Har jag sagt att jag har ont i ryggen?
Va, va, va?
Nej, jag har nog inte det.
Så. Resumé:
Förra veckan låste sig hela ryggen så smärtsamt att jag inte kunde röra mig alls.
Jag grinade, grät och lipade omvartannat. Och sedan ännu mer eftersom jag inte kunde djupandas heller.
Sedan dess har jag försökt kurera mig själv efter bästa förmåga.
Något man kan tycka att en sjukgymnast borde kunna göra, men det går lite halvknackigt.
Ryggen spänner sig, knakar och har sig. Det gör ont att sitta och jag blir trött när jag står.
Ah, nu har jag sagt det!
Idag har varit en knasig dag.
Det började med två obstinata småtroll och kojbygge.
Och fortsatte med jagvetintehurmånga barn, tripp till stan med kompis och hennes barn, lunch på Ica, en sväng till leklandet och sedan iväg till kära G för att dricka kaffe, sleva i mig middag och nu hasta iväg för att skjutsa fiskegrabbar på vägen till att möta upp svägerskan som kommer från Härnösand och ska firas för sin högskoleexamen och sedan skjutsa herr B på fest på andra sidan stan.
Puh.
Nå. Det var säkert nåt mer med där också som jag glömt.
Jag har ingen koll idag.
Men på nåt konstigt sätt har det trots allt funkat rätt bra att låta dagen leda mig istället för att jag har lett den.
Där ser man.
Ja, förutom för ryggen då.
Men jag är inte den som klagar så det tänker jag inte skriva om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar