tag:blogger.com,1999:blog-48097140441518291292024-03-14T10:41:20.136+01:00bullmammans bipopulära funderingarNettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.comBlogger777125tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-82859009269382080282013-11-16T21:22:00.001+01:002013-11-16T21:22:15.780+01:00grandios premiär!Jepp!<div>
Här ser ni en som minsann bloggar via den förhatliga men trots allt användbara mobilen.</div>
<div>
Sent ska syndaren hänga med sin tid liksom.</div>
<div>
Ja, jag befinner mig just nu i närmast tropiska breddgrader. Åtminstone är det gröna gräsmattor och 10 grader varmt. Till skillnad från snön hemma.</div>
<div>
I morse lyckades jag fastna i säkerhetskontrollen på flygplatsen. Jag säger så här: ta inte med batterier i handbagaget om du inte vill påkalla ALL personals uppmärksamhet.</div>
<div>
Efter landning snärjde jag in mig själv i ett samtal om "picked moose" och "fermented herring" med en snubbe från Dubai.</div>
<div>
Sedan tappade mina privatchaufförer bort vår bil, varvid vi fick dagens genomkörare i form av språngmarsch mot klockan och lapp-lisor mellan terminalerna och ett gytter av parkeringar.</div>
<div>
Annars har jag tack och lov mest slappat här i Åkersberga. Blivit servad med suvveveggomat och haft det bra </div>
<div>
Så klart. Med tanke på att jag får frottera mig med kära V.</div>
Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-52525475877362547792013-11-15T08:27:00.004+01:002013-11-15T08:35:30.781+01:00Packa Mammas Kappsäck<br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Lättare att säga än <em>Packa Pappas Kappsäck</em>...</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Men tydligen svårare att göra.</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Herr B tar helt sonika med sig hela sin garderob när han åker nånstans.</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Medan jag väntar till sista stund med att försöka hitta något att ta med.</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Men lyckligtvis är inte <em>min sista stund(!)</em> kommen än, så istället åker jag och handlar korv och dylikt så att la familia inte svälter ihjäl under min bortavaro.</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Antagligen rafsar jag ner ett par skrynkliga tunikor och glömmer medicinen när herr B redan är ute och skrapar bilrutorna för att skjutsa mig till flyget imorgon bitti.</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Men vaddådå?</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Packning är ändå överskattat. Jag slår vad om att till och med den mest rutinerade packaren släpar med sig sånt som aldrig ens används.</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Grabbarna fokuserar istället på presenterna som jag ska köpa med mig hem.</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Och det har kommit en del underliga önskemål.</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Vapen går väl bort med tanke på säkerhetskollen, men vad sägs om en indiansk drömfångare?</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Och 13-åringen tycker att jag och kära V ska ta buss, pendeltåg och tunnelbana med garanterat byte för att köpa ett fiskedrag på Söder.</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Ja, vi får väl se. Men med tanke på ekonomin är det väl kanske lika bra att stanna i radhuset i förorten istället.</span><br />
<span style="color: #cc0000;"></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">7-åringen ska på kalas i helgen. Och man kan ju tycka att jag med min erfarenhet ska ha koll på det här med presenter. Men se, det har jag inte. Jag har noll koll på vad man bör ge bort och har inte en susning om det finns en hemlig överenskommelse om vad presenterna ska kosta.</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Jag ger ofta bort böcker. Dels för att jag tycker att det är en suvve gåva, men också för att jag har ett ständigt lager av <em>halvabokreapriset</em>. 13-åringen tycker att det är "fattigt" att shoppa på mitt sätt, haha.</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Nejmen, räcker en bok eller ska man lägga till nåt? Vill 7-åringar ens ha böcker? Lägger jag ribban för lågt? För högt?</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Nej, ska man pallra sig iväg kanske?</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Det blir en späckad dag.</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Tack och lov har 18-årige grannen erbjudit sig att låna min bil och vara chaufför senare idag. Hämta 13-åringen, följt av 7-åringen och 10-åringen, och sedan 13-åringens flickvän i samma veva som han hämtar lilleman på dagis.</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Hm. Plötsligt kändes det inte som att min dag är full alls.</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Handla, hämta den lila gratisbilen, laga middag....och så var det nog nåt mer...?</span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;">Jo, <em>packa</em> var det ja!</span><br />
<br />Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-59916984516505987912013-11-13T00:18:00.000+01:002013-11-13T00:46:38.414+01:00Dagens...<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Mest intressanta:</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong>När 7-åringen och jag såg ett program inspelat på Grönland. Grönlänningarna visade upp sin kultur och 7-åringen frågade: <em>- Vad är kultur?</em></strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong>Tja, vad svarar man?</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong><em>- Kultur är allt människan gör.</em></strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong><em>- Aha. Som att jag ser på tv nu?</em></strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong><em>- Nej, jag menar tillverkar.</em></strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong><em>- Å. Då förstår jag. Som att jag skulle tillverka ett hus. </em></strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong><em>- Ja. Det är en sorts kultur. Något vi formar och eftervärlden kan se.</em></strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong><em>- Men varför sätter mannen på plastben på en gammal trägubbe?</em></strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong><em>- Förmodligen för att binda samman sånt</em> <em>som var förr i tiden med sånt som finns nu. För att visa att gammal kultur hör ihop med moderna former.</em></strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong><em>- Aaaah....</em></strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong>*tystnad*</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong><em>- Men mamma, grönländarnas högtid när barnen börjar skolan liknar väl väldigt mycket vår familjs kräftfest? Och det är väl gjort. Alltså kultur?</em></strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong>Ja, det fortsatte och fortsatte. Långt efter den barske barnafadern sagt att det var tandborstdags. Tack vare att modern sade<em> sch! </em>bara för att tankegångarna skulle fortsätta att föröka sig.</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong>Coolt! Vuxet liksom. Och ett välkommet inslag i min vardagsgrå tisdagkväll.</strong></span><br />
<strong><span style="color: #cc0000;"></span></strong><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Konstigaste:</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong>När jag fick en vänförfrågan som rörde upp hela min värld.</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong>Som fick mig att ifrågasätta vem som ska få ta del av ens innersta tankar och ens vardagligaste svarta skämt på fejjan.</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong>Det tog kraften av hela min tisdag. Fick mig att städa och feja runt hela Dårhuset som aldrig förr. Fälla en tår. Fundera tvåtusen extra varv kring min egen existens.</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong>Jag har inga svar än. Och inte har jag heller svarat på förfrågan utan helt sonika backat ut från Facebook utan att ens säga pip. Ingen lösning whatsoever. Jag vet. Kanske vilar den dock sig i form till imorgon.</strong></span><br />
<strong><span style="color: #cc0000;"></span></strong><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Sötaste:</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong>När middagen var klar och la familia fortfarande inte var komplett. Och jag erbjöd 13-åringen med flickvän att äta tidigare än oss andra. 13-åringen tände då lampan i matrummet, släckte den på en gång och menade att middagen inte var nog romantisk om den inte intogs i stearinljussken.</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Mest oväntade:</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong>När 10-åringen, efter ett stopp hos tjejliga klasskompisen, kom inklampande med både henne, en klasstjejkompis till och en kille ur en annan klass. Plötsligt händer det liksom. Han som helst är med bästisen annars. Men wow. Extra kul var också att han fick Freudan att göra sitt enda trick, nämligen att dansa, inför tjejernas exalterande ögon.</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Brist:</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong>Ja, inte hade jag kunnat ana att äggen skulle bli hårdvaluta när jag fräste ihop middagens pyttipanna. Som hungriga vargar slogs ungarna om vem som skulle få det sista. Men i sanningens namn hade jag heller inte kunnat räkna ut hur många kompisar och flickvänner som skulle äta här.</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Fynd:</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong>När man veckohandlar och vänder på vartenda öre går det inte att helt och fullt förmedla lyckan över att hitta en guldtia i vagnen framför sig på ICA. Lägger man dessutom till alla extrapriser, rabattkuponger och "kort datum halva priset" så hamnar man nästan i trans. </strong></span><br />
<strong><span style="color: #cc0000; font-size: large;"><em>- Du är så fattig!</em> Säger 13-åringen. Jag tar det som en komplimang.</span></strong><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Bästa:</strong></span><br />
