Föga förvånande.
För naturligtvis var hela stan i farten, paxade varenda parkeringsplats och skapade milslånga köer i mer än alla butiker.
Nå.
Jag köpte allt på listan.
Good girl.
Sedan skulle jag vila.
Bad children.
Så det fick vara.
Nu har vi istället ägnat förkvällen åt att bjuda hem folk i mellandagarna.
Enkelt på papperet...
Liiiite svårare i eftertankens kranka blekhet.
Men ändå ett måste.
För slutar man träffa folk är man illa ute.
Herr H från fjällvärlden är en av de personer jag helst träffar.
En av dem jag mår bäst med.
Så han måste förstås komma hit.
Och så har jag bokat in käraste fru L. Givetvis. Eftersom hon är en av mina bästaste vänner.
Sedan träffade jag lite löst(!) folk när jag trängdes i butiker...Som jag absolut kände att jag behövde träffa.
Ja. Jag gör ju så.
För att inte tala om cybervänskapsbanden som måste näras.
Fina H från Dalarna som hälsar på ingift släkt i trakten är ett givet kort.
Och ett par andra.
Hå och hej med farbror Frej.
Det byggs på minsann.
Gott så.
Goda bekantskaper.
Välgörande umgänge.
Men...
Tja. Sitter jag inte i en sjunkande båt så säg?
Tjoho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar