Rudimentärt, min käre Watson

Ni vet kanske att vi roar oss med veckans ord eller ordstäv här hemma.
Och denna vecka är givetvis inget undantag.
Rudimentärt är ett roligt och användbart ord.
Och uppfyller dessutom kriteriet att det inte används i särskilt stor utstreckning annars.
Jag antar att ordet används mest inom biologin, och det är därför det blir så kul i andra sammanhang:
- Nä, nu tycker jag att nivån på det här mötet är för rudimentär för mig. Jag går hem!
- Ah, du har jämt så rudimentära skämt.
- Det går inte att titta på den här matchen. Motståndarna har ju det mest rudimentära försvarsspelet.
- Jag tycker att det är rudimentärt tänkt att rösta på moderaterna.
- Shabby chic? Närå. Jag har medvetet satsat på den rudimentära inredningsstilen.
Och så vidare.

Annars då?
Jo, jag gjorde om bloggen lite igår.
Något som egentligen totalt ointresserar mig.
Men jag var döless på att se mig själv flina på nåt slags mystiskt Mona Lisa sätt varenda gång jag gick in på sidan.
Sedan passade jag på att ta bort lite rosa också.
Nu känns det rent och fritt fram för att skriva igen.
Jo - för tusan - jag bytte förstås också namn på bloggen.
Före: bullmamman - bipopulära funderingar
Efter: bullmammans bipopulära funderingar
Hehe. Förstår att det blir mycket att ta in. Men är det dags för förändring så är det. Ungefär som i åttan när jag bytte från mittbena till lätt sidbena.

I övrigt har jag mest bara sovit.
Ja, sedan jag äntligen lyckades somna alltså.
Halv två i natt gick jag upp och tog en näve insomningstabletter...
Vaknade till när la familia klev upp i morse...
Somnade om....
Klev upp vid halv elva och avbokade dagens lunchdejt med herr J...
Somnade om...
Och vaknade kvart i ett.
Tja, det var den dagen liksom.
Jag som skulle veckohandla och allt.
Men som det brukar heta: antagligen behövde jag det.

Min rastlöshet, hjärntrötthet och övertänkarhet räddades igår efter "jobbet" av att kära V tipsade mig om tokrea på Panduro.
Så där satt jag och klickade korgen full... bara för att en stund efteråt ta bort det mesta igen (i vanlig ordning). Men det är bra sysselsättning. Hjärndött och roligt. Jag beställde pyssliga saker till barnen, fina saker för mig att ge bort och framför allt ett hysteriskt häfte med Carpe Diem-klistermärken som jag kan roa mig med att sätta lite varstans. I sann anarkistisk anda. Mitt kräkuttryck. Som ni vet. Haha.

Ja. Det var en passus.
Vart var jag på väg med det här om trötthet egentligen?
Hm. Jo. Ja.
Det ÄR jobbigt att komma till en ny arbetsplats. Nya personer. Ny miljö. Nya uppgifter och rutiner.
Och är man inte frisk tar det jättemycket kraft i anspråk.
Kraft som jag helt kallt hade räknat med att ha kvar till andra måsten.
Nu känns det som att veckan jag hade byggt upp i skallen rasar som ett korthus.
Det är inte roligt.
För att jag inte är lagd åt det där hållet att jag bara kan nöja mig med att ha tagit mig till "jobbet" två förmiddagar.
(Förresten, visa mig den som egentligen är det, sjuk eller frisk)
Jag är ju så fräck att jag också vill ha ett liv.
Vill orka träffa vänner. Vi orka handla. Vill orka uppvakta svärmor. Vill orka åka till föräldramöte och träffa 7-åringens nya lärare. Vill orka hämta tidigare på dagis när det blir fredag. Vill orka fira fredag med familjen. Vill orka göra nåt kul på helgen. Vill orka dyka upp i kyrkan på söndag för att min scoutson ska få ett märke.
För att göra det måste jag tydligen stänga av allt och sova...
Så mycket att jag missar sånt jag hade tänkt orka när jag vaknade.
Det är sånt här friska personer missar med att vara utbränd.
Jag vet inte hur många dumma (ja, dumma) kommentarer och tips jag fått genom åren.
Att jag bara ska släppa allt(!!!) och ta hand om mig själv, tex.
Asså, vad betyder det?
Många tänker också utifrån sina egna liv. Antar jag. När man får kommentaren om att det måste vara skönt och avstressande att vara hemma och kunna fylla dagarna som man vill.
Jojo. Hade jag varit frisk så. Och utan familj. Eller?
Äh. Nog om det.
Nu ska jag gå och kolla om det kommit några vaktelägg.