Nej men allvarligt,

Nej, jag ska sluta låta så negativ.
Visst finns det problem, sjukdom och orosmoment i mitt liv.
Men jag överlever.
Barnen har haft en riktigt god jul.
De har fått önskeklappar beyond önskelistan.
De har fått sovmorgon och obegränsat med läsk.
De har fått en överdos av jullovslediga släktingar och vänner.
De har fått julmys hemmavid.
Det är förstås det som räknas.
Hemmagjorda pepparkakor och slätstrukna skjortor.
Jag älskar dig - gåvor.
Nedvarvade (nåja) föräldrar.
Och drivvis med snö.
Min barndoms jular kan jag inte göra nåt åt.
Men jag kan förstås göra om, göra rätt med mina egna barn.
Säga Ja istället för Nej.
Bry mig.
Välkomna deras vänner in i mitt värmeljusmättade hem.
Jodå.
Julen kan vara bra också.
Så det så.
Men visst är det en uppskruvad storhelg?
Det finns liksom inte alls samma krav på att vara lycklig, lyckad och mysig på midsommar...
Fast visst är jag glad att ha släkt och vänner jag kan träffa.
Att bli hembjuden, bortbjuden, inbjuden...
Och att ha goda vänner här på middag.
Jag är tacksam över att det finns de som står ut med mig.
Så det så.
Och mitt nyårslöfte får bli att nu och för alltid se den ljusa sidan av livet.
Att bejaka det som är gott.
Att uppskatta det som funkar.
Ja.