<span style="color: #cc0000; font-size: large;"><strong>När 14-åriga flickvännen förhör 13-åringen inför tyskaprovet imorgon. Awwww!</strong></span>Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-79037174709994298192013-11-12T14:13:00.002+01:002013-11-12T14:13:51.229+01:00Livet, döden och en konstig gåva<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Jo, herr H mår väl skapligt.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Framför allt lever han ju.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Och dessutom var det inte hans egna, nya, bil som blev mos utan kollegans.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Brrr! Nä, nog om det.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Jag skriver om mitt eget händelserika liv istället.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Som att vi igår fick - jo <em>fick </em>- en lila Hyundai med 18 år på nacken.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Lite småfix av herr B bara så är den som ny.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Vad vi ska ha den till? Ingen aning.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Men den passar i alla fall alldeles yppans till resten av maskinparken, haha.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Och så får jag väl skylla mig själv som introducerat två skrotsamlare för varandra.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>På lördag åker jag visst till Hufvudstaden.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>För att det är lika enkelt att boka en resa som att klicka hem pärlor från Panduro.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>När man äntligen får tummen ur, vill säga.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Och när man äntligen fyra månader i efterskott fått rätt ersättning från FK.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Visst är det fantastiskt när avstånd inte spelar nån roll? Jag träffar faktiskt käraste V oftare än en del vänner här hemma.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Terapi på hög nivå.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Vilket kan behövas precis nu för jag är långt ifrån på toppen av mitt jag.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Det har varit en tung höst. Med ny sjukskrivning inte minst. Men också med annat. Livet, kallas det visst.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Igår skulle min fina morfar ha fyllt 82 år. Det känns extra surt att han inte finns kvar när jag tänker på att han vid 82 års ålder fortfarande hade kunnat vara pigg och frisk. Under sin sista tid var han fortfarande aktiv, rak i ryggen och utan en enda krämpa. Så om inte om:et i form av Alzheimer slagit klorna i honom så kanske, kanske...</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Fast det blir man inte gladare av att tänka på förstås. Lika lite som att tänka samma sak om världens bästa mormor som dog blott 54 år ung av ett brustet åderbråck på hjärnan. Men jag kan inte låta bli.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Nä, nu ska jag minsann gå och lägga mig. För att det susar och snurrar i skallen. För att kroppen känns blytung. För att tanken på att göra nåt vettigt känns omöjlig. Men framför allt för att jag <em>kan,</em> <em>får</em> och kanske till och med <em>bör</em>.</strong></span>Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-84664230464265985212013-11-08T22:43:00.002+01:002013-11-08T23:46:28.000+01:00Olycka<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Egentligen tänkte jag skriva om nåt helt annat...</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Men så fick jag bud som att herr H varit med om en trafikolycka.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Ilfart med ambulans, totalkvaddad bil, och allt elände.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>I över hundra knyck mötte herr H en annan bil. Som tur var tog det inte front mot front, och förmodligen var det som gjorde att alla överlevde.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Herr H är på sjukhuset nu. Med sönderslitna muskelfästen och ont, ont, ont.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Men han kommer att få åka hem.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Med sin svullna hals och nacke (á la Jabba the Hut) och utan en fd bil.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Tack och lov.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Ödmjukheten inför livet blir inte större än så här.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Herr H är en kär, kär vän.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Och livet...ja, det blir inte bättre än när alla överlever.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>När jag tog körkort var vi ett gäng på halkbanan. </strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Där hade de en bil man fick låtsasvolta i.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Följt av en föreläsning om fart och trafiksäkerhet.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Min körskollärares "Gränsen mellan liv och död går vid 70" har ringt i mina öron sedan dess.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Genom mina två våldsamma trafikolyckor.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Genom riksnyheternas rapporteringar.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Och genom herr H:s olycka.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>De körde över hundra knyck....</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Vilket ger kalla kårar hos mig.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Kalla kårar som säger att någon har lurat livet.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Kraschen var inte frontal. Den sneddade in vid passagerarsidan och slog runt båda bilarna.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>En frontalkrock....nej, jag klarar inte av att tänka det....</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Herr H fördes med ambulans till närmaste sjukhus. I en och en halv timma fick han inte röra sig ens ett smack. Vad rör sig i ett huvud under en sådan färd? Nej, hu.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Många går omkring och oroar sig för döden. Funderar över hur man ska gå in i hela situationen med klart och ångerlöst huvud.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Det ser jag. Rädslan för döden är ständigt närvarande.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Så också för mig. Före den tidpunkt då jag såg den i vitögat, vill säga.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Det jag såg då var inte lätt.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Det var inte roligt.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Det var ingen tröst.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Jag vet hur livet kan te sig när man tappat kontrollen.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>När man seglar i slow motion emot en annan bil.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>När man tänker kloka tankar och känner att det inte hjälper.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Herr H får komma ut från sjukhuset senare ikväll.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Men som jag sa till honom per telefon: tro inte att det är över för att det är över. Känn efter. Prata, prata, prata söder din omgivning med minnen från krocken. Känn efter. Analysera inte sönder din plats på jorden. Känn efter. Ta det för vad det är. Kanske hade inte olyckan en mening alls. Kanske blev bara kontentan att man som person fick perspektiv. Kanske fick man det inte alls.</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Hur som helst...</strong></span><br />
<span style="color: #741b47; font-size: large;"><strong>Är jag jätteglad att min vän klarade sig.</strong></span>Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-71876780483643647652013-11-06T13:37:00.001+01:002013-11-06T13:37:20.084+01:00God morning! This is your wake up call<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Det är inte klokt så mycket en utbränd sate kan sova när det för en gångs skull går att slappna av.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Sedan Halloween-hoolabalooet i fredags är det banne mig det enda jag har gjort.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Antagligen för att jag behöver det, som det så käckt brukar heta.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Men det blir ju inte roligare för det.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Mer bara att jag går omkring i ett halvvaket tillstånd och får ångest över att livet går mig förbi de korta stunderna jag kliver upp ur sängen.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Men nu får det räcka.</strong></span><br />
<strong><span style="color: #6aa84f; font-size: large;"></span></strong><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Idag har jag varit till stan och ätit lunch på lokal.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Och imorgon ska jag visst på turné med herr J.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>För att inte tala om fredagens soppteater.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Även om jag känner att risken för att jag inte släpar mig dit är överhängande. Prat, sorl, skrik på scenen, umgås...nja, kanske lite mycket i ett och samma svep. Men ändå - kanske inte. Tills vidare känns det i vanlig ordning bra att ha planer överhuvudtaget. Även om de känns lite fejk.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Nu har jag till och med tvättat håret.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Istället för att vila, som annars är brukligt efter veckohandling och diverse ärenden.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>För jag ska nämligen på utvecklingssamtal.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Den här gången tänker vi dessutom gå dit båda två.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Som en enad front. Eller nåt.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>13-åringen är arg. Han vill icke på några villkor ha dit pappa läraren.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Så jag tänkte balansera upp genom att gå dit som mamma och utan att representera ett visst yrke.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Hehe.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Nämen, mannen/myten/legenden är ju lite livlig. Om lärare fick ta eleverna i örat nu för tiden så skulle han ha långa alvöron vid det här laget.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Men det är också så här: att om man är i händelsernas centrum hela tiden, känner alla och är en sån som syns och hörs...ja, då händer det även att det kommer oförtjänt kritik från flankerna.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>En gång hade vi ett annat föräldrapar här hemma. För att vår son varit elak. Så vi fyra försökte då pressa fram sanningen. Men när vi pressat på ett tag kröp det fram att sonen var oskyldig och att mamman redan visste om det egentligen. Ridå!</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Sedan dess har jag lagt ner allt var opartiskhet heter och sällat mig till alla andra som blundar och säger "Näää, miiin sooon skulleee aaaaldrig!".</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Njä, inte riktigt. Och nu sitter jag visst och jagar upp mig själv.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Det är absolut ingenting särskilt som hänt. Det är ett vanligt utvecklingssamtal jag ska på. Men liiiite redo är jag nog ändå, haha.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><span style="color: #6aa84f;"><strong>Åtminstone inför det faktum att jag kanske måste sprätta pappa läraren på näsan några gånger när han tar upp paragrafer ur skollagen för klassläraren( nej, så heter det</strong> </span><span style="color: #6aa84f;"><strong>förstås inte - utan <em>Mentor</em>).</strong></span></span><br />
<span style="font-size: large;"><span style="color: #6aa84f;"></span></span><br />
<span style="font-size: large;"><span style="color: #6aa84f;"><strong>Nu ska jag gå och luskamma mig.</strong></span></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Något både jag och resten av la familia har gjort hela hösten.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>För att man inte riktigt får bukt med eländet på låg- och mellanstadiet.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Det skulle vara en underdrift att säga att jag är fixerad vid och lamslagen inför tanken på att det ska kräla i min hårbotten.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Ingen av oss har någonsin haft löss. Så enligt sannolikhetsläran borde det förr eller senare vara vår (o)tur.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Brrrrrrrr!!!</strong></span>Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-26085514850888414182013-11-04T16:18:00.003+01:002013-11-04T16:18:46.336+01:00Pengar är roten till allt gott (som går att äta)<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong>Nån gång ska man väl ändå ha en sån där <em>andas ut dag</em> också.</strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong>Hög tid, med tanke på allt pappersarbete jag lagt ner fast jag inte orkat.</strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong>Tur jag har herr B som jagar mig med piska, annars skulle jag väl sitta nöjd med noll kronor i månaden.</strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong>För ett bra tag sedan anmälde jag visst(!) till facket att jag är sjukskriven och därmed berättigad till lägre avgift.</strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong>Något de missade och jag sedan inte brydde mig om.</strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong>Men efter herr B:s påtryckningar om att ställa allt tillrätta gjorde jag det sent omsider i fredags.</strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong>Och ta´me´rackar´n - får jag inte igen flera tusen!</strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong>Dessutom har jag äntligen lyckats skicka in tillräckligt rätta papper för att Storebror ska kunna räkna ut ersättningen under mina tre månader hos AF.</strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong>Så nu borde det rulla in några extra kulor även från den flanken.</strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong>Och nu lovar jag dyrt och heligt att aldrig strunta i pengar igen!</strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong>Så det så.</strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong>För håller man andan när det gäller allting annat är det väl ganska dumt att hålla den ännu längre för något helt onödigt...</strong></span><br />
<span style="color: #134f5c; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<div style="text-align: center;">
<span style="color: #134f5c; font-size: x-large;"><strong><em>*Andas uuuuuuuut*</em></strong></span></div>
Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-90014776907564329052013-11-04T12:50:00.001+01:002013-11-04T12:50:18.366+01:00Halloween<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong><em>Sällan har väl så mycket tid gott så fort medan man gjort så lite.</em></strong></span><br />
<strong><span style="color: #660000;"></span></strong><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Vet inte ens när jag var in på bloggen senast.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Bland en hel massa andra ogjorda saker som också flyter in i varandra.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Och idag har jag helt olutheranskt sovit bort halva dagen.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Kan det vara så att frun är lite <em>lost</em> sedan biblioteksjobbet rycktes bort under mina fötter?</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Hm. Jo.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Nej, det är för deprimerande att skriva om.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Särskilt som det ändå finns ljusglimtar.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Som barnens (nåja) Halloweenpartaj till exempel.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Som faktiskt blev skapligt lyckat trots dålig planering.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Jag var riktigt peppad och nästintill pigg under fredagen. </strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong><em>Tvättade håret</em> innan till och med.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Så tryckte jag först på mig en svart och orange syntetperuk som jag fick en allergisk reaktion av...</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Och sedan en stor häxhatt.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Hehe, gissa hur håret såg ut när det torkade?</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Först lade vi oss på lur bakom växthuset. För att skrämma skiten ur gästerna när de kom. För jag hade nämligen hittat några gamla (antika) raketer i mitt presentskåp. Häxvrålet var förvisso intakt men de flög inte en millimeter.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Pappan i gästfamiljen kontrade med att hoppa ut ur bilen och skrämma tillbaka. Utklädd till en sån där röd sak med horn som 7-åringen vägrar säga efter som det låter som en svordom.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Sedan hade jag satt upp en slinga med lysstavar i mörka skogen. Det gällde för barnen att samla ihop allihop för att få varsin godispåse. 16-åringen var motvilligt engagerad för att smyga bakom träden för extra effekt.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Godis före maten visade sig vara ett smart drag med tanke på katastrofmiddagen:</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Avhuggna fingrar med naglar och allt, möglig spagetti och spindelväv till efterrätt.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Alltså snidade grillkorvar, färsk (läs: klibbig) grön pasta och sockervadd. Plus bål med flytande ögon från Buttericks.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Dessutom: tro aldrig att man kan göra sockervadd i förväg för att spara tid. Den sjunker ihop till en liten sockerklump.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Nå, med ugnspotatis, sallad och bröd blev väl typ de flesta typ ändå typ mätta, typ antar jag.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Sedan härjade alla bara omkring resten av kvällen. Gick loss på det sista av mitt Halloweensmink och det dyraste av mitt riktiga smink, gjorde brasa i eldkorgen ute och eldade lite vad som helst och slogs med sina plastvapen. Fyra vuxna och en 10-åring spelade sällskapsspel. Osv.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Redan tidigt under kvällen tog 5-åringen och 7-åringen av sig de snygga dräkterna som jag och herr B jobbat så hårt med. Men några var i alla fall utklädda hela kvällen.</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Och poängen?</strong></span><br />
<span style="color: #660000; font-size: large;"><strong>Jag tror inte att barnen märkte av min sega o-planering. Så man kan ju undra för vems <em>(min)</em> skull man <em>(jag)</em> tar på kritiska glasögon...</strong></span><br />
<strong><span style="color: #660000; font-size: large;">Kanske borde man <em>(jag)</em> ändå lära sig <em>(mig)</em> att ta dagen som den kommer, gilla läget <em>(nej, där går gränsen!)</em> och slappna av....</span></strong><br />
<strong><span style="color: #660000; font-size: large;"></span></strong><br />
<strong><span style="color: #660000; font-size: large;">Resten av helgen har jag inte gjort ett smack.</span></strong><br />
<strong><span style="color: #660000; font-size: large;">Sett lite film, åkt och handlat nässprej åt 13-åringen utan att komma ihåg att handla nässprej, tvättat, spelat Star Wars kortspel, löst korsord, druckit läsk och sms:at med herr J.</span></strong><br />
<strong><span style="color: #660000; font-size: large;">Fint att jag radar upp det ändå va? Hehe.</span></strong><br />
<strong><span style="color: #660000; font-size: large;"></span></strong><br />
<strong><span style="color: #660000; font-size: large;">Idag är det vanlig vardag igen. Skönt på sätt och vis men också aningen tomt här hemma. Och jag har ingenting inbokat i veckan. Jo, för tusan: soppteater på fredag! Folkhögskolan bjuder. Det ser jag fram emot.</span></strong><br />
<strong><span style="color: #660000; font-size: large;"></span></strong><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-1PWISc-0y-w/UneIfDgYKbI/AAAAAAAABeE/86BdlKBpR_w/s1600/Halloween+2013.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="http://3.bp.blogspot.com/-1PWISc-0y-w/UneIfDgYKbI/AAAAAAAABeE/86BdlKBpR_w/s640/Halloween+2013.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: center;">
<strong><span style="color: #660000; font-size: large;">7-åringen. Förstås. Medan han fortfarande hade min sminkning kvar. Och medan han fortfarande hade en fransig luciaskjorta med falu rödfärg på sig. I bakgrunden: den oplanerade middagen. Dålig bild, jag vet. Av nån anledning halade jag fram mobilen istället för Mr Canon. Jag vet inte vad som flög i mig. Men det lär ju inte hända igen, haha.</span></strong></div>
Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-31230205758978963642013-10-31T10:30:00.004+01:002013-10-31T10:30:39.147+01:00o-planering<br />
<span style="font-size: large;">En gång i tiden var jag alla planeringars moder.</span><br />
<span style="font-size: large;">Men det var då det.</span><br />
<span style="font-size: large;">Fast det är rätt intressant att se världen ur ett annat perspektiv numera.</span><br />
<span style="font-size: large;">För det är nämligen så här:</span><br />
<span style="font-size: large;">Att när Nettan inte planerar gör ingen annan det heller.</span><br />
<span style="font-size: large;">Allra minst Herr B.</span><br />
<span style="font-size: large;">Sålunda har vi efter drygt halva lovveckan fortfarande inte strukturerat upp vad vi ska göra.</span><br />
<span style="font-size: large;">Kanske kommer det vänner på holabaloo på fredag.</span><br />
<span style="font-size: large;">Och eventuellt kommer även herr H från fjällvärlden. Mannen som är sämst i världen på att planera.</span><br />
<span style="font-size: large;">Jag har även lösa planer med herr J. Samma lösa planer som jag haft hela veckan.</span><br />
<span style="font-size: large;">Ha ha.</span><br />
<br />
<span style="font-size: large;">Ja, jag har i alla fall tvättat håret på morgonen.</span><br />
<span style="font-size: large;">Alltid nåt att bocka av.</span><br />
<span style="font-size: large;">Igår släpade min mor med mig och 13-åringen till Piteå.</span><br />
<span style="font-size: large;">Hon hade tråkigt och jag tänkte passa på att bunkra upp med Halloweengrejer från Dollarstore samtidigt som 13-åringen skulle köpa storpack med tafsar.</span><br />
<span style="font-size: large;">Snacka om långnäsa när de för en gångs skull varken hade Halloween- eller fiskegrejer.</span><br />
<span style="font-size: large;">Men jaja. En utflykt fick vi i alla fall.</span><br />
<span style="font-size: large;">När jag kom hem var 5-åring med sin "halva flickvän" - som han delar med 18-årige grannen.</span><br />
<span style="font-size: large;">Sedan gick båda småtrollen dit och kom inte hem förrän på kvällen.</span><br />
<span style="font-size: large;">Lugnt och skönt.</span><br />
<span style="font-size: large;">Jag passade på att sova och lösa korsord.</span><br />
<span style="font-size: large;">Något jag aldrig skulle ha gjort ifall jag haft en utförlig planering...</span><br />
<span style="font-size: large;"></span><br />
<span style="font-size: large;">Nu har jag plockat fram resten av alla Halloweengrejer jag fyndade förra året.</span><br />
<span style="font-size: large;">Det är äckligt orange och läskigt svart överallt här.</span><br />
<span style="font-size: large;">Och så får det vara fram till advent.</span><br />
<span style="font-size: large;">Förresten är det mycket praktiskt med spindelväv över alla lampor, för man behöver inte dammtorka.</span><br />
Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-433169043219786532013-10-28T11:57:00.003+01:002013-10-28T11:57:51.417+01:00Money, money, money<span style="font-size: large;"><strong>First things first:</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Nej, myndigheterna har inte varit dumma mot mig.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Apropå en kommentar om min låga ersättning.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Det är jag själv som är dum.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Eller, <em>liiiite</em> halvjävligt är det förstås att tvinga en stackars utbränd sate med två vänsterfötter att dansa en galen pappersexercisvals. Fast jag har inga bevis för att det skulle ligga något uppsåt bakom det.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Jag tror att jag har rätt till mer pengar. Om jag nån gång har dansat färdigt. Men av nån anledning är det alltid nåt papper som fattas.</strong></span><br />
<strong><span style="font-size: large;"></span></strong><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Så här funkar det (eh, typ): När sjukdagarna tagit slut hamnar man under 90 dagar hos Arbetsförmedlingen för att testa sin arbetsförmåga. Under de dagarna får man ersättning som motsvarar den a-kassa man skulle haft rätt till om man var arbetssökande. För att ta reda på det måste man skicka en massa arbetsgivarintyg till a-kassan som räknar ut det. Sedan talar man om summan för Arbetsförmedlingen som i sin tur meddelar FK som står för fiolerna. I slutändan antar jag att jag skulle haft ungefär samma ersättning under den här perioden som när jag var sjukskriven.</strong></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><strong>Det är arbetsgivarintygen och intygen från FK att jag tagit ut föräldrapenning upp till heltid under det aktuella året som min ersättning ska beräknas på som strulat till det.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Och eftersom varken viktiga papper eller pengar hör till mina topprioriteringar har det blivit så här.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Men jag jobbar på det, haha.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Kanske kan jag till och med få tummen ur och ordna fram lite försäkringspengar från AFA. Eh, vilken dag...månad som helst.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Men hur som helst har inte barnen <em><span style="color: #990000;">rätt till</span></em> julklappar för flera tusen kronor per skalle. Inte ens om jag vore snorrik.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Det var det som var min poäng. Julklappar är ingen mänsklig rättighet. Även om jag ger bort dem till höger och vänster varje år. Och framför allt ska man inte köpa dyra julklappar och sedan klaga över hålet i plånboken - som alltför många faktiskt gör. Nå.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Tyck inte synd om mig för att jag har lite pengar. Ville jag har mer kunde jag ju bara gå till jobbet. Ha ha ha.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Tråkig och grå dag. Så grå att jag till och med har en grå tröja.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Herr B jobbar idag och imorgon. Småtrollen är på dagis och fritids. Min plan var att få sova en stund innan hämtning och hittills går allt enligt planerna. Inte för att jag känner mig piggare, men vad mer kan man göra liksom.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Ikväll blir det att hämta 13-åringen med flickvän efter sena bion. Annars händer det nog ingenting alls här idag.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Senare i veckan hoppas jag att herr H från fjällvärlden kommer och hälsar på. Det var länge sedan.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Och så blir det förstås nåt slags holabaloo på Halloween på torsdag.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Å. Apropå holabalo - så är julens alla problem kanske lösta. Varför inte kliva ur sin lilla låda och åka 50 mil för att fira med världens goaste cybervän? Ja, varför inte! Jag vet inte om jag någonsin firat på ett sätt som jag velat förut. Och to hell med traditioner när de bara tynger ner en. Typ.</strong></span><br />
<br />
<br />
<br />Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-66330615596288987912013-10-25T20:03:00.001+02:002013-10-25T20:03:18.512+02:00Slö brödkniv<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Igår kväll när herr B jobbade över passade 10-åringen på att peppra mig med dåligt samvete.</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Hittade en dator han vill önska sig i julklapp. För den var "billig och bra".</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Jag lyssnade bara med ena örat. För datorer är verkligen inte min tekopp.</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Så idag kom smällen. De 3700 som han trodde att den onåbara laptopen kostade visade sig vara i dollar. Jepp, över tjugotusen spänn.</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Ba så där. Tyckte han. Och radade upp andra saker vi köpt utan att blinka(!).</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Ja, vad ska man säga?</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Att vi visst kan skrapa fram tjugotusen om vi säljer tv:n, soffan och några av bröderna?</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Eller att vi inte alls har den summan att lägga på julklappar?</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Ja, jag var ju ärlig förstås. Och menade att den enorma summan blir hundratusen om vi ska vara rättvisa. Och att vi inte har för vana att bombardera barnen med dylika julklappar.</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Inte de argument han förväntade sig, I`m sure.</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Och nu är jag den elaka mamman som får honom att hota med att skära halsen av sig med en slö brödkniv.</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Jag blir ledsen på så många plan.</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Dels att han blir ledsen. För oavsett anledning så lider jag förstås när mina barn lider.</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Men också för att han trots mina i åratal envisa påtryckningar missat julens andemening.</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Och att han vägrar att förstå hur vår ekonomi ligger till.</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>För med någon slags sjukersättning på fyra tusen före skatt har man inga möjligheter att tillgodose alla materiella behov. Ens om man skulle välja det före studielån och amorteringar.</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Jag har inga problem med det. Jag skiter faktiskt i pengar. Men visst blir det en krock när barnen inte alls gör det.</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Suck. Ja, vad ska man göra? Köpa en legokartong han inte vill ha? Ett par pussel han inte intresserat sig för de senaste fyra åren? Ge pengar som ändå inte räcker till det han vill ha?</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Förvisso har vi råd att i hans namn ge bort ett antal getter till behövande i Afrika...</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Men jag har en känsla av att det inte blir så bra, haha.</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Nämen. Visst. Världsproblem. Allas julproblem.</strong></span><br />
<span style="color: #3d85c6; font-size: large;"><strong>Men det brukar faktiskt inte vara mitt.</strong></span><br />
Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-16612934131263932072013-10-24T10:39:00.001+02:002013-10-24T10:39:40.077+02:00Wok´n´Roll<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Ja, målar man in sig i ett hörn så gör man ju det.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Idag kommer herr J hit på lunch.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Mitt eget förslag. Förstås. Men plötsligt kunde jag inte komma på en enda maträtt att laga.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Så igår kväll tänkte jag att det får bli kycklingwok. Enkelt och gott.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Men av nån anledning kände jag mig inte riktigt nöjd med det och skickade iväg ett sms (jorå - jag kan faktiskt).</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>"Gillar du kycklingwok?"</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>"Visst. Ja, om det är mer kyckling än wok i den. Gillar inte varma grönsaker så mycket."</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Hehe. Som man frågar får man svar. Och nu kan min hjärna visst inte styra om. Så det får väl bli kyckling, nudlar, lök...och en kall(!) sallad vid sidan om. Inte riktigt hur jag tänker mig en wok - där jag slänger i allt jag har hemma i grönsaksväg ungefär.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Herr B:s skola har friluftsdag idag. I snöblask, regn trots minusgrader och höstens mörkaste dag. Lite otur kanske. Men de håller på hela kvällen också och är lediga imorgon. Ingen lär väl klaga på det upplägget.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Men hur som helst blir det en lång dag för mig som inte är i form. Med alla hämtningar, matningar, läxläsningar och läggningar.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Fast inget ont som inte för något gott med sig. För imorgon gör jag mitt sista långa pass på bibblan. Så får han som är ledig sköta tvätt och städning och åka till Ica och köpa billigt smågodis.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Att komma hem till ett helgfint hem är man inte bortskämd med direkt. Det ser jag fram emot.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Synd bara att herr B inte känner till mina planer. Än. Haha.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Dagens telefonterror står AF och Folkhögskolan för.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Med Dagen D bara en helg bort vill de att jag <em>väljer </em>ett av alternativen de lagt fram.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong><em>Väljer.</em> Ha ha. Tillåt mig storgråta.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Tuvär har jag inte den lyxen.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Och tuvär är reglerna så stelbenta att snaran dras åt ännu mer.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Så tack och hej leverpastej till alltihop.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>Och från och med nästa vecka tänker jag inte kliva upp ur sängen.</strong></span><br />
