Lörda med Larssons

Feber, feber är min arvedel. Min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.
Ja.
Fortfarande sjuk.
Fortfarande uttråkad.
Fortfarande liksom...ja...typ...blä.
Håller kontakt med la familia via grottgrymtningar och med världen via internet.
Idag har jag dock inte lämnat Dårhuset alls.
Läskig tanke.
Läskig verklighet.
Att det är okej när man är förhindrad av fysisk oförmåga men borde skärpa till sig när man känner samma sak då ens psykiska oförmåga hindrar en.
Att vara förkyld med de luxe paketet är en ursäkt as good as it gets.
Men att vara utbränd, deprimerad, ha panikångest, ångestsyndrom och lite annat är bara att skärpa till sig.
Javisst.
Mina egna fördomar ställs på högkant.
Men dock.
Så är det.
Sjuk = fysiskt.
Skum = psykiskt.
Äh.