Påtvingad österländsk filosofi

Ja.
Eller: Nä!
Inte gjorde jag "ingenting" igår.
Om nu någon hade trott det.
Jag hade en galen ångest och försökte förstås springa ifrån den bäst jag kunde.
Genom att städa, baka, tvätta, koka saft och trädgårda.
Men klok som ja ä såg jag vartåt det barkade och bjöd skyndsamt hem herr J på kaffe.
Varvid jag speedade upp tempot ännu mer för att hinna allt innan han kom.
Knäppgök.
Och egentligen borde man väl ha lagt av långt tidigare innan man börjar brottas med att flytta en djupt rotad buske och börjar gråta av sluthet och hopplöshet.
(Vänta bara, för det kommer en poäng här...)
När vi sedan skulle dricka kaffe kunde jag plötsligt inte lyfta vänster arm utan att det skar som knivar i axeln.
Tänkte väl först att nåt hade hamnat i kläm men ju längre kvällen led (Haha! Jag blev led av att jag led av ont i min led medan kvällen led) insåg jag att det nog hade hänt nåt på riktigt.
Vad?
Ingen aning. Hade jag varit sjukgymnast hade jag säkert vetat, ha ha (torrt skratt).
I natt har jag sovit på soffan och pallat upp armen med kuddar.
Och när jag säger sovit så menar jag förstås inte det. För jag har också haft sällskap av två hundar och en 5-åring.
Lika illa idag.
Fick stå som en schimpans och klia mig med deon med högra handen i höger armhåla medan jag utstötte en serie gutturala ljud.
Fick ta hjälp av herr B att krångla på tunikan.
Fick ta på mig sommarvita tights till för att jag inte kan knäppa knappar.
Och framför allt färdas jag väääldigt långsamt och försiktigt genom tillvaron.
Som en sengångare.
Som en chigångare.
Ja.
Klok kropp ja ha.
Som bromsar när skallen slår frivolter utan skyddsnät.
Och tur man är tvåhänt.
Även om jag skriver jäkligt fult med höger hand så funkar det väl så länge jag inte ska göra julkort.
Fast vet ni,
Det där med att det är mer ansträngande att göra någonting sakta - jorå, det stämmer.
Så jag får väl se det här som ren träning.
Och en prövning.
Jag har helt enkelt inget annat val än att vara i nuet, göra en sak i taget och försöka utveckla nåt slags tålamod.