Om jag får säga det själv...

Vilket jag egentligen inte gillar att göra.
Vilket jag egentligen avskyr när andra gör.
Vilket är fullkomligt anti-Jante.
Men faktum kvarstår:

Hot damn - vilken bra dag jag har haft idag.
Och med bra menar jag förstås (som jag alltid gör): produktiv.

Först gick jag skogspromenad med hundarna, sorterade två maskiner tvätt och tvättade håret.
Sedan åkte jag till jobbet och gjorde en fin Halloweenutställning och gallrade gamla böcker så det stod härliga till. Jobbade över till och med.
Kom hem och slängde in den beniga bakändan av en kvarts ungtjur i ugnen för att ge hundarna ett skrovmål.
Kokade butternutsquaschsoppa och gjorde en pastasås medan jag städade ur frysen och gjorde matsedel för två veckor.
Ja. I urval.
Och kvällen är fortfarande ung.
Dutti ja ä.
Om jag får säga det själv.

Gallra böcker...
Vilken sorglig uppgift.
Många av mina offer var dessutom redan både gallrade och sedan ratade av bibliotekskunderna som inte tyckte att de var värda en femma eller en tia.
Ledsamt.
Men jag är ju också jag så inte kunde jag låta så många böcker åka till soptippen.
Jag skämdes nästan när jag plockade på mig en proppfull coop-kasse...
Men sedan när jag kom hem tänkte jag mest på de stackars förbrukade böckerna som vaktmästaren skulle hämta imorgon.
De titlarna som ingen vill låna längre. De som blivit omoderna. Och de som blivit för nötta av bläddrande barnfingrar.
Den luttrade bibliotekspersonalen å sin sida tyckte istället att det var skönt att göra plats för nya böcker. Och det kan jag ju absolut förstå. Det är väl naivt att tro att alla ska kunna samsas på bågnande hyllor.
Vi lever ju i en allt snabbare tid. Ring ut det gamla och in det nya i en rasande fart.
Det är ju bara att hoppas att det hundöronmärkta exemplaret av Anne Franks Dagbok där hela framsidan var repig och bortnött skulle bytas ut mot ett nytt. Nån måtta får det väl ändå vara.