Är inte nåt som jag egentligen gillar.
Inte på film i alla fall.
Såna där sliskiga, orealistiska pusspuss-finaler får det att vändas i magen på mig.
Men i verkligheten...
Tja, då är det förstås en annan femma.
Efter en lång kväll, en ännu längre natt och när jag precis skulle sticka ut och leta en repa till för att sedan ringa polisen fick jag nys om att Freudan redan befann sig på polisstationen.
Underbart!
Och glad blev hon att få komma hem också.
Nä, någon rymmare har hon aldrig varit.
Bara en spårare utan respekt för tomtgränser.
Antagligen hade hon bara råkat sniffa sig iväg igår kväll och någon som inte sett henne förr hade kontaktat Djurskyddet.
Hade hon inte blivit kidnappad och hamnat i finkan är jag helt övertygad om att hon hade spankulerat hem igen innan vi ens märkt att hon varit borta.
Så det blev ju lite väl stort pådrag.
Men å andra sidan...
Hade jag förstås gjort samma sak själv om det hade dykt upp en herrelös hund.
Och kanske hade hon trots allt legat alldeles platt i ett dike nu om ingen plockat upp henne.
På vägen hem från la stada stannade jag och köpte hennes favvisar: vindruvor.
Nu har värsta glädjeyran lagt sig och hon är tröttare än om hon skulle ha sprungit en mil efter skotern.
Hon har lagt sig vid ytterdörren och däckat i solgasset.
Ja- ÖPPEN ytterdörr.
Nej - inte utan GRIND. Inte idag :)
Så skönt att hon kom till rätta. Och lite fortare än vad Ozzy gjorde... Våra katter är ju innekatter, men en av dem (abessiniern) sticker göärna ut om han får chansen. Jag är lika orolig varje gång innan vi hittar honom. Han är ju inte van vid bilar, och inte rädd för människor. I mitt huvud är han både påkörd och kattnappad efter bara någon minut. Sen räcker det att jag tar med mig lite torrfoder i en burk och skakar så han hör rasslet, då kommer han glatt hem igen...
SvaraRadera