SOM jag har sovit denna första vecka av höstterminsallvar.
Inte klokt.
Men jag antar att jag behöver det.
Så igår när jag sovit bort hela eftermiddagen tvingade jag mig själv att ta två sömntabletter för att kunna sova på natten.
Vaknade av att ytterdörren stod öppen och både Nestor och Ferry hade stuckit.
Helt groggy fick jag således zigzaga mig ner till bilen och fort försöka hitta dem innan de strosat ut på vägen.
Tur att man bor i laglöst land och där ingen lyfter på ögonbrynet av ett eller annat gammalt byaoriginal.
För antagligen var det så jag såg ut.
Håret står rakt upp och jag hade i all hast trätt en avig tunika över skallen. Bara det. Så förmodligen visade jag en hel del när jag böjde mig ner för att få fast dem.
Så fick jag ropa med en imitation av herr B:s basröst för att hundarna skulle sluta slamsa.
Nå.
Tack och lov är de inte några rymmare.
Så det hela var säkert över innan någon av grannarna hunnit hämta filmkameran.
Och nu är jag vaken. Haha.
Igår var jag och 9-åringen och handlade.
I vanlig ordning hade jag förstås ingen handlingslapp.
Dels för att det är för amatörer men även för att precis allt var slut.
Kom hem med fyra kassar...
Men utan mat.
Det mest mat(!)nyttiga jag köpte var några random saker till vår stundande och årliga skolstartskräftfest.
Kanske trots allt ett tecken på att jag håller på att tappa alla begrepp på grund av mina låga litiumvärden.
Eller så är jag bara trött.
Eller visste någonstans i bakhuvudet att jag är fullt kapabel att laga soppa på en spik om det kniper.
Äh, man(!!) ska inte analysera och fundera så mycket.
Det som händer då är att man till slut har analyserat sönder sånt hos sig själv som egentligen är friskt i sin förtvivlade jakt på att identifiera och oskadliggöra det sjuka.
Nåja, läget kan väl inte vara helt upp- och nedvänt när man får med sig en buske med amerikanska blåbär på 75% från Lantmanna?
En vanlig Nettanprioritering.
Bippo eller inte.
Idag börjar 16-åringen gymnasiet.
Gymnasiet - smaka på den!
Naturvetenskapliga programmet mitt i stan.
Och jag fick tvinga honom att ringa sin kompis härifrån byn som ska gå samma. För att de skulle följas.
Min bekymmerslöse son hade inte ens tänkt tanken att det skulle vara skönt att vara två när det var dags att möta världen.
Senare i eftermiddag ska han till tandregleringen och pyssla med tandställningen. Det är nära nu att de sätter dit den.
Och apropå skola...
13-åringen börjar sjuan, 9-åringen börjar fyran och 7-åringen börjar ettan. Stora kliv. Som vanligt. Tur att jag får ha kvar Lilleman på dagis ett år till i alla fall.
Men vet ni...
Sedan jag gick i väggen har jag haft svårt för skolstarten. Känt att alla andra rör på sig utom jag som står stilla. Att alla springer ifrån mig i sina egna liv medan jag sitter i en sugkopp tillsammans med en blodtörstig igel. Men det känner jag inte nu. Inte än i alla fall.
Hehe, spring i era små hamsterhjul ni. Ni är säkert kvar ändå när jag har vilat färdigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar