Men sällan så lokalt som det var igår.
Söder om mig fick visst alla snö medan vi fick nöja oss med några flingor.
Så när jag kom till bibblan i förmiddags - ja, då var det rena Narnia där. Bara ett par mil norrut.
Första snön är ljuvlig. Det blir ljusare, fluffigare, gladare och faktiskt varmare.
Jag minns att jag jämt var ute och gick i stan, när jag bodde där, när snön lagt sig.
Alla ljud blir liksom luddigare, dovare och snällare.
En magisk upplevelse.
Idag ökade jag på tiden på mitt så kallade jobb.
Packade upp nya böcker och med sjutusen klick registrerade in dem, försåg dem med rätta etiketter och chippade.
Till slut hade jag ingen aning om vad jag gjorde. Så slut var jag. Skulle stanna och handla nåt som jag förstås hade hunnit glömma när jag väl kommit mig till Ica på hemvägen.
Men nu är jag faktiskt lite piggare. Har tvättat, gått ut med hundarna och hämtat 13-åringen och hans flickvän.
Förresten är det ändå för sent för att bejaka nån trötthet nu.
I en strid ström fylls det på med ungar här, middagslammet ligger och rumstempererar sig på diskbänken och solen till trots börjar det vara dags att tända alla värmeljus.
Och ikväll är det alltså ansiktsmasker som gäller. Åtminstone för mig och småtrollen, men man vet aldrig. Senast vi hade spakväll var även 13-åringen och flickvännen med. Att få med 16-åringen kan man ju bara drömma om. Inte för att han är i en knepig ålder, utan helt enkelt för att han aldrig ställt upp på mina dårskaper. Men han skulle visst vara hemma ikväll. Alltid nåt.
Tja, annars händer det väl inte så mycket här. Gott så. För jag orkar ju ändå inte. Och min slöare hälft har sällan någon lust. Fredagsgodis till barnen och starka ostkrokar till mig. Tjoho.
Och så en rolig bild på det:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar