Det är ballt att va balt, men inte lätt att va lett

Hej bloggen!
Tillbaka i Dårhuset efter nästan en veckas kuskande.
Skönt?
Nej, inte så skönt som man kan tro.
Jag vill ha mer semester!
Det ni.
Jo, jag är fortfarande en hemkär Kräfta.
I fall ni undrar.
Men även kräftor måste ibland röra på sig för att vidga sina vyer.
Och - så klart: få PERSPEKTIV på tillvaron.
På förhand, när vi lite löst bokade in vår vansinnesvecka, kände jag hela tiden en distans till alla stora planer.
Som att det inte gällde mig.
Jag menar, jag orkar ju ändå inte genomföra nåt nu för tiden.
Bara att bila 80 mil och sedan exakt(!) lika långt tillbaka kändes bisarrt.
Och när vi sedan slängde med en båtresa till Riga i paketetet gav jag upp.
Lät bli att packa och så vidare.
För det gällde ju inte mig.
Men klockan 06.00 på söndag morgon styrde jag bussen med säker hand hela vägen ut ur Norrland.
Och vi landade vid middagstid hos kära V och hennes familj i Åkersberga.
7-åringen hittade hennes 8-åring rätt så snabbt men sedan var det lite mer tveksamt hur det skulle gå med de två lite speciella 9-åringarna. Fast det löste sig. Och mellan V och 4-åringen uppstod ljuv musik. Jag blev 40-årsfirad med en ljuvlig alltmöjligtpresent, till mesta delen köpt på bästaste Sefora-butiken.
Vi åt en jättegod middag - trots(!) att de är vegetarianer - och chillade i det exotiska Stockholmsmörkret innan vi åkte till vår lägenhet en bit bort och sov som stockar.
Dagen efter stod Grönan på agendan. Och herre min je så mycket svårare att parkera där än hemma i byn!
Jag är absolut emot de tortyrredskap som kallas åkattraktioner, men fick offra mig för att få igång en åkvägrande 7-åring. Spökhus gillar jag däremot, och jag blev inte besviken. Trots att det rekommenderades från 10 år insisterade 4-åringen på att följa med in. Sagt och gjort. Jiiisus så rädd han blev! Ville inte prata om det alls, men efter att ha bearbetat den hemska upplevelsen i en välregisserad lek tillsammans de större barnen blev han väldigt kaxig över att ha vågat sig in.
På kvällen skickade vi hem värdfamiljen för att vila och stannade för att köpa mat och dryck till kvällen. Och inte minst ett kubbspel.
Vi hade en lång och härlig utekväll och trallade glada i hatten tillbaka till lägenheten mitt i natten.
Av nån anledning fick vi för oss att besöka slottet dagen efter. Småtrollen var lyckliga över den roliga(!) tunnelbanan, men något mindre impade över att inte kungen var hemma.
Efter en ordentlig störtskur köpte vi nya tröjor (lika till mig och V, haha) och shoppade loss på Buttericks och SciFibutiken.
Middag på Donken.
Och ingen rast ingen ro...
Dagen efter bar det av till Naturhistoriska. Fantastiskt! Och faktiskt första gången för mig. Besöket avslutades med att herr P och söta W köpte en ljusrosa mjukisflamingo i presenthopen. Till lilla mig. Jag blev verkligen glad och rörd.
Det var svårt att säga hejdå. Verkligen svårt. Familjen G är verkligen personer vi skulle vilja umgås med ofta, ofta om inte avståndet var 80 mil.
Som tur var hade vi i alla fall Riga-trippen som plåster på såren kvar.
Fin färja, fin hytt, och finast Riga. Vilken mysig stad! Hit skulle jag vilja återvända fler och längre gånger. Vi åkte först en guidad tur genom staden, gick sedan med guide och avslutade med att ströva omkring själva med kebab och museum som resultat.
Igår gjorde vi två längre stopp. Uppsala Domkyrka, den maffigaste kebabpizza jag någonsin sett och Birsta köpcentrum utanför Sundsvall. Tokrea på Panduro och en tjurrusning genom Ikea. Mycket trevligt. Plus att jag hittade trädgårdsflamingos på Lagerhaus.
Strax före midnatt landade vi hemma.
Men bilen och skallen full av hullerombuller.
Den här karamellen ska jag suga på länge.