När man är så där på G så man lurar sig själv att vardagen nog inte är så farlig ändå...
Kommer ju den där droppen förstås förr eller senare vare sig man vill eller inte.
Ja, jag rapade ju upp vad jag gjorde i morse.
Och sedan dess har jag rantat runt som en huvudlös höna.
Bland annat gått promenad med fina E och lunchat med kära E (jo, två olika E).
När jag sedan skulle skjutsa hem en av dem brast det totalt.
Tvärs igenom hela storstaden Skellefteå och sedan ut på E4:an igen utan att riktigt ha förstått hur det gick till.
Och vad gör puckot sedan då?
Raka spåret hem?
Eh, nä då håller hon in på Willys för att köpa senap.
Nu hinner jag inte ens vila innan det är dags att hämta barn.
Och ingen är förvånad.
Allra minst jag själv.
Men ändå.
Äh.
Man borde få stryk.
Åtminstone lite smisk för att dessutom ha samlat ihop ett helt gäng tjejer för en spakväll.
Eller ett kärringnyp för att ta med en av hundarna när man är borta halva dagen. Det är verkligen inte avstressande.
Förresten var det just en grej med den här kvällen som slog mig...
16-åringen har jägarskola i grannbyn. I vanlig ordning har vi gjort upp med den andre killens föräldrar om att skjutsa en väg var.
SAMMA killar som om en liten stund sätter sig på sina moppar och åker ända till stan för att äta kebab.
Ånä. Nån måtta får det vara på curlandet.
Barmark = moppe i alla lägen. Även de mindre roliga.
Nej, nu kom jag av mig.
T-R-Ö-T-T var det ja.
Mitt ständigt närvarande tema.
Något jag inte ens kunde stava till innan jag gick i väggen.
Ska man sova?
Ska man försöka hålla sig vaken?
Ska man ut i solen?
Ska man lösa korsord?
Ska man släpa sig till Hälsans Trädgård?
Ska man tömma torktumlaren?
Ska man ägna sig åt barnen?
Jag försöker observera hur andra hushåller med sina resurser.
Och faktum är att många jag möter bejakar sitt sjukjag.
Vilar när det behövs och prioriterar roliga saker.
Men vet ni, jag kan inte tillåta mig särskilt många hobbyminuter varje dag innan jag tänker att den här simulanttanten faktiskt borde kunna gå till jobbet.
Jag kan inte heller tillåta mig att vila många minuter innan jag tänker att jag aldrig mer ska orka kliva upp.
Svart eller vitt.
Så jag kör tills jag stupar.
Och vilar med gott samvete.
Nähäp, så funkar det visst inte heller.
Äh.
Jag vet inte ens vad jag vill ha sagt.
Bara att jag skulle bli mindre trött om det var enklare att se till att jag blev mindre trött.
Ja du får nog ta o göra mindre du Bull. Helt enkelt eller möjligen mkt svårt. Kram
SvaraRaderaDet är en skön konst att vara lat. Och som alla konstnärliga professioner något som dels kräver medfödd talang och mycken övning.
SvaraRaderaMitt i den onda cirkeln, att vara för trött för att orka vila... Sänder mina tankar till dig!
SvaraRaderaDet där var lite snurrigt eller så är det jag som är snurrig. Jag har gjort stora framsteg i KBT:n så jag föreslår en liten helg kurs hos mig. Men det första du ska göra är att skriva ner hur du skulle vilja ha din vardag. Vad är det för mycket av och vad är det för lite av. Det är viktigt att börja tänka i rätt banor och bena ut hur man vill ha det på petnivå. Jag skrev ner hur jag ville ha det för mig själv, vad jag ville ändra på i förhållande till barnen, till Per......Nu undrar du så klart om jag börjat tro på Gud eller nåt. Nej men fasiken det funkar och jag börjar kunna se en ljus framtid för mig själv. Sedan faller jag tyvärr ibland och ganska rejält men det är bara på det igen. Nu blev jag snurrig - vill säga så mkt. Kram
SvaraRaderaGud vare gamman och pris för den dag man inte måste ta nåt beslut utan bara gör saker utan att tänka. Typ, vilar utan att besluta sig för det.
SvaraRaderaOch Gud vare pris och tack för barmark och moppar.