Minst en och en halv timme...

...satt jag och småtrollen och kvävdes i värmen tillsammans med stans alla pensionärer nere i källaren på centrallabbet idag.
Kanske man borde bemanna upp istället för ned precis där när man begränsar öppettiderna för provtagning på alla vårdcentraler?
Nå. Vi satt väl inte i sjön direkt. Och det är alltid trevligt att prata med gamla farbröder.
Ett sånt där morfarskomplex jag har, haha.

7-åringen och 4-åringen var med för att de ville se mitt blod.
Och 4-åringen var särskilt intresserad av att titta när de stoppade tillbaka det igen. Samt att få en egen spruta och en operation i en trasig nagel på sitt ringfinger.
Han blev lite besviken över den uteblivna operationen men som plåster på såren (haha) fick han ett coolt supermanplåster av sköterskan.

Men dagen kom och gick utan att jag riktigt hann med. Efter veckohandling var det ju liksom slut dag när vi kom hem.
Ungarna fick handla av glassbilen. För sista gången, säger jag bara. Det händer att jag känner mig generös och säger köp vad ni vill, men varenda gång önskar jag efteråt att jag hållit klaffen. Kostar skjortan är en underdrift.

Nu kör de fyrhjuling för glatta livet.
16-åringen och moppegänget åkte precis för att bada och ska sedan käka pizza och gå på bio.
9-åringen är på vift med bästisen.
13-åringen är på stranden och ska sedan sova borta.
Herr B fipplar med sin nya projektor.
Jahap?
Ska jag lägga mig och vila kanske?
För jag har hört rykten om att allvaret börjar imorgon bitti.