När dagen börjar med att jag häller en skållhet kopp kaffe över min mans ädlare delar....
Så har man liksom satt ribban.
Jo, dagen blev därefter också.
Min mage kraschade å det grövsta, 6-åringen fick hämtas på skolan eftersom fröken påstod att han hade ont i magen och herr B hamnade i en onödig diskussion om att skolan brustit i att anmäla olyckan i lekparken häromdagen.
Nå.
Nu har heeela familjen i alla fall klätt vår hysteriskt barrande gran.
Förutom 15-åringen som är på bio.
Och förutom 12-åringen som vägrade komma ner.
Och förutom 9-åringen som är på dåligt humör.
Dessutom fick vi inte fast den i foten så precis innan den tippade fick vi knyta fast den i taket. Granen alltså. Inte 9-åringen.
Nu väntar vi på Barda. Eller vi och vi...
Jag är så less på det att jag överväger att frivilligt åka och hämta en busslast med 15-åringar i stan.
Om jag inte helt enkelt måste parkera mig på toan förstås.
Ljuuvliga fredag!
Ibland så är det bara blääää
SvaraRadera