Tidsuppfattning

Tidshål.
Alltså när man är mitt emellan två saker man ska göra och det egentligen är för kort tid för att man ska hinna göra nåt annat vettigt med tomtiden man har över men man kryper ändå av rastlöshet och bortslösade sekunder som tickar både snabbt och långsamt på samma gång.
Världens värsta företeelse.
Särskilt när ungarna är i exakt samma situation och frågar en gång i minuten när vi ska åka.
Ibland när folk säger att de har svårt att passa tider svarar jag att jag också har det.
Fast låter förstås bli att säga att mitt problem liksom är åt andra hållet.
Jag planerar...tar till lite...lägger på lite mer för oförutsedda händelser längs vägen...och - eh, lägger för säkerhets skull till ytterligare en dutt plustid.
Naturligtvis kommer jag ALLTID för tidigt.
Och måste vänta på resten av världen som förstås är sena.
För länge sedan hade jag en kompis som vi andra sa en helt annan tid till när vi skulle träffas.
För att hon alltid var så irriterande sen.
Om ändå nån kunde göra så för mig.
Läkartid 11.00. Och så när man kommer till väntrummet tjugoövertio får man komma in direkt.
Jo, jag trixar lite med min egen hjärna också.
Med varierande framgång.
Till exempel har jag ställt om klockan i gammtoyotan. 
Nej, eh - vänta nu! Jag tror minsann att jag tänkte tvärtom där. Klockan går ju för tusan före. Inte undra på att jag jämt är tidig.
Tur jag ska köra bussen till cirkusen. 
Så jag inte slår dubbelknut på min tidsuppfattning.
Få se...när var det nu cirkusen började?
19.00 ja.
Och det tar minst en kvart till stan...plus att jag ska plocka upp några kompisar...och så måste kanske småtrollen kissa innan...och måste jag tanka? Snurra runt efter en parkering?
Shit! Jag skulle ha åkt för länge sedan!