<span style="color: #6aa84f; font-size: large;"><strong>För det har jag <em>valt.</em></strong></span>Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-72175893651497399002013-10-22T14:40:00.000+02:002013-10-22T15:00:29.812+02:00Okej, jag ska erkänna:<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Tittade faktiskt in på fejjan nyss.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Av nyfikenhet och ohejdad vana.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Men antingen har jag svängt djupare ner i min depression den här gången...</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Eller så är jag inte så illa däran att jag behöver forumet för att tramsa omkring på.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Det (inte alls särskilt) lustiga var att allt såg ut precis som när jag lämnade det.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Någon har sprungit en runda på exakt 24 minuter och 17 sekunder.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Någon har ätit en lunchpizza med champinjoner.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Någon lägger upp sina exakta arbetstider av ingen anledning alls.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Minst hälften slår sig för bröstet och vill att man ska "gilla".</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Alldeles för många gaggar om vädret. Med både hela grader och decimaler.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Samma gamla vanliga lägger ut bilder på redan välbekanta barn- och husdjursansikten.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Förvånande många delar andras klokhetsrutor och skickar omkring utan att reflektera.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Och så är det alltid alla dagar minst en handfull vänner och vänners vänner som har ont i huvudet.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Ja. Osv.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Jag backade ut igen.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Gick in på min alldeles egna blogg...</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Där jag skriver ungefär samma saker, hahaha.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Nämen, fejjan får slippa mig ett tag till.</strong></span><br />
<br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Det bästa jag visste när jag var barn var när farmor berättade om sin uppväxt.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Jag kunde höra samma om och om igen.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Den stora händelsen när åttabarnsföräldrarna hade tagit hem en sömmerska och lade sina fattiga slantar på en röd kappa just till farmor...</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>När hon och hennes kamrater tog sparkarna längs kusten och havsisen och var borta så länge att alla började söka efter dem...</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Men framför allt gillade jag att höra henne berätta om sitt första jobb som var i en kiosk. Farmor var då, liksom senare, väldigt förtjust i allt som var sött. Och dessutom hade hon nog den högsta moral jag varit med om. Så varje dag gick hon och växlade till sig ettöringar för att kunna lägga i kassan när hon inte kunde hålla sig från att norpa en godisbit. Jag kan fortfarande se henne framför mig. Ung. Med det bruna vågiga håret åt sidan. Plisserad kjol och proper blus knäppt ända upp. Och faktiskt lite lik Greta Garbo. Artig mot kunderna. Och så när ingen ser - fort in med en karamell med lite halvrodnande kinder som följd (för godis åt man ju inte hur som helst på den tiden)...och så en ettöring i kassan.</strong></span><br />
<br />
<span style="color: #274e13; font-size: large;"><strong>Ja. Det blev en lång ingress. Men i alla fall.</strong></span><br />
<span style="color: #274e13; font-size: large;"><strong>Jag tänkte på henne idag när fixade runt på biblioteket. För det är ju som en stor gottepåse för mig. </strong></span><br />
<span style="color: #274e13; font-size: large;"><strong>Jag skulle ordna en fin poesihörna. Vilket är lättare sagt än gjort när man verkligen gillar poesi. Allt jag tänkte skylta med slank visst med hem. Och så var jag ju tvungen att skumma igenom det jag lade fram istället. Plus att jag skrev ut en dikt av Dan Andersson och satte dit. Och läste Haiku av Tranströmer, lite Öijer, Södergran och faktiskt även Lukas Moodyson (oväntat bra). Så sprang jag runt och läste högt för resten av personalen när jag hittat nåt bra. Och försökte få kunderna att skippa deckarhyllan till förmån för dikter. Och...ja. Förresten blev jag nog inte ens klar.</strong></span><br />
<br />
<span style="color: #ea9999; font-size: large;"><strong>Jag skulle inte ha några som helst problem med att jobba i kiosk, med tanke på att jag inte äter godis, men att få någonting vettigt gjort på ett bibliotek är desto svårare. Hur är det man säger?</strong></span><br />
<span style="color: orange; font-size: large;"><strong><em>I can resist anything - but temptation.</em></strong></span><br />
<span style="color: #ea9999; font-size: large;"><strong>Och så måste jag tillägga att det är fantastiskt att allt är gratis på bibliotek. Annars skulle inte mina påsar med småpengar á la farmor räcka långt.</strong></span><br />
<strong><span style="color: #ea9999; font-size: large;"></span></strong><br />
<strong><span style="color: #bf9000; font-size: large;">Och apropå poesi. En av de mäktigaste upplevelserna jag vet är när man läser dikter och helt plötsligt hoppar en av dem ut och tar tag i en. Som att den är skriven just för en själv. Som att någon varit inuti just mig just nu och rotat och förvandlat känslorna till något konkret. Som att man får läsa sig själv. Som den här:</span></strong><br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><em>Jag behöver tystnad</em></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><em>och ensamhet</em></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><em>och en språkdräkt med god passform.</em></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><em>Jag behöver en hemlighet</em></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><em>och ett slitstarkt verklighetsunderlag.</em></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><em>Min arbetsuppgift just nu</em></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><em>är att försöka ta mig ut</em></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><em>ur mina egna formuleringar.</em></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><em></em></span> </div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><em>Det är ett sorgearbete att leva.</em></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><em>Om man inte förstår det</em></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><em>blir man aldrig glad.</em></span></div>
<div style="text-align: center;">
<em><span style="font-size: large;"></span></em> </div>
<div style="text-align: center;">
<em><span style="font-size: large;">/Kristina Lugn</span></em></div>
Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-69338310145293116712013-10-22T09:17:00.001+02:002013-10-22T09:17:20.070+02:00Sommarklänning och tio grader kallt<span style="font-size: large;"><strong>I slutet av sommaren fick jag plötsligt för mig att stryka två ton kläder från längst in i garderoben som inte med bästa vilja i världen skulle kunna användas annars (<em>kläderna - inte garderoben).</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Det är jag mig själv evigt tacksam för.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Idag är det inte så lite svårt att vakna. Men det blir faktiskt lite lättare att ta sig vidare när man bara kan sticka in handen i garderoben och grabba vad som helst.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>När man kört slut på alla makens t-shirtar, nött upp alla egna trikåtröjor och är för fet för sina jeans är det inte helt fel med en SLÄT paisleymönstrad mörkturkos (och alla andra färger) sommarklänning från halva reapriset på Indiska.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Håret får duga en dag till, kaffe får räknas som frukost och hundarna behöver bara ut och snabbkissa.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Kanske kommer jag i kapp mig själv lagom till lunch, ha ha.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Dessutom är det inte så dumt att skicka alla sina älgben till sin ömma moder och sedan få köttsoppa tillbaka. Så middagen är redan kirrad.</strong></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><strong>Dagens problem får bli att Nestor-säkra huset så det står kvar när jag kommer hem från bibblan.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Igår <em>trodde jag</em> att jag hade gjort det, men ibland är till och med han smart.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Längst in på arbetsbänken i köket har jag ett trevåningskakfat med frukt. På bottenvåningen låg ett par morötter jag skulle ha till middagssoppan. När jag kom hem låg det morotsbitar överallt. Till och med min säng. Jag kunde för mitt liv inte förstå hur det hade gått till. Men så talade 10-åringen om att han sett Nestor försöka nå saker på bänken förr....genom att sätta baktassarna på handtaget till den undre ugnsluckan och sedan dra hela sin kompakta 30-kiloskropp upp till godsakerna med hjälp av framtassarna.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Jag antar att några av mina Halloweenpynt är i farozonen idag. Särskilt alla plastspindlar. De är säkert jättemumsiga. Och den stora svarta pumpalyktan av frigolit som sedan knappt går att dammsuga upp. Ah, vi får väl se om matte eller bastarden är smartast. Game on.</strong></span><br />
<strong></strong><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Förresten är det hög tid att sätta igång.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Märkligt att jag 9 gånger av 10 får för mig att blogga när jag inte har tid. Snacka om missriktad stress.</strong></span><br />
<br />Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-30008799637010358442013-10-21T15:26:00.000+02:002013-10-21T15:26:26.203+02:00Hällivin<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Ja, hörrni...</strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Det kan låta hårfint, men om man ingenting orkar är det rätt stor skillnad på att jobba två timmar och dryga tre.</strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Särskilt som dagen också innefattade nya arbetsuppgifter, massor med småprat och dessutom även att stöta på vännen A.</strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>När jag körde hem hade jag plötsligt ingen aning om var jag var. Väntade på att en av byarna längs vägen skulle dyka upp, men befann mig plötsligt redan där jag viker av från E4:an.</strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Efter att ha varit ut med världens mest övergivna och ylande hundar och städat upp efter morotskalaset som Nestor bjudit de andra på var jag för slut för att vila.</strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Ett fenomen som jag ser att inte alla förstår sig på. Men det är egentligen enkelt. Ungefär som att barnen sätter igång att göra kojor precis när det är läggdags. Nej, det är inte alltid lätt att varva ner. Hm, nästan aldrig faktiskt.</strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Så jag tog i ända från tårna när jag ändå var igång och Halloweenpyntade hela nedervåningen samtidigt som jag höll på med tvättberget, kokade soppa och lite annat.</strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Haha. Nu ser jag just en spattig mygga i fönstret. Den tror att den vill ut. Men det tror inte jag. Är det typ 6 grader kallt har han (nej, <em>HON </em>- jag vet) nog inte så många kompisar i farten. Det här är garanterat årets sista.</strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Ja. I alla fall.</strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Nu är jag alldeles skakig. Ljudet från köksfläkten och torktumlaren fullkomligt dånar. Och jag tänker visst bara halva tankar. Höll på att börja gråta när jag slog tån i tröskeln.</strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Fast nu är det förstås för sent att vila.</strong></span><br />
