Karma

Jahap.
Nu såg ju karman till att mitt gapande om halsböld på bloggen igår blev verklighet.
Tack och lov fick jag i alla fall behandling tidigt så jag hoppas att den krymper ihop.
Men fan, jag känner mig faktiskt sjuk.
Inte som lilleman säger: Nä, jag är inte sjuk - bara förkyld och då kan man åka till stan och köpa tuggummin.
Sjuk som i helt slut. Så slut att jag inte orkade skära min lunch. Vilket i och för sig kunde kvitta eftersom det ändå inte går att svälja. Men ändå.
Jag har inte gjort ett jota idag.
Herr B är också hemma. Samma streptokocker förstås. Men eftersom han har lasrat bort största delen av sina halsmandlar sväller han inte igen lika mycket som jag.
Sedan återstår ju att se vad som händer med resten av la familia.
Och med hundarna.
Det vore rent av toppen med några tusen till i veterinärräkningar efter alla kastreringar och annat.
Nestor snodde mitt kaffe i morse och är ju och slickar överallt så man vet ju aldrig.
Nå. Det hör inte till vanligheterna att dylika bacillusker smittar mellan människor och djur.
Haha. Fast nu har jag ju just sagt det högt så...