Genomlidning

Ä, jag gillar inte barnfilm.
Blir säkert lynchad av Perfekta Mammors Förening för det uttalandet men det må ju vara hänt.
Skräniga, skruvade röster som pratar i munnen på varandra - Nä, hu.
Och huuur många har jag inte sett genom mina - hittills - 15 år som småbarnsförälder...Att jag inte ligger och sprattlar i en vadderad cell med armarna fastbundna på ryggen, säger jag bara.


Men nu ikväll har vi sett animerade Tintin. Inte lika skränig. Inga falsettröster. Och nästintill perfekt gjord. Jag vet inte hur många gånger jag vände mig till herr B och konstaterade att ALLT minsann inte kunde vara animerat. Så den gick att genomlida. Ger den godkänt åtminstone. Inom sin genre. Vad nu den är förresten. För jag förstod inte riktigt hur målgruppen förväntades se ut. Vuxenskämt blandat med slapstick blandat med tecknat blandat med alkoholmissbruk. Nåja.


Vi såg den med 5-åringen och 3-åringen. Ett mission impossible, kan tyckas - med tanke på att det var originalengelska (skurken = Daniel Craig) med svensk text. Men de satt som trollbundna under hela filmen. Kanske dels tack vare ostkrokarna och dels tack vare min eminenta översättning/förenkling. Men dock.


Halvvägs in i filmen frågade 3-åringen om det här var "Tvåan". Uppföljareskadad liksom de flesta barn, haha. När jag svarade att det var "Ettan" kontrade han tvärsäkert med att "Tvåan" snart är på väg...liksom "Trean", "Fyran"..och ända upp till båda händernas fingrar.


När filmen slutade lite halvoavslutat ställde han sig upp i soffan och ropade i triumf att "Ha - jag visste att det skulle komma en tvåa!".


Sedan är det ju lustigt hur olika barn är. För små pojkar sugna på äventyr borde det falla sig naturligt att identifiera sig med hjälten Tintin. Men inte för 5-åringen. Givetvis var han arga och whiskeydrickande kapten Haddock. Men man får vara nöjd med det lilla. Oftast vill han vara skurken. Som i Smurfarna. Där hela familjen har fått varsin smurfkaraktär tilldelad, medan han själv alltid ska vara fulingen Gargamel.


Jag för min del kunde inte låta bli att tänka på androgyna antikexperten Peder Lamm när jag såg lilla smala Tintin. Filmen till ära hade han dessutom blivit lika rödhårig som jag själv också av nån anledning. Istället för sin vanliga ljusröda färg. Jag har faktiskt aldrig fattat om Tintin är barn eller vuxen. Jaja, jag vet att han jobbar som journalist och har flyttat hemifrån och allt det där...men visst har han en något obestämd ålder?


Näst slutligen måste jag säga att Milou - som heter "Snow" på engelska - ser exakt ut som när vi snaggat Freudan med trimmern.


Och slutligen kommer ett citat från Kapen Haddock:
"When you hit a wall - you push through it!"