Mo Farah

Såg just 5000-metersloppet.
Med suveräne Mo Farah i spetsen.
Jamen tänk...
Att springa så fort man bara kan i en IQ-befriad bana runt, runt, runt...
Ända tills man måste lägga i en högre växel än man egentligen har för att spurta sig i mål.
Galet.
Galant.
Hatten av för Mo Farah.
Precis som i OS.

Hatten av för mig också.
Som fick ihop tacosingredienser till bygdens alla ungdomar.
Och som bromsat städningen till förmån för att bara vara.

Jag och herr J gick en promenad för att titta på en lantbruksgård som är till salu nån kilometer härifrån.
Herr J söker nämligen hus.
Och jag kan lika nämligen inte låta bli att planera precis som om sagda hus var öronmärkt för mig.

Med gården här borta skulle jag...
Möblera värsta lantköket.
Hyra ut vinterförvaring av husvagnar.
Hyra in hästplatser.
Ha massor med höns.
Ha värsta bästa partyn i höladan. Med högt i tak och med massor av julbelysningar.
Renovera huset så att det blev helt makalöst.
Sälja skogen och marken därtill.
Och för pengarna bygga ut huset i växthusstyle och med kakelugn.
Bygga om sommarhuset till partyhus med pizzaugn.
Bygga en hage för getterna.
Osv.

Nämen. Det är kul att kolla på hus.
Kul att fantisera om möjligheterna.
Kul att tänka utanför ramarna.
Kul att tänka att om min vän flyttade in nästgårds skulle vi kunna ses hur ofta som helst.

Mitt hus är också fint.
Gediget.
Stort.
Och med massor av kärlek nedlagt.
Och inte för att vara taskig mot Dårhuset...Kan jag ändå känna att det vore spännande att börja om nån annanstans. Med ett annat råmaterial.

Gör om - gör rätt. Liksom.