Mycket tar på sig mer

Tja, varför inte börja dagen med att knyckla ihop sig i en liten koja på biblioteket och läsa en babiljon sagor för två 4-åringar medan den andra mamman är på möte?
Bra uppvärmning inför leklandet med lunchande och allt.
Ha ha ha.
När jag kom hem sov jag en kvart...
Och blev förstås ännu tröttare.
Men på ´t igen liksom.
Vill ungarna se en brasa ska ungarna förstås få se en brasa.
Alldeles strax åker vi till fru L för lite snacks och förhoppningsvis(!) ett glas vin.
Men efter brasminglet blir det nog raka spåret hem.
Så jag orkar demonstrera imorgon.
Eller åtminstone så jag har krafter kvar att oja mig över att jag inte ids demonstrera trots att Sverige styrs av helt fel partier.

16-åringsgänget - som ska övernatta i en av tjejernas stuga några mil härifrån - är roliga.
Ordentliga...och omständliga.
Min egen tonåring har försökt styra upp det hela, men planering är inte hans starka sida, haha.
Fast en egengjord potatissallad har han i alla fall fått med sig.
Klädkoden har dock ingen igenkänningsfaktor:
Vitskjorta, slips och kavaj.
För en grill- och bastukväll? Hm.
En av 16-åringens kompisar rusade in i vardagsrummet för att visa upp sig tidigare i eftermiddag.
Jättefina är de minsann.
Och seriösa i överkant.
Många av de andra föräldrarna har varit emot övernattningen. Och telefonkedjorna har gått varma.
Ska man lita på barnen eller ska man inte göra det?
Ha! Lätt! Jag litar helt och fullt på storebror. Hundra procent.
Och precis som en av de andra papporna som känner likadant sa:
Bra beteende ska belönas. Klart de ska få åka.
Och med både mina egna och herr B:s tonår i rykande färskt minne är jag tacksam och faktiskt stolt över att 16-åringen väljer en annan linje.

Hu! Nu blev det beckmörkt ute igen. Det svänger minsann. Regn. Sol. Regn. Ösregn. Klarblå himmel....och regntungt igen. Lilleman är orolig för att det ska regna när vi går till brasan. Och jag tänker mer att om det öser ner kanske vi inte behöver gå dit....
Oj, sa jag det där högt? Oops.

Dåligt insatt

Egentligen borde man skämmas...
För huvve i sanden mentaliteten, menar jag.
Men å andra sidan har jag tillräckligt mycket annat att oroa mig för än mina sjukdagar.
Som över att faktiskt vara sjuk, till exempel.
Nåja.
Efter ett snack med FK igår insåg jag att det ändå inte behövdes några oroligheter.
(än)
Nu blir jag skickad tre månader till AF för någon slags utvärdering vad jag orkar och inte.
Och trots att jag inte är arbetslös får jag visst ersättning motsvarande A-kassa.
Good enough for me.
Och ingen blir gladare än jag om de lyckas slå sina kloka huvuden ihop och leda mig in på en hållbar livsväg.
Handledaren verkade uppriktigt förvånad över min reaktion.
Men jag menade det.

Jag var ju även hos läkaren igår.
Och förutom att de strulat till det med mina Litiumprover (igen) så kunde han minsann tala om att jag mådde prima liv kroppsligt.
Ett högst normalt blodvärde inte minst. För första gången i mitt liv.
Sedan tror jag faktiskt att han förstår mig.
Även om han inte förstår min humor, haha.
Och han fortsätter försöka rätta till min ojämna och handikappande sömnbrist.
Genom mer piller...
Nåja. Dagen jag hittar en sömntablett som inte förstör hela dagen efter kanske inte är alltför långt borta nu.

Idag var det tänkt att dagisstrejken skulle pågå.
Med bara några timmars öppettid som följd.
Och jag hade därför lovat att lilleman skulle få vara ledig.
Och sånt kan man inte ta tillbaka bara för att parterna enats.
Vi ska till Leos Lekland.
Något jag har undvikit så länge jag kunnat.
Fina L och hennes son ska också med.
Trots ljudnivån har jag en känsla av att det blir en bra dag.

Och ikväll blir det lite av varje...
Skjutsa ett gäng 16-åringar till grillning och övernattning i en sommarstuga,
Ha 12-åringen med compadres här på datakväll,
Åka in till byn för att träffa fru L, uppvakta hennes son som fyller 11 och titta på byabrasan.
Plus att 6-åringen ska följa söta F till stallet. Och...ja, jag har säkert glömt nåt. Inte minst att känna efter hur trött och slut jag är. Tackochlov. Det får jag göra imorgon istället.
....sa hon hurtfriskt och klämkäckt.

Dagisstrejken avblåst

Tackochlov.
Begränsade öppettider skulle förstås ha påverkat både mig och herr B.
Då skickar jag hellre med skolmat.
Fast den strejken är visst också avblåst.
Matlåda idag och imorgon, men sedan funkar det som vanligt igen.

Igår försökte jag vila mig i form.
Gjorde faktiskt inte ett jota.
Och sedan tog jag en insomningstablett.
För att komma ikapp senaste tidens uppskruvade stämningsläge skulle jag behöva sova...
Men nehej då. För idag ska jag till läkaren.
Äh.
De där måstena är alltid så paradoxala.
Jag menar, det är trots allt en hel del jag måste orka fastän jag sjukskriven för att jag inte orkar.
Moment 22½.

Och snart är sjukdagarna slut.
Det vägskälet är inte att leka med:
Arbetsträna, som jag inte orkar...
Eller sjukpension (typ), som jag inte vill ha.
Men jag sticker väl huvudet i sanden ett tag till.
Åtminstone behöver jag klara av den här dagen först.
Och nästa.

En helt vanlig fredagkväll i Dårhuset

Folk och fä

Nej, jag hade inte tid med någon blogg igår.
Hade nämligen bättre saker för mig.
Premiärgrillning till exempel.
Och de sista gästerna åkte hem vid elvarycket.
Puh.
Men vet ni, 
Man känner sig ofantligt rik när man är så många att man knappt ryms runt matbordet trots att iläggsskivan är med.
En salig blandning av egna barn, flickvänner, granne med flickvän...
Kul!
Idag är några av barnen på Leos Lekland med sin far och hans vän herr D.
Lilleman har följt söta F till stallet och ridit.
12-åringen spelar dunkadunkamusik ända ner hit med sin kompis.
Ikväll blir det nog lugnt och stilla, antar jag.
Jag hoppas att herr B har lagt av med sina Tradolan så att vi kan ta ett glas vin.
Grillrester till middag.
Så då vet ni.

 

Min lilla trädgårdsmästare

Tja, det är klart...
Det hjälper väl föga att vara praoelev i världens största lekstuga när dagen börjar med en tråkig tant från arbetsförmedlingen som informerar om gruvarbetarutbildning i Överkalix.
Och kanske bidrog inte praoelevens mamma heller till en bättre stämning när hon råkade(!) berätta för tanten och alla sina jobbarkompisar att han spelar trumpet.
Nå.
Sedan planterade vi fröer och vattnade.
Och så hann vi med ett pass ute i verkstaden där vi gjorde en liten gipsmodell av 9-åringens hand. Den ska jag hälla betong i när den torkar och så tar vi hem den.
Och faktiskt var han på rätt gott humör även sedan när vi helghandlade och åt hamburgare.
Jag tyckte att han gott kunde jobba en timma till när han nu ändå hade praodag.
Så han drog kundvagnen och släpade kassar.
Ett gott dagsverke.
Särskilt som det i vanlig ordning tog extra lång tid eftersom de än en gång hade bytt ordning på Ica.
Det hjälpte nada med handlingslapp kan jag säga.
Utan grillkol blev ja...
Och jo - det tar ALLTID EXTRA lång tid. Oavsett ombyggnationer. Min normala standard kan man ju se sig om i stjärnorna efter.

Nu laddar vi för 40-årskalas hos svägerskan.
Presentkort på spabehandling och en chic liten påse med diverse kroppsprodukter.
Plus en krukros.
Jag har plöjt igenom hela garderoben för att hitta nåt att ha på mig.
Nej, jag har inte lite kläder.
Men de är håvetes skrynkliga.
Så på karlaktigt vis har jag nu lagt ner mer tid på att hitta något som slipper strykas än vad det skulle ha tagit att stryka.
Häpp!
Mimmi Pigg-klänning, knallcerise strumpbyxor och en syrenlila kofta. Enligt allafärgerpåsammagångprincipen.

Klädproblem

Insomningstablett, my ass!
Nåja.
Jag har ju inget speciellt för mig idag.
Bara Hälsans med en 9-årig praoelev,
Helghandla,
40-årskalas.
Och så vidare.
Ha ha ha.

Men imooooorgon har jag bokat in att vara sjuk...

Herregud vilka klädproblem vissa hade här i morse.
Jag har sagt det förr men:
Det är inte ett dugg lättare att ha killar än tjejer.
4-åringen gick omkring i slipover och pyjamasbyxor och tyckte att jag skulle välja resten av outfiten.
Och jag valde förstås den ybercoola svartvita t-shirten där Musse är arg.
Vilket inte 4-åringen tycker är passande.
Så han började om...
Vilket i och för sig gav mig tid att hjälpa 12-åringen att se cool(!) ut.
Och 6-åringen skulle ha ett speciellt par byxor...samtidigt som hans gympakläder var puts väck.
Efter det har jag och 16-åringen diskuterat hans halvnya jacka, som han är väldigt nöjd med.
Ja, så det höll det på. En vanlig morgon.

Hundar!

