Balt..Balthazar...Balt...Balhazar...Balthazaaaaaar

Jag var på ett möte igår...
Apropå att mina dagar på FK tillfälligtvis övergår till AF (trots att jag inte är arbetslös).
En fin människa. Igen. Alltid.
Ja, i min process mot att fungera igen har jag ju bara mött bra människor.
Herr B frågade mig igår hur det gick.
Jag svarade att det fick jag minsann släppa loss en annan gång, när det passade mig.
Så ikväll. Plötsligt. Kom allt över mig.
Och jag öste ur mig.
Det är både en förbannelse och en välsignelse att se folk som jag gör.
Visst, jag såg att min eventuella nya handläggare brydde sig. Såg mig. Såg mig för den jag var.
Samtidigt som...
Hon hade noll koll på mig. Noll koll på vad jag ville säga och vem jag jag var innerst inne.
Hennes plattityder som rörde sjukgymnaster som grupp och  drabbade personer som grupp som hamnade i hennes regi gick inte obemärkt förbi.
Så hur gör djur nu?
Hur gör djur som bara älskar folk hon möter men samtidigt har lärt sig distansera sig tillräckligt för att förstå att omsorgen bara sträcker sig till ett namn på ett papper och inte till kärnan av ens egen misslyckade person?
Jag ser. Jag registrerar. Jag drar slutsatser. Jag analyserar andra. Analyserar mig själv. Centrifugerar runt i den av G-kraft styrda evighetsvirveln.
Och blir allt yrare.
Kommer ni ihåg Professor Balthazars funderande?
När han släppte sina tankegångar ner i den maskin som processade så länge att man hann gå och äta middag under barnprogrammen?
I alla fall, så slutade alltid problemen med att Balthazar lyckades krama ur ett par droppar från problemen ned i ett provrör. Och sedan hälla det över galenskaperna som brutit ut och till sist rädda världen.
Jag häller ner mina problem i en maskin också.
I koncentrerad dos.
För jag vet ju liksom vad som är fel.
Och jag vet ju liksom vad jag vill ha ut.
Men min maskin kan inte funka lika bra som en tecknad mojäng i tjeckisk fyrfärg...
För jag får aldrig ut dessa tre smarta droppar som Balthazar alltid räddade världen med.
Att analysera människor man möter är ingen ybermaskinlösning.
Det är faktiskt aldrig bra.
Ofta har jag svaren redan innan jag frågat.
Men sällan svaren på mig själv.
Jag önskar att jag vore enkel.
Som egentligen bara ville veta om vi hade skinka eller ost som pålägg till frukosten.
Men vem fan är det?