Hällivin

Ja, hörrni...
Det kan låta hårfint, men om man ingenting orkar är det rätt stor skillnad på att jobba två timmar och dryga tre.
Särskilt som dagen också innefattade nya arbetsuppgifter, massor med småprat och dessutom även att stöta på vännen A.
När jag körde hem hade jag plötsligt ingen aning om var jag var. Väntade på att en av byarna längs vägen skulle dyka upp, men befann mig plötsligt redan där jag viker av från E4:an.
Efter att ha varit ut med världens mest övergivna och ylande hundar och städat upp efter morotskalaset som Nestor bjudit de andra på var jag för slut för att vila.

Ett fenomen som jag ser att inte alla förstår sig på. Men det är egentligen enkelt. Ungefär som att barnen sätter igång att göra kojor precis när det är läggdags. Nej, det är inte alltid lätt att varva ner. Hm, nästan aldrig faktiskt.
Så jag tog i ända från tårna när jag ändå var igång och Halloweenpyntade hela nedervåningen samtidigt som jag höll på med tvättberget, kokade soppa och lite annat.

Haha. Nu ser jag just en spattig mygga i fönstret. Den tror att den vill ut. Men det tror inte jag. Är det typ 6 grader kallt har han (nej, HON - jag vet) nog inte så många kompisar i farten. Det här är garanterat årets sista.

Ja. I alla fall.
Nu är jag alldeles skakig. Ljudet från köksfläkten och torktumlaren fullkomligt dånar. Och jag tänker visst bara halva tankar. Höll på att börja gråta när jag slog tån i tröskeln.
Fast nu är det förstås för sent att vila.

Å! Kom just på en annan sak...Jag hade ju bestämt med fru G att vi skulle ta en kvällsprommis i stan.
Suck. Nä, nån måtta får det vara. Det kommer väl fler tillfällen. Och kanske enklare tillfällen också, med tanke på att varken jag eller hon ens bor i stan utan en ynka kilometer ifrån varandra här i byn.
Ah, tur hon vet hur jag är.

Nä. Det får bli inkentinken ikväll. Lite Come Dine With Me och styra upp herr B som ska skjutsa barn.
Så det så.