Avbokade min fikaträff med två vänner för att sova.
Surt.
Men nödvändigt.
När la familia åkte i morse satte de ut Freud och Nestor i hundgården för att jag skulle få vara ifred.
Nickade till en liten stund.
Men vaknade av att Nessie skällde som bara den.
Försökte ignorera den rackaren och tryckte en kudde mot huvudet.
Tänkte att han nog skulle sluta.
Så där brukar han inte skälla.
Men icke.
Till slut klev jag upp och gick ut och ropade åt honom.
Då stod han och skällde inåt skogen.
Såg väl nåt spöke, tänkte jag. Så där som hundar kan göra.
Först för en stund sedan, när jag öppnade dörren och en mycket lerig fd vit hund trippade in, insåg jag han försökte tala om att Freudan hade stuckit.

Fina gener.
Det sägs att hennes mamma också hoppade ut ur hundgårdar.
Trots att det verkar omöjligt.
Jaja. Sova får man väl göra när man blir sjukskriven eller nåt.

Igår ringde 6-åringen hem från skolan.
Han meddelade att han skulle följa flickvännen hem till grannbyn och äta middag där.
Håhåjaja.
Hamburgare, kramar och så en mycket onödig kommentar att jag har fulare hår än henne.
Ny dejt på fredag. Här hemma.
Vilken tjejtjusare.

Herr B säger att det är bättre i foten.
Samtidigt som han stödjer sig på en krycka och knaprar Tradolan.
Ska det vara så omöjligt att gå till doktorn???

Imorgon fyller min ena svägerska 40.
En sån där svägerska som är skitsvår att hitta en present åt.
Tack och lov finns det annat än prylar att ge bort.
Av oss ska hon få en massage.
Och en korg full med må-bra-produkter.
Hoppas att det blir bra.

Imorgon ska jag även ha med 9-åringen till Hälsans Trädgård.
Praodag och pappa läraren är på kurs.
Den blivande trädgårdsmästaren(?) verkar nöjd. Han har redan gjort i ordning matlåda.
Och det finns ju hur mycket som helst att göra där. Inte bara i växthuset.
Jag tänkte att han skulle få gjuta i betong om han vill.

Jahap.
Får man inte sova får man se till att idka lite vakenvila.
Kanske några korsord ute i solen?
Det är sjukt varmt idag.
Å, nu vet jag:
Solskyddsfaktor sjutusen, en baden-baden och lämna hundarna inne.
Om jag somnar då blir jag ju brun samtidigt som jag fått frisk luft.
Häpp!

Nuet

När man mår apa...
Så apa att man varken kan gå till jobbet eller vara en hausfrau man drömmer om...
Ja, då blir det himla viktigt att samla livspoäng i den verklighet som kallas Nuet.
Ikväll hade vi 18-åriga grannen och flickvännen söta F som gäster.
En vanlig, trevlig kväll i Dårhuset.
Men det ena ledde i vanlig ordning till det andra...
Och kvällen kulminerade i en nakenvansinnestur på moppe för herr A och min 12-åring.
Visst. Iförda endast kalsonger tog de en tripp runt kvarteret.
Vi andra filmade, skrattade, filmade, skrattade....
Och så vidare hela vägen till banken.
Jag älskar mina barn.
Jag älskar när de har kul.
Jag älskar när andras barn är med.
Jag älskar vår knasiga familj.
Kvällens skratt.
Kvällens minne att suga på när den ordinarie karamellen är för sur.
Dårhuset inc.
We make your dreams come true...

Some good shit

Godmorgon!
På fullaste allvar.
Igår kväll tog jag två av mina nya sömntabletter...
I kombination med en insomningstablett.
(jo, det är tillåtet)
För man blir ju tokig av att lyssna på extra många tankar som snurrar dygnet runt.
Synd bara att man blir tokig av att sova till 13.00 också.
Ja, jag sa 13.00.
Bisarrt.
Nu kommer snart barnen hem från skolan.
Jag dricker nattsvartaste kaffet som har stått på sedan halv sju för att kunna vakna till.
Och den där gyllene medelvägen lyser förstås fortfarande med sin frånvaro.
Vad fan!
Hade jag haft ett jobb hade jag ju fått sparken.
Är det meningen att man ska skapa så mycket plats i sitt liv för tabletter att man inte har nåt liv?
Förresten tror jag att jag skulle vara piggare om jag fick ett piller mot knasiga drömmar.
I natt fick jag en bebis igen.
Jag mixtrade med det beräknade datumet så att jag hann precis innan jag fyllde tant.
Herr B var inte glad. Och jag hade slut pojknamn så han fick heta Den Lille.
Jag drömde även om en förskolefröken och en annan person som envisas dyka upp lite för ofta. Vi var i norska fjällen och klättrade nedför höga stup.
Ah, strunt samma.

Efter en sån här bortslösad dag försöker jag komma ikapp.
Genom att boka in en helg i Hufvudstaden med goda vänner.
Livsbalansering, haha.

Häng med i babblet:

Jodå.
Jag köpte ketchup.
Och en hel massa annat.
Lite random delar av bananer, pålägg och grillkött.
Som vanligt har jag noll koll på vad jag håller på med.
Proppar in i kyl och frys och sedan har jag ingen aning om vad jag ska laga.
Lösningen stavas förstås handlingslapp.
Men sånt är för amatörer.
Inte för Mensasmarta jag.
Ha ha ha (torrt skratt).
Förresten skulle det inte förvåna mig om Mensafolket åt Billys panpizza eller köttsoppa på burk till middag.
Men ändå.
Här blir det köttbullar, stuvade makaroner, kokt blomkål och en knäckemacka.
Till vilket det passar alldeles yppans med...
Just det: ketchup.
Som jag för övrigt inte äter själv.
Och som för övrigt ingen kommer att applådera mig för att jag kom ihåg att köpa när jag andäktigt ställer fram flaskan på bordet.
Men ändå.

Var var jag?
Jo, att nästan börja gråta när varenda jäkla butik bygger om när jag ska försöka bunkra upp för att hålla min familj mätt.
På Ica Maxis byggarbetsplats hittar jag bara vilse nu för tiden.
På Willys har jag inte lärt mig hitta efter senaste ombyggnationen än.
Och går därför ut från båda ställena utan att få med mig salt.
Stannar i grannbyn på Ica. För salt kan man ju inte vara utan. Eller utan och utan...Sanningen är väl snarare att flingsalt är för dyrt att strössla över korvstroganoffen. Men hur som helst...
Tror ni inte att att de bygger om där också?!
Jag letar salt så länge att personalen säkert tror att jag är en snattare som stryker runt bland hyllorna.
Nå. Hem kom jag till slut. Utan att riktigt veta hur.
Packat upp har jag gjort. Utan att riktigt veta var jag lagt allt.
Satt mig ner för att vila och göra ingenting. Utan ha minstaste lilla aning om hur man gör.
Förresten behöver jag mjöl till makaronstuvningen...
Och det glömde jag köpa.

Nä, jag förstår om ni inte förstår vidden av mina problem när jag uttrycker mig på ovanstående vis.
Men vad ska man göra då?
Dra täcket över huvve och aldrig kliva upp?
Jag tror att depressionen, slutheten OCH hypomanin skulle försvinna i ett rökmoln om jag hade en get.
Haha?
Nej, jag skojar inte.
Den 15:e juli fyller jag 40 år. Och en get är det enda jag önskar mig.
En sån där liten, tvåfärgad, afrikansk dvärgget med tjock mage och en gulligt bräkande röst.
Ja, okej. Kanske två då. Eller fyra. Jag är inte petig.
Och av herr B önskar jag mig en hage utanför vårt gamla utedass där han/flocken skulle bo.
Nej, inte herr B. Getabocken förstås.
Ah, dessa tvetydiga syftningar. Visst är de kul?
Nu gäller det bara att övertyga herr B. Djurhataren. Nej, inte hatare. Mer att han är likgiltig inför naturens under. Fast han borde ju ha lyckan jag fick från alla mina höns i färskt minne...

Synd man inte gillar chèvre förresten.
Eller chevré som många felaktigt säger. Med betoning på det stumma e:et i slutet.
Om jag vore lite tuffare skulle jag rätta dem.
Men eftersom de som säger fel gör det för att de vill berätta hur gott det är med ch...eh, getost så blir jag snarare avundsjuk.
Jag gillar all ost utom precis den.
Det stör mig. Jag känner mig okultiverad och utesluten.
Och förresten så betyder ordet chèvre inte ens getost utan kort och gott get.
Så fick jag det sagt. 

Je voudrais un chèvre pour ma anniversaire.
 

Fot-jävla-led

Jo, snacka om att han haltar fortfarande.
Men när det kommer till fotleden ska allt tydligen ignoreras och bagatelliseras.

Manligt värre.
Samtidigt som samma herr B är döende i förkylning ifall han råkar harkla sig.
Ja, de är komplexa de här männen. Haha.

Jag har tagit på mig hilka idag.
Mest för att jag inte orkar tvätta håret, men också för att det är officiellt nu är vår.
Sommarjackan har också åkt fram.
Jag väntar på att skjutsa 12-åringen till skolan.
Och sedan ska jag köpa ketchup.
O, spännande liv!
Nåja, bättre än läkarbesök som jag trodde att jag hade idag i alla fall.
Det var visst nästa måndag.
Så jag skippade Hälsans också.
För att sova...
Men just det - det kaaan jag ju inte när jag är så här skruvad.
Tänkte´nte på de.

Det ser fortfarande ut som skrutt här efter förra veckans städdille.
Ett tecken på att allt inte står rätt till i skallen förstås.
Så fort jag försöker bringa ordning i kaos får hjärnan för sig att påbörja nåt nytt.
Typ sortera böckerna i mina bågnande bokhyllor efter färg eller liknande.
O, nu blev jag faktiskt sugen på det! Svarta böcker i botten och sedan ljusare och ljusare...
Hm. Nä.
Jag åker och köper ketchup istället.
Och kanske ett nytt husdjur.

