Dåligt insatt

Egentligen borde man skämmas...
För huvve i sanden mentaliteten, menar jag.
Men å andra sidan har jag tillräckligt mycket annat att oroa mig för än mina sjukdagar.
Som över att faktiskt vara sjuk, till exempel.
Nåja.
Efter ett snack med FK igår insåg jag att det ändå inte behövdes några oroligheter.
(än)
Nu blir jag skickad tre månader till AF för någon slags utvärdering vad jag orkar och inte.
Och trots att jag inte är arbetslös får jag visst ersättning motsvarande A-kassa.
Good enough for me.
Och ingen blir gladare än jag om de lyckas slå sina kloka huvuden ihop och leda mig in på en hållbar livsväg.
Handledaren verkade uppriktigt förvånad över min reaktion.
Men jag menade det.

Jag var ju även hos läkaren igår.
Och förutom att de strulat till det med mina Litiumprover (igen) så kunde han minsann tala om att jag mådde prima liv kroppsligt.
Ett högst normalt blodvärde inte minst. För första gången i mitt liv.
Sedan tror jag faktiskt att han förstår mig.
Även om han inte förstår min humor, haha.
Och han fortsätter försöka rätta till min ojämna och handikappande sömnbrist.
Genom mer piller...
Nåja. Dagen jag hittar en sömntablett som inte förstör hela dagen efter kanske inte är alltför långt borta nu.

Idag var det tänkt att dagisstrejken skulle pågå.
Med bara några timmars öppettid som följd.
Och jag hade därför lovat att lilleman skulle få vara ledig.
Och sånt kan man inte ta tillbaka bara för att parterna enats.
Vi ska till Leos Lekland.
Något jag har undvikit så länge jag kunnat.
Fina L och hennes son ska också med.
Trots ljudnivån har jag en känsla av att det blir en bra dag.

Och ikväll blir det lite av varje...
Skjutsa ett gäng 16-åringar till grillning och övernattning i en sommarstuga,
Ha 12-åringen med compadres här på datakväll,
Åka in till byn för att träffa fru L, uppvakta hennes son som fyller 11 och titta på byabrasan.
Plus att 6-åringen ska följa söta F till stallet. Och...ja, jag har säkert glömt nåt. Inte minst att känna efter hur trött och slut jag är. Tackochlov. Det får jag göra imorgon istället.
....sa hon hurtfriskt och klämkäckt.