Fälldin

Nja,
En kanske inte så vanlig helg i Dårhuset.
Herr J var ju här i fredags, men i övrigt har vi inte haft en kotte här.
Av lite olika anledningar.
13-åringen kom hem sent på fredagkväll och fick sina fiskar varma efter att ha mörkat att han haft två prov under veckan. Utegångsförbud resten av helgen.
16-åringen har fysikprov imorgon. Sånt tycker jag är trevligt. För då håller han sig hemma och inne hos mig.
7-åringen var hos bästa rövarkompisen igår. Annars har vi inte sett till en enda kompis.

Jag och herr B har istället städat några av våra otaliga bråtesförråd.
Long time overdue.
Kan man väl säga när man i ett och samma förråd hittar sitt eget klasskort från 2:an, en Josefssonkatalog från -68, samlartallrikar med Fälldin och kungaparet, en oanvänd bebispulka, minst 25 par skidor, trasiga krukor, bestick, herr B:s semiantika hockyutrustning/råttbo, några tält och en synt jag kunde spela Oh when the Saints på med tårna för över 30 år sedan. 
Ja. Nä. Det går inte att räkna upp allt.
När vi köpte Dårhuset var det ju som bekant ett ödetorp.
Fullt med skrot, eftersom tanten som en gång i tiden bodde här inte hade några anhöriga så nära att de brydde sig om att skicka allt med de nya ägarna.
Ja, det var verkligen saker överallt.
Jag ska aldrig glömma då jag i skenet från stearinljus tömde några skåp på den oinredda övervåningen.
Så plötsligt stötte jag på något tungt. Omsorgsfullt inlindat i gammalt vaxat papper och med ett snöre runt om. I tron att jag hittat en vinstlott rev jag ivrigt av papperet.
....och stod sedan med någons gamla löständer i handen.
Hehe. Jag skrek som en gris. Kände att jag var med i en skräckfilm eller nåt.
Men vi gjorde faktiskt riktiga fynd också. Bland annat sålde vi porslin och pryttlar till en antikaffär för att finansiera våra trätak.
Det som inte gick att sälja och som vi inte ville ha slängde vi i en stor hög på gården. Och så fick släkt och vänner plocka med sig sånt de ville.
Vissa saker behöll vi. Till exempel en jättefin gammal kökssoffa (som för övrigt står ute i nämnda uthus). Och ett snirkligt skrivbord som jag har i köket. Några gamla fina skomakarlampor jag har använt i snart 17 år utan att klirra. Bland annat. Men mitt bästa fynd är en söt kaffeservis vi hittade nedgrävd i spånet mellan våningsplanen. En sån där dyr sak som jag använder med andakt. Men självklart är den till för att användas.

På gården står en gammal ladugårdslänga. Själva djurdelen var riven redan när vi kom hit, men i längan som är kvar finns det tre stora utrymmen. Ett utedass som är fullt av isolering och byggmaterial, en vedbod med ved kapade av gårdens egna träd och så det tredje och sista utrymmet....
Oh boy. Varför o varför har vi slängt in så mycket grejer där? Och varför tömde vi det inte innan vi började att fylla på?
Ja. Nu är det röjt i alla fall. Och vänsterpartist som jag är ska jag ändå skyndsamt hänga upp tallriken med Fälldin. Kitsch när den är som fulast, haha.
5-åringen blev lycklig som hittade delar av min samling porslinskatter med 30 år på nacken. Och så tog han in en bricka så hemsk att den får Fälldin att framstå som Brad Pitt. Och några små koppargrejer och en hög udda kaffefat.
Förutom att skicka iväg en bunt vintersportgrejer till kyrkans flyktinginsamling har vi annars eldat och sopsorterat rubbet av äckliga, smutsiga och trasiga saker.
Känns sköööönt!

Idag har jag ägnat mig åt trädgården medan herr B, som fått blodad tand, tokröjt i garaget.
Garaget som inte rymt en bil på två år på grund av att det legat ett trägolv där.
Ja, alltså inte på golvet då. Dööh. Utan på en släp. Ett trägolv som herr B "råkade" få med sig från fabriken när vi hälsade på herr H i fjällvärlden.
Men nu är det ordning och reda. Faktum är att herr B slängt mer skrot än jag trodde att han kunde.
Hoppas att städivern håller i sig. Jag menar - fatta hur fint vi skulle kunna ha det med två maniska röjare....