<br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Å! Kom just på en annan sak...Jag hade ju bestämt med fru G att vi skulle ta en kvällsprommis i stan.</strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Suck. Nä, nån måtta får det vara. Det kommer väl fler tillfällen. Och kanske enklare tillfällen också, med tanke på att varken jag eller hon ens bor i stan utan en ynka kilometer ifrån varandra här i byn.</strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Ah, tur hon vet hur jag är.</strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Nä. Det får bli inkentinken ikväll. Lite Come Dine With Me och styra upp herr B som ska skjutsa barn.</strong></span><br />
<span style="color: black; font-size: large;"><strong>Så det så.</strong></span><br />
Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-17981560079520289972013-10-21T09:00:00.004+02:002013-10-21T09:00:39.063+02:00Tji fick jag<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>Vaknade med ett ryck i morse efter en mardröm där jag gick omkring i ett öde hus (sjukhus?) med barns osaliga andar vart jag än vände mig.</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>Så när la familia klev upp tänkte jag att jag skulle somna om.</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>Vaknade en stund senare när jag satt eld på huset med en joint(!) och därför inte vågat ringa brandkåren, fått miljonskuld hos Kronofogden sedan jag tagit hem en kommunbil från bibblan och glömt bort det och inte minst:</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>letat något i buskarna och då skrämt fram en avhuggen fot som sprang omkring.</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>Tji fick jag liksom.</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>Ibland är det bättre att vara vaken.</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>Och jag tänker inte analysera drömmarna.</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>Utan nöjer mig med att säga: kom ihåg att hus i drömmar oftast symboliserar en själv. Ha ha.</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>Bibblan idag.</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>Sista veckan.</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>Känns märkligt och faktiskt rätt bortkastat.</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>Men jag ska gå all in och göra så många timmar jag orkar för att åtminstone kunna göra en mini-utvärdering inför min nya (nåja) sjukskrivning om en vecka.</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>Igår gjorde jag faktiskt minsta möjliga.</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>För nog kändes det att lördagen hade varit minst sagt intensiv.</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>Inte bara med holabaloo, utan också med en uppladdning som började med att barnen hade kompisar här redan vid 9-rycket. Ja, och så hade jag ju min kompis L här. Samtidigt som 5-6 ungar lekte kurragömma under min tröja och att vi var ute och grillade korv.</strong></span><br />
<strong><span style="color: #e06666; font-size: large;"></span></strong><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>Igår hade vi egentligen lika fullt upp. Men när herr B både skjutsade 7-åringen till kalas, var på gudstjänst och köpte tårta till förmån för världens barn, hämtade några grabbar på fisketripp, lagade en dator hos en bekant och sedan avslutade med att hämta 16-åringen i grannbyn kom jag undan rätt billigt. Laga middag och tvätta, typ. Kanske så det ska vara när en är sjuk och en frisk, men inte kände jag mig helt bekväm. Dock har jag en känsla av det skulle kunna bli som folk säger om stringtrosor: <em>Att man kan vänja sig</em>. Nu går jag ju inte omkring med smala snören i baken, men antagligen är det ungefär lika behagligt som att vänja sig vid att lata sig så vi får väl se.</strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #e06666; font-size: large;"><strong>På lördag afton när jag hade duschat och skulle piffa till håret råkade jag ta en doftsprej med citron istället för hårsprej. Jag antar att det säger en del om hur bra jag är på piffning, men inget ont som inte för nåt gott med sig - för idag gick det faktiskt med lite god vilja att sätta upp. Och jag antar att det håller sig kvar under timmarna på bibblan också, haha. Annars är jag faktiskt ganska snygg och matchande. Har till exempel bytt mina silverploppar i öronen mot mörkt lila som går fint ihop med min rosa-vinröda ensemble. Tjoho.</strong></span>Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-39505810755849202542013-10-20T00:16:00.000+02:002013-10-20T00:16:17.537+02:00Holabaloo<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>När man inte orkar ta tag i sig själv.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>När man inte orkar tänka.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>När man inte orkar må dåligt...</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Ja, då kan det funka.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Med holabaloo hos vännen sedan 15 år.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Hos vännen som förstår om man bokar av.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Hos vännen som förstår om man mår skit.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Hos vännen som man är så trygg hos att man ändå dyker upp.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Där vännerna herr J och M får följa med.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Där skratten som är helt ytliga avbryts av de som är djupa.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Där samtalen får förankra sig i den man är.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Där alla kring bordet kan skratta åt depressionsmedicinering gone wrong.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Där vi kan skratta åt helt ytliga poänger.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Där alla vet...att vi alla bär på vårt bagage.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Där alla skrattar...och tycker om varandra.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Där alla bara är.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>En god middag. En god efterrätt. En god samvaro.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>Om jag så sover i tre dygn efteråt så kommer det att vara värt det.</strong></span><br />
<span style="color: #990000; font-size: large;"><strong>För jag tog mig iväg. Och jag hade roligt. Med folk jag tycker så mycket om.</strong></span>Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-23683182671568857172013-10-18T14:58:00.001+02:002013-10-18T15:06:17.569+02:00Narnia<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Att det regnar eller snöar lokalt har man ju varit med om.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Men sällan så lokalt som det var igår.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Söder om mig fick visst alla snö medan vi fick nöja oss med några flingor.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Så när jag kom till bibblan i förmiddags - ja, då var det rena Narnia där. Bara ett par mil norrut.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Första snön är ljuvlig. Det blir ljusare, fluffigare, gladare och faktiskt varmare.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Jag minns att jag jämt var ute och gick i stan, när jag bodde där, när snön lagt sig.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Alla ljud blir liksom luddigare, dovare och snällare.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>En magisk upplevelse.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Idag ökade jag på tiden på mitt så kallade jobb.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Packade upp nya böcker och med sjutusen klick registrerade in dem, försåg dem med rätta etiketter och chippade.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Till slut hade jag ingen aning om vad jag gjorde. Så slut var jag. Skulle stanna och handla nåt som jag förstås hade hunnit glömma när jag väl kommit mig till Ica på hemvägen.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Men nu är jag faktiskt lite piggare. Har tvättat, gått ut med hundarna och hämtat 13-åringen och hans flickvän.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Förresten är det ändå för sent för att bejaka nån trötthet nu.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>I en strid ström fylls det på med ungar här, middagslammet ligger och rumstempererar sig på diskbänken och solen till trots börjar det vara dags att tända alla värmeljus.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Och ikväll är det alltså ansiktsmasker som gäller. Åtminstone för mig och småtrollen, men man vet aldrig. Senast vi hade spakväll var även 13-åringen och flickvännen med. Att få med 16-åringen kan man ju bara drömma om. Inte för att han är i en knepig ålder, utan helt enkelt för att han aldrig ställt upp på mina dårskaper. Men han skulle visst vara hemma ikväll. Alltid nåt.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Tja, annars händer det väl inte så mycket här. Gott så. För jag orkar ju ändå inte. Och min slöare hälft har sällan någon lust. Fredagsgodis till barnen och starka ostkrokar till mig. Tjoho.</strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #0b5394; font-size: large;"><strong>Och så en rolig bild på det:</strong></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-SaBirR2V_lI/UmExCLceNtI/AAAAAAAABd0/MaWHpkNVktk/s1600/IMG_6612.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="http://1.bp.blogspot.com/-SaBirR2V_lI/UmExCLceNtI/AAAAAAAABd0/MaWHpkNVktk/s640/IMG_6612.JPG" width="449" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-65419040914024730932013-10-18T09:28:00.001+02:002013-10-18T09:28:20.527+02:00Dagens outfit<span style="font-size: large;"><strong>Skönt att den vansinneslånga sommaren äntligen är slut på riktigt.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Minus åtta grader och faktiskt några flingor från igår som ligger kvar och samsas med den tjocka frosten.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Mindre skönt är väl att vi inte har nån värme i hundgården efter att Nessie (vem annars?) bet sönder kabeln till frostvakten i våras.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Så det blir ett par extra rastningar och sedan omsorgsfullt gömma allt som kan locka när jag åker till biblioteket.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Igår åkte jag bara en snabb sväng till ett utvecklingssamtal, men han hade ändå ätit upp nästan en hel korsordspenna när jag kom hem. Strök omkring här med svansen nästan släpande i golvet av skam. Och ändå kan han inte hålla sig.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Snart 1 år och 8 månader...Man kan ju undra när han ska lägga av?</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Ja, bibblan idag alltså.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Känns måttligt inspirerande sedan jag fick veta att det inte går att vara kvar där.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Nu är det alltså tänkt att jag ska prova öka lite i tid för att sedan klippa rakt av om någon vecka.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Märkligt.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Och jag som investerar i riktiga kontaker med människor runt omkring mig har liksom gjort det i onödan den här gången.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Men åtminstone...så blir det riktig helg den här veckan. För det är ju faktiskt fredag.