Tillbaka på banan

Åkej, 
Humöret lite bättre efter ogräsrensning.
Och efter att ha fått ställa ut lite möbler på den nybyggda altanen.
Nu kokar jag nässlor för att baka Hulkenbröd.
7-åringen och hans kompis sköter sig själva.
4-åringen är ute och åker moppe med herr B.
Frid och harmoni i Dårhuset.

Andningspauser är ack så viktiga.
Och lyser oftast med sin frånvaro här.
Egentid finns inte på kartan liksom.
Det närmaste jag kommer är att försöka skärma av mig med korsord, men det funkar inte så bra.
Imorgon ska jag ju träffa en vän.
Fast då tänker jag ta med 7-åringen.
Så gör jag nästan alltid när jag åker på utflykt.
Som på förra veckans lunchdejt då jag hade två 13-åringar vid bordet.
Men det är avslappnat nog.
Man skaffar ju liksom inte barn för att slippa dem.
Vilja slippa bråken, kraven och surret däremot...ja, det är en annan femma.
Och det kan man kanske åstadkomma när man delar på unghopen.

Jo. Mitt kalas på söndag...
Jag tänker bjuda på middagsbuffé i det gröna.
Eller åtminstone i några partytält om det regnar.
Smart som jag är(?) har jag planerat effektivt.
All mat ska vara kall och förberedd.
Och efterrätten ska ju min fars sambo stå för.
Jag börjar med att baka bröd idag och frysa in.
Och imorgon blir det att göra plommonspäckad karré i ugnen.
Så har jag lördagen till potatissallad, vb-paj, fetaoströra, kycklingklubbor och lite annat.
På söndagen gör jag sallad, romsås, ägghalvor med kräftstjärtar och skivar lax. Plus ställer i ordning en smarrig ostbricka med melon och vindruvor.
Enkelt va?
Så blir det hallondrinkar att mingla kring: hallonvin + fruktsoda + frysta hallon och citronmeliss.
Burkläsk, bubbelvatten, rödtjut eller öl till maten.
Aaaantagligen har jag alldeles för mycket mat för min lilla släkt, men överflöd är roligt. Festligt.
16-åringen är ju på resande fot, så jag skulle tro att vi blir ungefär 20 pers.
Och det bästa är:
Att värdinnan själv kommer att vara vacker och strålande och fortfarande 30+ på kalaset.
Närmare bestämt 39 år och 364 dagar.