Njä, kanske inte som en sprängd granat direkt.
För hjärnan låg ju i småbitar redan innan.
Men den här veckan har det blivit värre.
Mycket värre.
Jag vet inte vad det är för veckodag, inte vilket datum det är, inte vad jag har inbokat, inte om jag ätit...
Och jag blir rädd.
Jätterädd faktiskt.
För när min hjärna är så här har jag inget kvar av mig själv.
Känns det som.
Lika bra att ta en siesta.
Eller om det är dags att lägga sig för kvällen.
Strunt samma.
Hej där!
SvaraRaderaHittade dej här nu!
Sköt om dej kram kommer här....
Jamen jäklar du Bull. Det är värdelöst att leta bitar efter sig själv som man tappat på vägen. Kram!
SvaraRaderaUsch. Ja det är verkligen otäckt att tappa huve't. Kram till dig bästa Bull.
SvaraRaderaAj då...
SvaraRaderaVila på så kanske det lättar, kram.
Ohh, jag skickar extra hjärnkraft till dig, även fast jag inte har så mycket att avvara just nu. Inte kul när skallen exploderar... Men fiiiin ny blogg med söta hönorna! Och jag kan inte lämna min länk eftersom jag inte kan kommentera me namn/URL. Går inte det att ställa in, jag vill ju att du ska hitta hem till mig nån gång ibland oxå...
SvaraRaderaDu har så många jobbiga saker att handskas med, saker som du inte kan rå över, men du är en duktig kämpe!
SvaraRaderaHoppas du hittar igen dig själv snart!
Kram från grannbyn.
Skickar kramar - som om det hjälper...
SvaraRadera