Ja, vad säger man?
Om till och med ens egen handledare på folkhögskolan säger:
- Å. Glöm det här skitmötet!
Ha ha (supertorrt skratt). Om det ändå vore så enkelt.
Skit är dagens ledord.
Helt i paritet med det var alldeles nyss när jag ignorerade Jante och tänkte sätta mig med ett korsord. Typ två sekunder senare hade jag exploderat ut min kaffekopp över det vita bordet, den vita duken och den ljusgrå ryamattan. För att inte tala om det oljade trägolvet som suger åt sig fläckar som en svamp.
Då grät jag.
Vilket jag förvisso gjorde redan i bilen på väg från mötet.
Och än mer när jag skulle distrahera mig med bilradion och herr Mercury vrålade The show must go on rätt i örat på mig.
Vad finns det att skriva som inte är skrivet redan?
Om depression. Ångest. Sluthet. Skit...
Äh, jag skiter i det.
Skit att livet måste vara så svårt att leva. Vi måste planera en träff på allvar nu. Var rädd om dig!
SvaraRaderaJävulen. Show must go on också, som en fin reminder. Nä hu vale. Jag har inget vettigt att säga. Jag finns här (?) på brevduvan om du vill.
SvaraRaderaDet är en pissdag i dag. Jag var hos en läkare för min migrän i dag och han sa "Jag tycker det låter som om du är lite deprimerad..." Ja, min mamma dog nyss, vad fan tror du???? Jag grät jag med. Och fick förstås migrän av att prata om min migrän... Fast jag blev lite gladare av att gå genom hela stan konstant sparkande i lövhögar... En boxboll hade varit ännu bättre...
SvaraRadera