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Lammracks/kebabspett till middag.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Och så vila sig i form för morgondagens holabaloo och söndagens familjegudstjänst plus att fixa present till 7-åringen som ska på kalas.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Låter normalt va? Bara tacosen som fattas. Ha ha.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>För övrigt känns det riktigt skönt att ha kapat lite input i form av fejjan.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Jag hoppas att jag får tillbaka sugen framöver för det kan ju förstås vara kul också,</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Men tills vidare är jag glad att jag slipper.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Ju mörkare det känns i skallen desto mörkare ser jag på hur andra fjantar omkring.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Vuxna människor som vill ha bekräftelse för minsta lilla toabesök?</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Nej, jag ska börja bekräfta mig själv istället.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Klok ja ä.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Fast bli inte förvånade om jag är tillbaka med mitt nonsens redan imorgon, hahaha.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Det här med att kapa input när man redan kapat sitt liv med både yxa och motorsåg börjar inte bli helt lätt. Jag har ju liksom inte så mycket kvar att ta bort. Men med det sagt, så måste jag också erkänna att med en massa strunt som jag alltid känt som måsten borta kan man titta på livet från en annan vinkel. Huvudsaken att jag kan finnas där för min egen familj. Läsa sagor, köpa ett skruvstäd (13-åringens fiskedrag), göra glass eller som ikväll: göra ansiktsmasker så vi alla ser ut som flagnande zombier.</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>O-ho-hoo! Va ja ä klok ida!</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Ja, vem ska trösta Knyttet om inte Knyttet själv!</strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong>Dagens biblioteksoutfit: Svart och rosa paisleymönstrad tunika, stretchjeans och blekrosa scarf.</strong></span>Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-85799275115137951302013-10-17T18:18:00.003+02:002013-10-17T18:18:42.974+02:00Ett fel som är trasigt<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Ja. Nä. </strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Det är förstås inte meningen att låta kryptisk.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>HUR jag mår och ATT jag mår stavas förstås depression.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Något jag ibland kan hålla ifrån mig med hjälp av diverse avledningsmanövrar, men som det visat sig under sista åren: oftast inte.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Med en jämn och följsam tillvaro minskar svajningarna något.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Men så fort det händer nåt snabbt och drastiskt blir allt nattsvart.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Som nu.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>För att jag som hade högtflygande planer för arbetsträning och återgång till - om inte mitt eget så åtminstone nån sorts - arbete under hösten.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Men så säger myndigheterna att de gjort fel.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>(Och jag tar på mig skulden som har noll koll, förstås)</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>De säger att en hel massa hemskheter kommer att hända nu när mina tre månader hos AF tar slut.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Till exempel att det inte alls kommer att vara möjligt att fortsätta på biblioteket (</strong></span><strong><span style="color: #783f04; font-size: large;">Ironiskt nog för att jag har en fast tjänst och inte är arbetssökande).</span></strong><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Och kanske inte alls möjligt att fortsätta med någonting alls om jag inte kan "bevisa" arbetsförmåga på minst 25%, och helst mer.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Vilket jag inte kommer att kunna hinna staka ifatt innan repet dras i Evertsberg.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Min största "möjlighet" sägs vara att återgå till sjukförsäkringen.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>För att skuffa undan problem-Nettan. För att de inte riktigt vet var de ska göra av mig.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Känns det som.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Sopa mig under mattan tills jag kanske/kanske inte mirakulöst tillfrisknar och kan göra nåt på en deltid som känns vettig för dem.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Nä. Jag vet inte.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Regler är väl regler, antar jag.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Och skon klämmer inte ens där.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Den ömma tån är förstås att jag måste se mig själv i vitögat och inse att hur mycket jag än jobbar kommer varken orken, hjärnkapaciteten eller glädjen tillbaka.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Kanske är det lika bra att krypa in under en sten och försöka självläka. Då är man åtminstone inte i vägen.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Ni som läste min blogg för hundra år sedan då jag fick min bipolaritetsdiagnos kanske minns alla förtvivlade inlägg om min rädsla för att depressionen skulle ha kommit för att stanna. Som det kan bli.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Kanske är det nu åtminstone dags att med facit i hand inse att min krasch inte var nån tillfällig svacka.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Ibland kommer jag upp för lite luft. Känner mig bättre. Smider planer. Läser sagor. Skurar hela köket. Umgås med vänner.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Men hittills har det inte hållit i sig tillräckligt länge för att skapa något hållbart. Nåt normalt.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Jag säger inte att jag ger upp. För det skulle jag aldrig göra.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Jag är inte skapt för att göra inkentinken. Även om det skulle innebära att jag fick vara ifred från alla myndigheter. Så ser jag inte min framtid. Mitt liv.</strong></span><br />
<span style="color: #783f04; font-size: large;"><strong>Men det kanske är hög tid för en realitycheck....</strong></span>Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-24500654223780078212013-10-17T11:23:00.000+02:002013-10-17T11:23:32.569+02:00Snö<span style="font-size: large;"><strong><em>Vinterns första snö dalar utanför fönstret.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Som för att markera</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Att det är dags för mig att vända blad.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Vad nu det kan ha för betydelse när alla sidor verkar vara blanka.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Står vid ett av mina stora vägskäl.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Igen.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Alltid.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Har flera val men samtidigt bara ett.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Igen.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Alltid.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>En labyrint av krokiga alternativ radas upp.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Precis som om jag verkligen kunde välja.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Kunde välja hur mitt liv ska se ut.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Ett smörgåsbord fyllt av pest och kolera</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Där jag kan plocka det som gör minst ont.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Förresten famlar jag ändå i blindo och "väljer" därför gång på gång fel,</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Så det kan väl kvitta.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Bröt ihop i telefonen med myndighetsperson.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Såsom jag gjorde när jag mådde som sämst.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>När jag inte kunde "välja" attityd och inställning.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Något man inte känner sig större av precis.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Inte friskare.</em></strong></span><br />
<span style="font-size: large;"><strong><em>Inte ett dugg normal.</em></strong></span><br />
Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-72879130839648351342013-10-15T14:33:00.005+02:002013-10-15T14:34:57.402+02:00Gråta över spilld kaffekopp<span style="color: #b45f06; font-size: large;"><strong>Ja, vad säger man?</strong></span><br />
<span style="color: #b45f06; font-size: large;"><strong>Om till och med ens egen handledare på folkhögskolan säger:</strong></span><br />
<span style="color: #b45f06; font-size: large;"><strong><em>- Å. Glöm det här <span style="color: black;">skit</span>mötet!</em></strong></span><br />
<span style="color: #b45f06; font-size: large;"><strong>Ha ha (supertorrt skratt). Om det ändå vore så enkelt.</strong></span><br />
<span style="color: #b45f06; font-size: large;"><strong><span style="color: black;">Skit</span> är dagens ledord.</strong></span><br />
<span style="color: #b45f06; font-size: large;"><strong>Helt i paritet med det var alldeles nyss när jag ignorerade Jante och tänkte sätta mig med ett korsord. Typ två sekunder senare hade jag exploderat ut min kaffekopp över det vita bordet, den vita duken och den ljusgrå ryamattan. För att inte tala om det oljade trägolvet som suger åt sig fläckar som en svamp.</strong></span><br />
<span style="color: #b45f06; font-size: large;"><strong>Då grät jag.</strong></span><br />
<span style="color: #b45f06; font-size: large;"><strong>Vilket jag förvisso gjorde redan i bilen på väg från mötet.</strong></span><br />
<span style="color: #b45f06; font-size: large;"><strong>Och än mer när jag skulle distrahera mig med bilradion och herr Mercury vrålade <em>The show must go on</em> rätt i örat på mig.</strong></span><br />
<span style="color: #b45f06; font-size: large;"><strong>Vad finns det att skriva som inte är skrivet redan?</strong></span><br />
<span style="color: #b45f06; font-size: large;"><strong>Om depression. Ångest. Sluthet. <span style="color: black;">Skit</span>...</strong></span><br />
