Det gör ont att göra slut när man varit ihop i nästan tre år

När jag började blogga under min senaste (okej sista då) föräldraledighet slumpade det sig så att det blev på Amelias portal. Egentligen skulle jag bara avsluta en provprenumeration på tidningen när jag hittade alla bloggar.Jag fastnade direkt. Att bara välla ut sina tankar precis som man vill rätt ut i cyberrymden är häftigt.

Och stämningen sedan...ah, vi var en mysig liten bloggfamilj som stöttade och lyssnade på varandra. Ja, egentligen funkade väl bloggen lika mycket som ett chattrum så mycket kommentarer som vi skickade kors och tvärs.

Men efter ett år ändrades portalen till det sämre. Den blev mer anonym och allt mer ytlig.
Jag kan inte riktigt säga vad som höll mig kvar efter det. För tankarna att helt sluta blogga kom ständigt tillbaka. Men det var väl just det här med att få välla ut tankar, antar jag. Plus att några på bloggen blivit nära vänner.

Kanske känner jag mig mer hemma här på blogger om ett tag. Vi får se.
Just nu känner jag mig bara vilsen.