Skada, Görgen och Städmani

Stackars Görgen har dött.
Det känns jättetråkigt.
Han som var så glad över nytt och fräscht vatten i akvariet igår.
Simmade som aldrig förr.
Satte upp sina små fötter mot rutan och undrade vad jag höll på med när jag lagade mat.
Visade sin söta eldflammiga kulmage.
Senare igår kväll flöt han upp och ned.
Kanske var det mitt fel.
Salamandrar är väldigt känsliga i sin hud.
De tar upp gifter och all annan skit genom den.
Kanske hade jag spår av något på händerna när jag hanterade honom vid vattenbytet?
Äh, jag blir faktiskt ledsen på riktigt.
Han var en rolig krabat.
Bodde på arbetsbänken i köket och vi stannade alla och tittade på honom när vi passerade.
Jag försöker göra en mjuk övergång för barnen genom att glättigt säga att nu kan akvariet minsann användas till vårens grodyngel.
Eller så är det mig själv jag försöker kollra bort. Barnen bryr sig faktiskt inte så mycket.
Och grodyngel blir ju nääääästan samma sak...

I övrigt städar jag.
(nähä?)
Och i min hypomani har jag till och med engagerat herr B.
Idag skulle han putsa fönster med sin nya gadget.
Allt skulle ju bli så enkelt med en elektrisk fönstertvätt...
Nåja, åtminstone tills han föll från trappstegen och slog foten i cement.
Fulfoten, som vi säger.
Hans trafikskadade fotled utan ledbrosk och med rörlighetsbegränsande bentaggar. En krosskada som har lett till 15% invaliditet och en i förtur avslutad karriär som målare.
Jag tror att nåt är av.
Att nåt är riktigt fel.
Han kan nämligen inte gå på foten alls nu.
Akuten nästa då?
Eh, glöm det!
Det stavas T-J-U-R-I-G.
To be continued...

Jag känner mig trött i skallen av allt folk som kommer och går här.
I helgen har 18-åriga grannen och fröken F nästintill bosatt sig här.
12-åringen har haft både kompisar och flickvän här.
Det har varit nattliga älgsafarin, fikagäster och mycket annat.
Som vanligt. 
Trevligt? Absolut! Något jag orkar? Absolut inte!
Tur jag får vila upp mig till veckan.
Hälsans på måndag. Ja, och läkarbesök (bläk!).
Så var det visst tandreglering med 16-åringen på tisdag...
Släpa med mig 9-åringen på prao på Hälsans på torsdag.
Und so weiter.
Ha ha ha.

Fallos

Herr B har åkt för att köpa en fönstertvätt.
Haha.
Själv städar jag.
Haha åt det med.
Sortera kan man göra i det oändliga.
Idag kickade jag igång med mina sygrejer.
Och så har jag bytt vatten i akvariet och lite annat.
Nu ska jag förbereda 9-åringens otippade helgmiddag:
Köttgryta med ris.
Långkok i all ära men gryta?
Det är verkligen någonting vi aldrig äter.
Nå. Lika bra att smida medan järnet är varmt.
Fem i morse gav jag upp alla planer på att sova så jag lär ju däcka förr eller senare.
Fasen, jag skulle kanske ha följt med till stan och sett Tobbe Trollkarl.
Med hjärnan på högvarv kanske till och med trolleri hade varit kul.
Nästan synd att vi inte har några planer idag.
Hoho. Haha. Hihi.
Inte mer än att 12-åringens flickvän kommer.
Förresten har 6-åringen också skaffat tjej nu.
Och 9-åringen har varit ihop med sin flickvän i över ett år nu.
Ja, de är för söta.
I skrivande stund så är förresten 4-åringen och svärmar runt föremålet för sin heta låga: söta - och 13 år äldre - fröken F.
Jo, jag drömde ju om Gösta Ekman i natt. Mycket märkligt. I Papphammaroutfit och med en löstagbar lång och tunn hästsvans i nacken. Vi åkte båt. Det gjorde jag igår natt också. Fast med gänget från hälsans. Vi hade en bananodling på Ålandsfärjan. Sedan tippade båten över en kant.
Hm. Måste konsultera drömboken.
Vänta ett tag.....
.
.
.
Så. Nu ska vi se:
Att färdas i båt är kopplat till livsresan.
Om båten är på väg att sjunka betyder det att man inte kan bemästra olika situationer (no shit, Sherlock).
Färja indikerar förändring mot ett bestämt mål. Man lämnar något bakom sig.
Där ser man.
Ingenting om Gösta Ekman dock.
Och att banan står för fallos lämnar jag därhän.

