Kalasvecka

Amen, hörrni...
Det ska bli min nya grej.
Ja, att ta bort deppiga inlägg som jag själv blir ännu mer deprimerad av att läsa.
Bara att trycka Radera och så: *POFF*, borta.
Och det är nästan som att jag aldrig känt mig så eländig som jag gjorde när jag skrev inlägget.
Bra va?
Tralalala.

Och annars?
Jo, en radda kalas som långsamt håller på att ta knäcken på mig.
Tre familjemedlemmar på endast sex dagar är drygt.
Och så får man räkna in en fjärde, nämligen fostertjejen - som inte bor här längre - men som också fyller år under augustis kalasvecka.
Igår när Lilleman fyllde 5 bjöd jag på tårtbuffé.
Medan 9-åringen vill ha smörgåstårtor och kakor i övermorgon.
Fast tänka ut presenter är tio gånger jobbigare än att baka.
Särskilt som om den utbrända hjärnan är den som ska tänka ut hela släktens presenter också.
Och - icke att förglömma: följa födelsedagsbarn för att handla upp de födelsedagspengar som alltid lyckas nästla sig in.

Tur jag får gå på yoga och avslappning på onsdag, haha.
Jaja, jag veeeet att jag har sagt det förr. Men nu lovar jag att gå. Eller nåja.
Men jag är på G nu. Något jag tror att jag faktiskt skrev om i det raderade sura inlägget.
Har återigen varit och lämnat prover och tagit mig i kragen och åkt till Hälsans för att göra slut.
Plus att jag pillar med en massa knasiga papper som ska skickas hit och dit.
Jo, man mår ju bättre när man tar tag i saker.
Men när man är sjuk är det inte så lätt som att ta sig i kragen. Inte ens för enklaste lilla grej.
Det är bara att inte försöka deppa ihop alldeles och hålla ställningarna tills det behagar dyka upp lite ork. Sorgligt nog. Frustrerande nog.

Förresten har jag efter ett helt liv (eller snarare ett halvt då, eftersom jag siktar på att bli lite äldre än 40) äntligen gjort slag i saken och köpt ett växthus!
Jamen, hur svårt var det då? Inte ett dugg. Jag fattar inte att jag inte gjorde det redan när vi köpte hus för 17 år sedan.
Å, jag känner mig jättepeppad! Och dessutom har jag ett annat (aningen inkomplett) växthus modell lite större att avhämta hos herr H i fjällvärlden. Kanske öppnar jag handelsträdgård nästa år. Eller jag vet, jag vet: en liten gårdsbutik med allehanda kinesiska örter. Hahahahaha! Så kan jag chigonga med kunderna ute på mossmattan och ge lite akupunktur emellanåt. Nej, jag skojar bara. Är INTE manisk. Lovar.

Men om jag (läs: herr B) får upp plockepinnet nu snarast kanske jag åtminstone hinner få tomater i höst. Min jätteplanta är full av pyttesmå och gröna samtidigt som det är frostvarning på nätterna.
Och sedan skulle jag förstås ha en lämplig vinterförvaring till mina trädgårdsflamingos.
Det var väl en lagom målsättning va?
Så till våren....ja, då åker jag helt enkelt till handelsträdgården och handlar upp mitt feta presentkort som jag fick då jag fyllde år.