Snö

Vinterns första snö dalar utanför fönstret.
Som för att markera
Att det är dags för mig att vända blad.
Vad nu det kan ha för betydelse när alla sidor verkar vara blanka.
Står vid ett av mina stora vägskäl.
Igen.
Alltid.
Har flera val men samtidigt bara ett.
Igen.
Alltid.
En labyrint av krokiga alternativ radas upp.
Precis som om jag verkligen kunde välja.
Kunde välja hur mitt liv ska se ut.
Ett smörgåsbord fyllt av pest och kolera
Där jag kan plocka det som gör minst ont.
Förresten famlar jag ändå i blindo och "väljer" därför gång på gång fel,
Så det kan väl kvitta.
Bröt ihop i telefonen med myndighetsperson.
Såsom jag gjorde när jag mådde som sämst.
När jag inte kunde "välja" attityd och inställning.
Något man inte känner sig större av precis.
Inte friskare.
Inte ett dugg normal.