Att vara eller inte vara

Knäpp är man ju oavsett.
Sticker ut.
Utan att vilja.
Idag hade jag lovat 4-åringen att ha på mig kronan han gjorde till mig i morse.
Tusen uddar, maskeringstejp och dekaler i form av både flamingos, prinsessor och häxor(!).
Nåja. Lovat är lovat.
Så jag gled in på min rehabilitering som drottning av Melinia.
Vilket mottogs med vedertagen respekt av pöbeln.
Jag fick till och med en undersåte att bära min korta mantel.
Haha.
Och när man står med brödkniven och kronan i högsta hugg och får frågan:
- Nejmen nu har det väl ändå blommat ut?
...kan man ju bara strunta i det.
Förresten har jag visst lånat ut min skröpliga sommarstuga i sommar.
Ha.
Ha.
Ha.
Skyll dig själv Mr R. Säger jag bara.
"Utlånas i befintligt skick". Liksom. Typ.
Men i sanningens namn med fiskebåt och absolut strandtomt och avskilt läge.
Häpp!
Idag har jag drivit omkring på det lokala köpcentrat med min kära L.
Allt för att inte komma hem till herr B som mot alla odds INTE skulle ha städat.
Men tji fick jag.
För när jag kom hem var han nästan klar med golvtorkningen.
Dutti han va.
Enkel middag och uråldrig ritsaga med Barna Hedenhös efter det.
Freda du sa, freda de va!

Sandet blev till guld

4-0 mot Luleå i fjärde finalmatchen, och...
GUUUULD!!!
Jag tror inte att det finns nån annan stad i Sverige som älskar hockey mer än Skellefteå.
SOM vi har väntat på denna seger.
Varje sekund sedan 1978.
Nej, jag överdriver inte.
Är heller inte spydig.
Jag är också en anhängare. Har sett otaliga matcher mellan hopp och förtvivlan genom åren.
Det kändes fantastiskt igår.

Och idag...
Äh, kom igen - det är ju bara sport!
Och på ett sätt skönt att säsongen är över.
Men också lite tomt.

Idag ska jag på Hälsans.
Tog en insomningstablett igår och har faktiskt lyckas skrapa ihop lite sömn.
Så får vi väl se hur det går att vara ute bland folk och vara uppskruvad.
Alltid (o)roar det väl nån.

Sedan tar jag helg.
Och kommer hem till ett nystädad hus, hoppas jag.
Plus en ny toasits då ;)

Lite lugnare dag igår

...så vi får väl se vad det ska bli av det här måndagsexemplaret till hjärna.

Jag var hos fru L och blev bjuden på en härlig, vitlöksindränkt tomatsoppa.
Ibland har man det bra, minsann.
Efter lunch tog vi Ferry med oss och gick för att hämta lilleman på dagis.
Och sedan ramlade både fru L:s båda pojkar och mina mellansöner in.
Så det kanske inte blev den där riktigt vilsamma tjejeftermiddagen jag hade tänkt direkt.
Men ändå.

Idag ska jag veckohandla med min mor.
Det blir enkelt. Allt är nämligen slut.
Och så ska jag överraska la familia med nåt smarrigt till hockeyn ikväll.
Förhoppningsvis en långt bättre överraskning än innehållet i den stora kartong herr B förärade mig igår:
En toasits.
- Jamen, det äääär ju för din skull!
Kontrade han när jag inte på långa vägar blev lika glad som han hade föreställt sig.
Min?
Äh, vi släpper det.

I natt har jag sovit med hjälp av Sobril. Något jag blir mindre trött av dagen efter än sömntabletter. 
Men det är ändå skönt att jag slipper köra.
Idag ska jag FÖRSÖKA ta det lugnt.
Banne mig.

Lite fixerad

Igår kväll sa herr B till slut åt mig att sluta prata om mitt tandläkarbesök.
Oops.
Nä, det är väl inte många som delar mitt intresse antar jag.
Men dock.
Att gå omkring och veta helt och fullt att man inte har några hål i tänderna är en upplyftande känsla.
Även så här dagen efter.
Kanske i och för sig för att bipolariteten verkar ha skruvat upp mitt stämningsläge några snäpp. Haha.
Nej, det är inte roligt.
Igår vräkte jag ut innehållet ur en massa köksskåpar, sorterade, torkade av och satte hyllbård.
Dagen innan gick jag igenom sjutusen pärmar med skolgrejer som barnen släpat hem.
Bland annat.
Och så detta tvångsmässiga korsordslösande på tid. Jag fyller till och med i några rutor när jag kissar.
Idag har jag sorterat i några lådor. Plus att jag tvättar.
Skönt att jag är bortbjuden på lunch så att jag slipper se eländet. Kanske jag kan varva ner en aning hos bästaste fru L när vi planterar luktärter.
Och ikväll ska jag vara en dutti kicka och ta sömntabletterna som farbror doktorn rekommenderar.
Man får ju passa på de enstaka kvällar det inte är hockey.

6-åringens AIK-kyckling. Hänger precis vid tv:n. 3-0 i matcher mot Luleå. Vinner vi imorgon är guldet klart.