<span style="color: #b45f06; font-size: large;"><strong>Äh, jag <span style="color: black;">skiter</span> i det.</strong></span>Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-6973107457881725142013-10-14T15:17:00.001+02:002013-10-14T15:17:52.009+02:00Om jag får säga det själv...<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Vilket jag egentligen inte gillar att göra.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Vilket jag egentligen avskyr när andra gör.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Vilket är fullkomligt anti-Jante.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Men faktum kvarstår:</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Hot damn - vilken bra dag jag har haft idag.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Och med bra menar jag förstås (som jag alltid gör): <em>produktiv.</em></strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Först gick jag skogspromenad med hundarna, sorterade två maskiner tvätt och tvättade håret.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Sedan åkte jag till jobbet och gjorde en fin Halloweenutställning och gallrade gamla böcker så det stod härliga till. Jobbade över till och med.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Kom hem och slängde in den beniga bakändan av en kvarts ungtjur i ugnen för att ge hundarna ett skrovmål.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Kokade butternutsquaschsoppa och gjorde en pastasås medan jag städade ur frysen och gjorde matsedel för två veckor.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Ja. I urval.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Och kvällen är fortfarande ung.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Dutti ja ä.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Om jag får säga det själv.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Gallra böcker...</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Vilken sorglig uppgift.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Många av mina offer var dessutom redan både gallrade och sedan ratade av bibliotekskunderna som inte tyckte att de var värda en femma eller en tia.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Ledsamt.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Men jag är ju också jag så inte kunde jag låta så många böcker åka till soptippen.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Jag skämdes nästan när jag plockade på mig en proppfull coop-kasse...</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Men sedan när jag kom hem tänkte jag mest på de stackars förbrukade böckerna som vaktmästaren skulle hämta imorgon.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>De titlarna som ingen vill låna längre. De som blivit omoderna. Och de som blivit för nötta av bläddrande barnfingrar.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Den luttrade bibliotekspersonalen å sin sida tyckte istället att det var skönt att göra plats för nya böcker. Och det kan jag ju absolut förstå. Det är väl naivt att tro att alla ska kunna samsas på bågnande hyllor.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Vi lever ju i en allt snabbare tid. Ring ut det gamla och in det nya i en rasande fart.</strong></span><br />
<span style="color: #38761d; font-size: large;"><strong>Det är ju bara att hoppas att det hundöronmärkta exemplaret av Anne Franks Dagbok där hela framsidan var repig och bortnött skulle bytas ut mot ett nytt. Nån måtta får det väl ändå vara.</strong></span>Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-56425480432935207922013-10-14T09:23:00.001+02:002013-10-14T09:23:25.956+02:00Då kommer det en go-sse...<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong><em>...med en byxa som en rakkniv vass. Mockaskorna har han på-see och hans hobby är att dansa jazz.</em></strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Jazzgossen. Karl Gerhard förstås. En sån där låt jag sjunger på lite då och då. Ackompanjerad av omgivningens himlande med ögonen.</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong><em>Med rytmiskt vaggande hö-fter</em></strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong><em>Vi gossar gör en-tré</em></strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Ja, eller nåt sånt.</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>I helgen har jag inte kunnat släppa den.</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Vilket antagligen beror på att helgen kretsat kring en gammal rakkniv som följde med huset.</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Det började med att 10-åringen ville ha en egen - precis som 16-åringen - för att skära papper.</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Jag rotade då fram den här ur gömmorna. Varvid 13-åringen lade beslag på den för att använda till sina fiskedragsbyggen. Och när 10-åringen väl fått tillbaka den dundrade 16-åringen in och sa det där faktiskt var hans och att vi bara hade en rakkniv.</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Som en följd av sedvanlig mångsyskon(o)logik får nu ingen ha kniven. Och den är tillbaka i min låda.</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong><em>Han och andra söta go-ssar</em></strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong><em>Som har tusch på sina ögon-lock</em></strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Nej, jag måste nog googla fram hela texten, tror jag minsann. Den är verkligen suverän.</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Jahap, vad gör frun i veckan då?</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Eh. Äh. Allt och inget.</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Biblioteket, möte på folkhögskolan, utvecklingssamtal, holabaloo med vänner, uppvakta fru L...</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Och säkert nåt mer som jag har glömt.</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Förra veckan blev ju som den blev och jag har väl ungefär samma förväntningar på denna. Ha ha.</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Butternutsquaschsoppa till middag. Alternativt äcklig burkravioli för de som föredrar det (För övrigt en av två saker jag verkligen inte kan förmå mig till att äta. Det andra är blodpudding).</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Tänk om jag skulle återgå till mina veckoplaneringar istället för att hitta på från dag till dag?</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Jag skulle ju ljuga om jag sa att min spontana laissez faire bohemiska sida och mitt kontroll- och strukturbehov inte krockade.</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Dagens biblioteksoutfit:</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Rödblommig sommarklänning, svart kofta, röd scarf och svarta tights.</strong></span><br />
<span style="color: #c27ba0; font-size: large;"><strong>Nästan irriterande matchande. Men nu hinner jag inte byta.</strong></span>Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4809714044151829129.post-40925010717575410442013-10-11T12:33:00.000+02:002013-10-11T12:33:07.142+02:00Övertänka? Nehej då!<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong><em>I natt drömde jag att jag fick en bebis.</em></strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong><em>Så kom en ytligt bekant och sa att hon hade stickat små tofflor åt honom.</em></strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong><em>Men sedan såg jag de var köpta på Kapp Ahl.</em></strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong><em>Av nån anledning öppnade jag paketet inne på Mekonomen, men som i drömmen var en bilaffär med monstertruckar och med han från Ö&B-reklamen som försäljare.</em></strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong>Ja?</strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong>Eller nä.</strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong>Jo, jag orkar....</strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong>Okej, så här står det i drömboken:</strong></span><br />
<strong><span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"></span></strong><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong><em>Födelse:</em> Att bevittna en födelse eller att själv föda symboliserar att något nytt projekt är på gång eller att en ny fas i livet har startat. All födelse kommer även ur något som "dör", så drömmen kan även påminna om livets alla aspekter och dess cykliska rytm.</strong></span><br />
<strong><span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"></span></strong><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong><em>Baby:</em> Den lilla och hjälplösa varelse som finns i varje människa och kan beskrivas som Självet.</strong></span><br />
<strong><span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"></span></strong><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong><em>Present:</em> Om an får en present i en dröm kan man fundera över vem som ger och vad presenten består av. Det handlar i regel om vad man uppfattar att man saknar, och man önskar att en särskild människa ska ge det.</strong></span><br />
<strong><span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"></span></strong><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong><em>Butik:</em> En butik i en dröm kan vara ett ställe där alla livets möjligheter finns. Ju större butik, desto större är möjligheterna att hitta det man söker. Om man bär med sig kläder ur butiken kan det handla om att man vill byta inriktning i livet.</strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong><em>Son:</em> Symboliskt står drömmar om söner för ambition, framtiden, det som växer och är utåtriktat. För kvinnor står drömmar om söner för psykets ofullgångna manliga aspekter.</strong></span><br />
<strong><span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"></span></strong><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong><em>Fuska</em> (i brist på bättre passande ord för lögnen om tofflorna): Kan beskriva svårigheten att vara sann mot sig själv eller känslan av att vara utlämnad åt andras opålitlighet.</strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong>Hehe. Det får räcka (och blir över).</strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong></strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong>Piece of cake att analysera:</strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong>Visst är jag i en ny fas i livet. Och jag funderar mycket på vad jag ska lämna kvar för att inte ta med mig för mycket. För att inte överbelasta mig när jag fortfarande är skör.</strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong>Självet, som symboliseras av bebisen, är den överordnade personligheten, en inre kärna som guidar individen. Det består av både en medveten och en omedveten del. Att jag drömmer om Självet kanske beror på att Jaget behöver ha större kontakt med det.</strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong>Det låter bra att jag befann mig i en jättestor butik och även om tofflorna inte var inköpta där så är det tydligt att jag vill byta inriktning i livet.</strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong>Lögnen om tofflorna är lite svårare att tolka. Dels för att jag inte hittade nåt klockrent ord i ordlistan, men också för att jag blir lite förvirrad av gåvan. Nog ville hon ändå vara snäll? Att vara utlämnad åt andras opålitlighet känner jag dock igen, så det kanske stämmer.</strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong>Bilarna går inte att tyda alls. Antingen måste man köra själv eller åka med för att boken ska ta upp dem.</strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong>Inte heller kan jag hitta nån rimlig förklaring att någon i jättedåliga reklamfilmer dök upp.</strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong>Och det mest ologiska av allt: personen som gav mig tofflorna! En sån där jag kan prata lite väder och vind med om jag möter henne på stan, men inte mer. </strong></span><br />
<span style="color: #6fa8dc; font-size: large;"><strong>Men ibland är väl en cigarr bara en cigarr, antar jag.</strong></span>Nettanhttp://www.blogger.com/profile/15079051219158506414noreply@blogger.com2