Synden straffar sig själv

Hm. Kanske en rubrik jag använt förut.
Men dock.
Straffar ens dumma huvud en själv i tid och otid så är det ju bara så det är.
Idag när vi skulle hämta bussen hos bilmekanikern "råkade" jag och småtrollen gå in på Röda Korsets loppis vägg-i-vägg.
7-åringen köpte då ett sunkigt gammalt fotbollspel...
Och jag var tvungen att investera i en ny bur med labyrinter, toalett och sovhus till finaste Eva.
När jag sedan skulle fixa till och byta både bur och spån fick jag en megaastmaattack.
Av spånet. Och av hamsterkisslukten.
Massor med medicin senare har jag fortfarande svårt att andas och är tjock i både svalg och ögon. Och tvingades förstås boka om kvällens dejt med fina L.
Jag gjorde ett lamt försök att skylla på hamstern.
Varvid herr B kontrade med:
- Är det Evas fel att hon luktar eller är det DITT fel som släpat hem henne?
Döööö-öh?!
Lägg av va!
*väs, väs, host, syrebrist*

Nu ser vi friidrott och slappar.
Det är löjligt lugnt här.
Inga kompisar till barnen whatsoever.
Ingenting.
En o-vanlig kväll i dårhuset.