Tandläkarskräck

Nej, någon sån har jag inte.
Tvärtom.
Det är nog snarare jag som är tandläkarskräcken.
Med mina tusen frågor och inbillade hål.
Jag tar säkert upp fyra vanliga patienttider.
Idag var jag där i nästan 45 minuter.
Diskuterade tandtråd, visdomständer, tandblekning och muntorrhet.
Och fick en osedvanligt grundlig undersökning.
Av en fantastisk tandhygienist.
Jag kan inte låta bli att imponeras av folk som är så proffsiga och verkligen tar sitt jobb på allvar.
Fantastiskt billigt blev det också: ynka 380 kronor.
Tänk så mycket jag fick för pengarna...
Undersökning, röntgen, slipning av en tuggtand med en knaggel, borttagning av två tandstenar, fluorpensling, mm.
Och inte minst en bekräftelse på att jag kan sluta noja för att jag skulle ha hål i mina kära tänder.
Jag tycker verkligen om att gå till tandläkaren. Ett tag försökte jag smyga mig dit ganska ofta. Men de upptäckte mig och sa åt mig att jag bara fick komma vartannat år. Haha.

En av tre blusar jag köpte på halva reapriset igår. 25 spänn. Lika prisvärt som tandläkaren. Och framför allt slipper jag stryka även denna vecka ;)

Vårpigghet med turbo

Om det behövs städas så är man väl inte sjuk för att man gör det?
Åtminstone inte om man inte är bipolär med städ-, sorterings- och kastabortmani.
Äh, jag vet inte.
Kanske är det inte normalt att städa ur ett stort diverseskåp halv åtta på morgonen...
Och sedan göra i ordning ett paket med lite mediciner för att skicka till en vän...
Och därför städa i medicinskåpet...
Och sedan i kökslådan där saxarna och tejpen (till paketet) ligger...
Och efter det sätter man sig inte ner utan börjar para ihop strumpor...
Och ser all oreda som tränger sig på så nära att man nästan tappar andan.
Hm. Jag kanske skulle ha åkt till Hälsans idag i alla fall.
Men jag var ju så slut att jag prioriterade bort det till förmån för att åka och köpa skor med 12-åringen i eftermiddag.
Haha. Vila my ass!

Som sagt: Skaffa er inte utbrändhet och bipolaritet på samma gång. Det krockar någonting grymt. Gasen och bromsen i samtidigt liksom.
Jag blev själv förvånad i helgen hur mycket jag orkade med barnen. Massor med sagoläsning, bekräftning, brasor, tålamod och framför allt playmobyggande. Och så sent som i morse åkte jag och 4-åringen till rymden i en stor kartong.
Misstänkt likt en högre växel. För jag är ju trots allt lika slut som vanligt.
När vi satt i rymdraketen, andades med våra gälar och gasade allt vi hade, med traktorljud, kom 16-åringen in i köket:
- Eh, du borde nog ta dina mediciner mamma...
Aouch! Haha.

Nå. Till och med korsordslösningen är speedad så det kanske är nåt på gång.
Jag skriver så snabbt att det nästan inte går att läsa. Jag som annars är så noga med att det ska bli snyggt.
Men å andra sidan...
Så ser jag mig själv skruva upp.
Och det är verkligen inte alla gånger jag gör det när hjärnan skojar till det.
Så det kanske bara är vanlig vårpigghet...

Min bror inlindad i plast. Han har ingen diagnos. Det där är sånt han gör på kul. Men om jag åker till rymden är jag galen. Haha.

Rensa i röran

Ja, herregud så mycket vi har åstadkommit i helgen!
Nu är alla skidor och pulkor bortstädade också.
Och jag har eldat lite skrot och gammalt påskris.
Sköööönt!
I min röriga skalle blir det så himla mycket lugnare om det är rensat i röran runt om.

Dessutom har vi byggt Playmobil hela förmiddagen.
Jag, 4-åringen, 6-åringen, 9-åringen och - håll i er nu: 16-åringen.
Jättemysigt.
Och jag hittade till och med en beskrivning som säkert har 11-12 år på nacken.
Så bland alla piratskepp, båtar och riddare med slott har vi nu även ett jättestort fort.
Tack vare 16-åringens goda minne och mitt frenetiska letande efter de rätta bitarna.
Han är rolig. Lekte knappt alls när han var liten. Byggde ihop allt precis som det skulle vara och ställde bort det.
Likadant nu. Han hade mycket svårt att ta det faktum att jag bestämde att en sjöjungfru skulle bo i slottet. 
Och när 6-åringen byggde ihop en kapten till sin båt som hade fel kläder, piratmössa och gasmask.
Hehe.

Nu sitter jag ute på bron och löser korsord.
Dörren är på vid gavel och det är 10 grader varmt.
Bisarrt nästan.

Och sedan är det hockey igen.
Igår hade vi allihopa spelat tio kronor var på varsitt resultat.
Men det är klart, 0-0 efter full tid hade ju ingen tippat.
6-åringen hade dragit till med 6-1, vilket skulle ge över tusen kronor i vinst.
Före matchen satt han myste när han planerade vad vi skulle göra för pengarna.
Men han tog det rätt bra när det inte gick in. Tack och lov.
Idag tror jag på 3-1 till Skellefteå.
Kom ihåg var ni hörde det först.

Observera 6-åringens favvobrallor (=långkalsonger) och 9-åringens öh, liemannendräkt...

Dårhuslördag

Våren lämnar ingen pardon bara för att jag är trötttrötttrött.
Idag var det dags att gå igenom och sortera vårskor, stövlar, vindjackor och regnkläder till hela kompaniet.
Skönt att det är gjort och framför allt skönt att få slänga bort allt nött och fult och ge bort sånt som är för litet för lilleman.
Ute i förrådet hittade vi allt gammalt Playmobil som 16-åringen lekte med en gång i tiden.
Det blev rena julaftonen för småtrollen när jag bar in fyra fulla kassar och tömde i en stor balja.
Det roade vi oss med efter hockeyn.
Matchen som Skellefteå vann en bra bit in i fjärde perioden. Jeey!
16-åringen var gullig och serverade varma mackor, sallad och tzatziki i tv-soffan.
Och sedan var han ännu gulligare och skjutsade 12-åringen till en kompis på moppen.
Det har faktiskt varit en bra dag.
Förutom att jag och fru L tydligen har utmanat våra nästantonåringar i nåt spel på datorn som jag inte har minsta lilla aning om hur man spelar.
Men den dagen den sorgen.
Imorgon blir det då inte.
Söndagar är data- och spelfria.
Och min plan är att hela familjen ska ut och städa på gården.
Men smart som jag är har jag inte sagt det högt..   

Fredagkväll, vilken härlig kväll...

Tack kära ni för kommentarer!
Det är inget man är bortskämd med sedan man valde att blogga i skymundan.
Men dock.
Jag hör er.
Jag förstår att ni vet vad jag menar.
Värdefullt.
Idag har jag vilat.
Horisontellt.
Klev upp och åt lunch och lade mig sedan igen för att se Små Einsteins med lilleman.
Efter det lagade jag middag till jagvetintehurmånga grabbar.
Och så soffpotatisleken igen.
Ändå är jag trötttrötttrött.
Äh, inte vet jag.
Hur gör djur när de gått i väggen?
Skitsamma.
Nu har de flesta lagt sig.
Jag och herr B slökollar på Sagan Om Ringen samtidigt som vi går om varandra för att kvällskissa hundar.
Tvätten ligger kvar i tumlaren.
Blommorna skriker efter vatten.
Det ligger ömsat ormskinn i terrariet.
Dagens behållning ligger i en trave böcker som blev höglästa för 6- och 4-åring.
Good enough?
Too much?
Ingen aning.

Droppen

När man är så där på G så man lurar sig själv att vardagen nog inte är så farlig ändå...
Kommer ju den där droppen förstås förr eller senare vare sig man vill eller inte.
Ja, jag rapade ju upp vad jag gjorde i morse.
Och sedan dess har jag rantat runt som en huvudlös höna.
Bland annat gått promenad med fina E och lunchat med kära E (jo, två olika E).
När jag sedan skulle skjutsa hem en av dem brast det totalt.
Tvärs igenom hela storstaden Skellefteå och sedan ut på E4:an igen utan att riktigt ha förstått hur det gick till.
Och vad gör puckot sedan då?
Raka spåret hem?
Eh, nä då håller hon in på Willys för att köpa senap.
Nu hinner jag inte ens vila innan det är dags att hämta barn.
Och ingen är förvånad.
Allra minst jag själv.
Men ändå.
Äh.
Man borde få stryk. 
Åtminstone lite smisk för att dessutom ha samlat ihop ett helt gäng tjejer för en spakväll.
Eller ett kärringnyp för att ta med en av hundarna när man är borta halva dagen. Det är verkligen inte avstressande.

Förresten var det just en grej med den här kvällen som slog mig...
16-åringen har jägarskola i grannbyn. I vanlig ordning har vi gjort upp med den andre killens föräldrar om att skjutsa en väg var.
SAMMA killar som om en liten stund sätter sig på sina moppar och åker ända till stan för att äta kebab.
Ånä. Nån måtta får det vara på curlandet.
Barmark = moppe i alla lägen. Även de mindre roliga.

Nej, nu kom jag av mig.
T-R-Ö-T-T var det ja.
Mitt ständigt närvarande tema.
Något jag inte ens kunde stava till innan jag gick i väggen.
Ska man sova?
Ska man försöka hålla sig vaken?
Ska man ut i solen?
Ska man lösa korsord?
Ska man släpa sig till Hälsans Trädgård?
Ska man tömma torktumlaren?
Ska man ägna sig åt barnen?
Jag försöker observera hur andra hushåller med sina resurser.
Och faktum är att många jag möter bejakar sitt sjukjag.
Vilar när det behövs och prioriterar roliga saker.
Men vet ni, jag kan inte tillåta mig särskilt många hobbyminuter varje dag innan jag tänker att den här simulanttanten faktiskt borde kunna gå till jobbet.
Jag kan inte heller tillåta mig att vila många minuter innan jag tänker att jag aldrig mer ska orka kliva upp.
Svart eller vitt.
Så jag kör tills jag stupar.
Och vilar med gott samvete.
Nähäp, så funkar det visst inte heller.
Äh.
Jag vet inte ens vad jag vill ha sagt.
Bara att jag skulle bli mindre trött om det var enklare att se till att jag blev mindre trött.