Knäpp är man ju oavsett.
Sticker ut.
Utan att vilja.
Idag hade jag lovat 4-åringen att ha på mig kronan han gjorde till mig i morse.
Tusen uddar, maskeringstejp och dekaler i form av både flamingos, prinsessor och häxor(!).
Nåja. Lovat är lovat.
Så jag gled in på min rehabilitering som drottning av Melinia.
Vilket mottogs med vedertagen respekt av pöbeln.
Jag fick till och med en undersåte att bära min korta mantel.
Haha.
Och när man står med brödkniven och kronan i högsta hugg och får frågan:
- Nejmen nu har det väl ändå blommat ut?
...kan man ju bara strunta i det.
Förresten har jag visst lånat ut min skröpliga sommarstuga i sommar.
Ha.
Ha.
Ha.
Skyll dig själv Mr R. Säger jag bara.
"Utlånas i befintligt skick". Liksom. Typ.
Men i sanningens namn med fiskebåt och absolut strandtomt och avskilt läge.
Häpp!
Idag har jag drivit omkring på det lokala köpcentrat med min kära L.
Allt för att inte komma hem till herr B som mot alla odds INTE skulle ha städat.
Men tji fick jag.
För när jag kom hem var han nästan klar med golvtorkningen.
Dutti han va.
Enkel middag och uråldrig ritsaga med Barna Hedenhös efter det.
Freda du sa, freda de va!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar