Bring it on liksom!

Eftersom det inte är så lätt att vara ifred och vila upp sig i en storfamilj har kommit på den näst bästa lösningen:
Nämligen att klippa gräset.
Visst, jag orkar inte hela på samma dag. Och ryggen far illa.
Men stressen och pressen i skallen minskar tillräckligt mycket för att det ska vara värt det.
Så med lilleman på cykel efter satte jag igång.
Hade bestämt mig för att hinna några specifika mossplätter (eller heter det plättar?) innan den våldsamma åskan skulle släppa loss regnet som uppenbarligen hängde i dess blåsvarta moln.
Men. Nej.
Med halva ytan kvar började det vräka ner.
Fast jag hade ju bestämt mig.
Inte för att jag såg jag vad jag gjorde efter ett tag.
Antagligen körde jag sicksack mellan maskrosorna.
Men dock.
Hade jag haft nån röst hade jag börjat sjunga.
Jag kände mig stark och beslutsam.
Det finns inget dåligt väder - bara dåliga kläder. Och det kan man ju inte säga att jag hade med bh och fotbollsshorts på mig.
När det sedan samtidigt började hagla så stora korn att det gjorde ont blev jag nästintill hög av lycka.
Bring it on liksom!
För här är en som bestämt sig!
Jo, jag klippte klart.
Och får förmodligen klippa igen imorgon när allt rest sig.
Men vad spelar det för roll.

Blöt. Men glad.