I drömmarnas trädgård

Herre min je så knasiga drömmar jag har haft i natt!
Tack vare en näve insomningstabletter, I´m sure.

Först träffade jag alla mina patienter inom handikappomsorgen...
Fast på 70-talet när de fortfarande var unga.
Jag var helt fascinerad över deras förmågor. Vissa som nu är helt multihandikappade kunde fortfarande gå och prata.
Men förhållandena var vidriga. Och jag lyckades göra mig ovän hela vägen upp genom småchefshierarkin på grund av en nu så självklar sak som att man inte skjutsar omkring patienter på duschbårar nakna genom stora lokaler. Mitt enkla förslag på en liten handduk över könsorganet väckte ramaskri.
I en annan dröm var jag på sommarteater. Jarl Kulle hade huvudrollen och kom ut på scenen med en mask över ansiktet. Men istället för att börja spela så stannade han upp, tog av sig masken och pekade på mig.
Tydligen var jag portad efter att ha protesterat ljudligt för 30 år sedan.
Jag försökte fly från läktaren och möttes då, i en oändlig korridor, av en nostalgimusikal spelad av bortglömda artister från förr. Totte Wallin tex. Sedan hamnade jag i bråk igen när jag påstod att Pernilla Wahlgren var ett one hit wonder. Jedrar vad hon kunde slåss!
Jag vet inte om det var samma dröm, men innan jag vaknade åkte jag buss genom bostadsområdet där jag växte upp och passerade hela 13-åringens klass som satt och rökte och drack starköl.

Ja.
Vad säger man?
Nutid och dåtid som flyter ihop. Och det där med 13-åringen var väl förhoppningsvis ändå framtid?
Kanske är det inte helt enkelt att fylla 40 ändå....