Städmani

Ah, provocerande rubrik va?
Men faktum är att jag får missbruka det ordet.
Fast inte ni, haha.
Nej, jag är inte manisk nu. Tror jag. För ibland kan det vara lite svårt att veta.
Och ordning på torpet måste det förstås vara ändå.

I alla fall,
Så hade vi ju gäster i lördags.
Och jag städade lite halvhjärtat. Så där som man gör. Röjde bort det värsta. Fullt medveten om att barnen skulle springa in och ut från badtunnan hela kvällen.
Nå. Det fick väl duga.
Och som vanligt tyckte jag att jag var cool och bohemisk när jag gjorde så.
Ta mitt hem som det är liksom.
Men...
Nu har jag städat hela tvättstugan.
Plus att jag har klippt mossmattan/ängen.
Och lite annat.
För att kunna slappna av själv i efterhand.
Nej, jag städar aldrig för att nån annan ska tycka nåt speciellt om mig eller mitt hem.
Utan för att må bättre själv.
Gladeligen bjöd jag fru A på en titt in i min överfulla tvättskrubb under kvällen.
Nej, jag skämdes inte ens.
Men två dagar senare måste jag lik förbannat städa upp där inne.
Man borde ha en diagnos.