Hamlet

Vet ni, 
Att det finns en replik i Hamlet för varje tillfälle?
Det sägs att det är en tragedi men det går jag inte på.
Vanliga livkringelkrokar med ovanliga kulisser, skulle jag säga.

Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.

Ja.
Alltid.
Det som känns så uppfyllande, predestinerat, glasklart och rogivande ena dagen behöver faktiskt inte stämma dag två.
Man tänker efter...och börjar plötsligt känna en bitter smak i munnen...men plågar ändå sig själv med fler närgångna frågeställningar...känner kräk...känner blodsmak...och så:
Nä, tidigare beslut var inte så himla käcka.
Inte käcka alls.
Till och med dumma.

När man överanalyserar sig själv och sitt eget beteende händer det lite för ofta.
Tuvär.
Ibland ser man inte skogen för alla träd, sägs det.
Men jag ser fan inte ett enda träd för all skog.
Och så får jag börja om.
Bryta ner mig själv i atomer och försöka skapa en molekyl som håller.
Vilket man förstås behöver energi till.
En masse.
Och som ni vet har jag inte riktigt de kvantiteterna.

Nej, hörrni - vad snackar hon om nu?
Allt...och inget. På samma gång. 
Inget särskilt som hänt.
Inga särskilda felbeslut.
Bara samma särskilda mönster av tankevurpor.
Ja.

Äh, lika bra att gå och fortsätta att karva smalbenen blodiga med epilator.
Mycket bra.
I den här takten har jag säkert släta ben lagom till...eh, november.