Vanligt babbel. Och drömmar.

Jag drömde att jag somnade medan jag körde bil...
Vaknade och satt då på en tävlingscykel med bockstyre...
Somnade igen och flög in i ett elskåp och tuppade av.
När jag vaknade (i drömmen då) var det både polis och ambulans där.
Herr B hade av nån anledning lånat en BMW och hämtat småtrollen.
Han var arg och sa att jag inte fick blåsa om polisen testa mig.
Jag försökte förklara att en insomningstablett kvällen innan inte skulle ge något utslag men min röst hördes nästan inte alls.
Jag hade inte ont nånstans men kunde ändå inte röra mig.
Barnen skrek och ambulansen körde ifrån mig.

Hm?
Eller äh, skit i det förresten.
Jag orkar inte analysera.

Men drömmar är och förblir ett mysterium förstås.
För det första:
Om det är mitt eget undermedvetna borde jag ha kört bussen vi har nu istället för skrutten som ligger på bilkyrkogården. Och min egen cykel framför allt.
Och varför producerar jag de här återkommande filmsnuttarna där ingen tycker om mig och ingen hör mig?
I rent självbevarelsesyfte borde jag väl regissera en feel-good komedi med en Hollywoodhunk istället?

Nå.
Om en stund ska jag och 9-åringen på återbesök hos Ortopeden.
Jag har onda aningar om hans skadade finger.
Men jag hoppas att jag har fel förstås.
Och för er som är oroliga kan jag berätta att mamma ringde tidigare och hade tråkigt så det är hon som kör.
Jag gör inte om samma insomningstablettsdebackel två gånger på samma dygn.
Klok ja ä.

Å, jag känner för nåt smarrigt till middag!
I och för sig gör jag väl alltid det. Därav min och 16-åringens hemmagjorda pizza igår.
Men ändå.
Förresten var jag så rolig igår när herr B ringde hem från jobbet.
- Du, jag håller på med middagen. Och sura inte när du kommer hem, för det är verkligen inte ofta vi äter nåt med kokosmjölk!
- Kokosmjölk?.....(uäk)....suck. Nåja.
Och helt plötsligt blev den positiva överraskningen ännu så mycket bättre.

Nej, jag ska sluta sitta här och babbla.
Jag vet inte vad det är men senaste tiden har jag visst bara känt för att blogga när jag inte haft tid.
Ajö.