Köldknäpp

Utmanövrerad från min egen säng fick jag hålla tillgodo med soffan och en tunn filt på morgonkvisten.
Bara för det låg jag kvar och tjurade när resten av familjen klev upp och drog till grottekvarnen.
Frös som bara den när jag äntligen pallrade mig upp.
Tittade på termometern. Jaha, ynka två grader. Brr.
Så kom jag in i matrummet och där stod ett fönster på vid gavel.
Inte undra på att hela huset kändes utkylt.
Man kan ju fundera sig blå över vem som öppnat fönstret och varför ingen stängde det igen.
Nå.
En liten inomhusköldknäpp sätter väl fart på livsandarna så här på måndagmorgonen.

Getingarna fortsätter att komma.
På lördag kväll var det så många i 7-åringens rum att grabbarna inte ville sova där.
Och igår kom det en invasion medan 13-åringen satt vid min dator. Han blev så fascinerad att han började fota getingarna. Sedan han tagit kål på dem lade han upp dem i en ring på fönsterbrädan. Ah, där kan de gott ligga, tycker jag. Kanske kan det avskräcka deras compadres.
Men vi har fortfarande inte hittat deras väg in. Det skumma är ju också att de dyker upp i olika rum.

Idag blir det inget bibliotek. Och jag tänker inte ens späka mig själv över det faktum att jag inte orkar.
Men jag tänker inte heller dra täcket över huvudet och tycka synd om mig själv utan åka till stan och kolla vinterskor till grabbarna. I sakta mak. Utan att behöva vara trevlig. Ja, till och med utan att ens behöva komma hem med några skor.
Good enough.

Kanske kan jag komma ikapp den här veckan.
Den är nämligen inte alls fullspäckad.
Biblioteket imorgon och eventuellt torsdag.
Och så lunch med kära E på fredag.
Det känns som att jag har alla chanser att vila mig i form.
Hitta balans rent utav.
Ha ha ha.
Nej, det var väl att ta i.