Det slog mig igår att min farfar då skulle ha fyllt 90 år.
Jag försökte föreställa mig något slags kalas, men det var stört omöjligt att se honom äldre än de knappa 62 år han var när den sjätte hjärtinfarkten kom.
Nå. Jag var 12 år när farfar dog och vi stod inte direkt nära varandra.
Men i och med födelsedagen var det också en annan sak som slog mig:
Nämligen att jag alltid kände att farfar fyllde år på höstens första dag.
Häpp!
Passande då att jag just igår var ute i trädgården och kastade bort fula sommarblommor till förmån för ljung, snaggade en jättestor vinbärsbuske och fick med mig mer gula blad än ogräsrötter när jag snyggade till kanterna på grusgången.
Kanske var det däremot inte lika höstigt att vi satte ihop mitt växthus. Men eftersom jag lider (nej, faktiskt mera njuter) av ett svårt fall av halvaprisetmani får man ju bortse från att säsongen är över och istället drömma om kommande vår.
Sa jag att vi satte ihop växthuset? Nja, det var kanske att ta i. Jag hjälpte till och styrde upp men det var faktiskt herr B och 16-åringen som kämpade med plockepinnet av delar.
Men sånt blir jag rörd av. Jag menar, de struntar väl fullständigt i min trädgård.
Liksom herr D som kom med en vinbärsbuske på traktorskopan. Och herr M som kom med grus på sin traktorskopa.
Haha. Sällan eller aldrig har jag haft så många ointresserade karlar som hjälpt till i min trädgård under en och samma helg.
11 grader...
Det kanske betyder att jag måste klä mig när jag åker till Folkhögskolan?
Fair enough.
Men skorna då?
Vad har man på sig mellan högsommar och riktig höst?
Antar att sandalerna jag enligt 5-åringen haft "ända sedan Jesus var ung" går bort.
Äh, strunt samma.
Jag börjar ändå vara tillräckligt gammal för att ses som excentrisk istället för allmänt konstig.
- Så var det ju det här med vaktlarna som jag inte hunnit ta tag i under helgen.
Sa hon högt och klart för att påminna sig själv.
Halva priset = nästan oemotståndeligt! :-)
SvaraRadera