Vandraren har ingenstans att gå

Man ska ha variation i tillvaron, sa hon som klippte till orangea pumpagirlander på bibliotekskontoret istället för spöken som hon gjorde igår.
Men jag hann med lite annat också.
Bland annat hjälpa en kund som bara kunde persiska.
Vilket var lite av en pers(!). Och så har jag ställt in tillbakalämnade böcker i hyllorna samt letat lagom läskiga böcker till min Halloweenutställning.

Men sedan dess har jag blott:
1. Röjt i presentskåpet.
2. Gått ut med hundarna.
3. Tvättat.
4. Rensat ett äckligt filter i tvättmaskinen och skrubbat avloppet, luckan och gudvetallt äckel som blir kring en tvättmaskin.
5. Duschat den snart-ömsande ormen med vattenflaska. Ja, eller med vatten då, om det nu ska vara så noga.

Tja. Det var väl det.
I övrigt förgås jag av ångest.
På det där förlamande sättet så att jag inte kommer mig för nåt vettigt.
Inte heller kan jag lägga mig.
Det är bara 10-åringen som är hemma och han är i nån Minecraftvärld och alltså inte till nån större nytta för en vandrande mamma.
Ibland önskar jag att jag kunde förmå mig till att döda tid genom nåt av de tusen fåniga spelen som finns på facebook.
Men det skulle naturligtvis inte falla mig in att ens prova.
Istället surfar jag på det där jobbiga sättet.
Just nu ligger tre biljetter till fredagens berättarteater för barn i korgen.
Ett klick bara...så återgår jag till att vara den där mamman jag egentligen skulle vilja orka vara.
Som jag egentligen är.
Av nån anledning har jag dock besinnat mig.
Väldigt atypiskt.
Men det kan ju också vara så att mitt kaotiska inre vet något som jag själv vägrar fatta.
Ah, vi får se.
Förresten drabbar det ju inte direkt omgivningen om man går hemma och sorterar i det oändliga heller.
Om man inte blir helt manisk förstås. Men det orkar jag ändå inte nu.
Sjuk, frisk eller whatever. Efter 40 år har jag fortfarande inte en aning om hur man slappar. Hur man hittar det där mellanläget där man inte river upp himmel och jord men ändå är skaplig nöjd med sig själv.
Ay, there´s the rub!
Om jag kunde vara lite nöjdare skulle nog en hel del falla på plats, misstänker jag.
Som jag redan skrivit sjutusen inlägg om, eller hur? Nöjd, förnöjsam, lättsam och käck...

Nä, om man skulle hitta nåt annat ställe att skrubba kanske?
Eller ännu hellre en oreda att sortera.
Tur det finns gott om såna i ett stort gammalt hus med två vuxna, fem barn och tre hundar.