Bakisfaktorn

Godmorgon!
Visst är det lustigt hur man kan kliva upp pigg och glad dagen efter holabaloo med vänner...
Och knappt vara kontaktbar dagen efter två små vita ångestdämpande piller?

Ja, jag trodde ju ända till igår kväll när jag gjorde i ordning fika att ta med att jag skulle på IKEA idag.
Snopet nog råkade jag då kasta ett getöga på kalendern där jag ytterst oregelbundet skriver upp slumpmässigt utvalda viktigheter.
Nähä. Onsdag var det visst.
Nåja. Bara att pallra sig till Hälsans idag istället då.
Men så började jag må så dåligt att det kändes som att jag skulle explodera.
Så jag tog Sobril. I sanningens namn var det faktiskt flera veckor sedan. Men i samma sannings namn är jag också så himla slut nu att jag inte orkar stå emot när ångesten sätter in.
Ja. I alla fall. Så är jag sobrilbakis idag. Klev just upp. Rör mig klumpigt och långsamt. Orkar inte tänka. Vågar inte köra bil. Så det blev inget Hälsans heller.
Så kan det gå när man tror att man har mycket att göra.
Men å andra sidan har jag ju lovat mig själv att känna efter och inte gå omkring och låtsas att jag är nån slags glammig hemmafru när jag faktiskt går hemma av helt andra anledningar.
Så vaddådå.

Någon kanske kommer ihåg inlägget jag skrev om Chèvre för ett tag sedan?
Och hur utanför och obelevad jag känner mig som inte tycker om det.
Jag har känt samma sak med Rosévin.
För det ääääär ju så gott!
Blä.
Så smakade jag det när vi var i Hufvudstaden, och började liksom ändra mig.
Slog till och köpte en flaska till i lördags när vi skulle få gäster.
Riktigt gott faktiskt.
Så också fru A:s rosébubbel som hon hade med sig.
Där ser man.

I skrivande stund väntar jag på att 16-åringen ska komma hem från klassresan i Göteborg.
Han är ju verkligen inte den vildaste av alla mina gossar - men herregud vilket tomrum han lämnar i familjen när han inte är hemma.
Idag är de lediga från skolan efter fyraochenhalvdags strapatser, så han lär väl mest ligga ute i bunkern och sova.
Men good enough. Det ska bli skönt att ha honom hemma.

Förresten tror jag att det ska bli oväder.
Myggen är helt galna.
Och herr B kommer att bli galen över att jag ändå har ytterdörren öppen.
Själv bryr jag mig inte så mycket faktiskt. Med den följden att jag ser ut som en prickig korv. Särskilt om man lägger till soleksemen jag fick när jag satt i Baden-Baden med pajad rygg förra veckan.
Men.
Äh.