bild

bild

fredag 7 december 2012

Åt fel håll

Njä, det här går inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Inte för att halsbölden verkar utvecklas till en läskig varböld som måste punkteras, men med streptokocker som studsar omkring, hög feber, galen hosta och så mycket astma att jag måste palla upp mig i soffhörnet för att försöka sitta och sova känns det väl inte tiptop direkt.
Så jag har ställt in ännu en dag.
En utflyktsförmiddag dessutom.
Och en begravning.
Och förhoppningsvis ett utvecklingssamtal.
Men hur man än vänder sig har man rumpan bak förstås.
Att ställa in veckans andra läkarbesök och inhalering på VC eller uthämtande av recept går ju inte.
Inte heller finns det en chans att 6-åringen går med på att jag backar ur spakvällen som jag och han ska ordna för hela familjen precis exakt denna kväll och ingen annan.
Tur att 15-åringen bjuder på helgmiddag i alla fall.
Och tur(!) att herr B engagerar sig...
- Känn på min rygg så svettig jag är.
- Höhöhö. Svettas du mellan skinkorna också?
Tja, vad tror du.
Fast nu gick det just över. 
Nu fryser jag igen.
Äh, nog om det. Jag känner mig tjatig.

Spakväll var det ja...
Det blir olika stationer med fotbad, massage, ansiktsmask, ryggkliande och det viktigaste av allt - enligt 6-åringen: gurkskivor på ögonen.
Till det blir det popcorn, skumtomtar och dip med grönsaker.
Så ska vi slänga ihop en bål med gjordgubbar och sockrade kanter på glasen.
Mys med heeela familjen.
Mest för att jag har tvingat 9-åringen och 15-åringen att vara med. Men ändå.
12-åringen är mer mysigt lagd. Han har anmält sig till samtliga stationer.

Idag begravs herr B:s lilla mormor.
Ett ledsamt tillfälle till släktträff.
Barnen får bestämma själva om de ska med.
6-åringen är fast besluten. Jag hoppas bara att han undviker att tex skrika att Det luktar död här! i kyrkan. Det gjorde han nämligen på min farmors begravning. Bland en hel massa annat. Men han är ju åtminstone äldre nu så vi får hoppas på det bästa.

1 kommentar:

  1. Kan jag oxå anmäla mig till alla stationerna? Dina barn är fantastiska, på alla sätt och vis! På ett av våra barns utvecklingssamtal höjde läraren det aktuella barnet till skyarna (hmm, det måste alltså röra sonen, han är enkel att höja till skyarna, dottern är lite mer komplex...)och vi föräldrar satt där förvirrat och undrade hur han kunde bli så fantastiskt. Då sa läraren "Ta åt er, det är er förtjänst!". Så nu har jag mitt utvecklingssamtal med dig och när jag säger att du har fantastiska barn ska du ta åt dig, för det är din förtjänst!

    SvaraRadera