Röka på

Jag vet inte vad man får för storts kick av att röka på i ordets vanligaste bemärkelse.
Men bara tanken på att röka egen lax till kalaset har verkligen gett mig en kick.
Jag trodde nämligen att jag hade rökt lax i frysen.
Och eftersom jag inte är så mycket för att göra det lätt för mig - som att snäppa till Ica och köpa - så tänker jag plocka fram vår lilla fiskrök.
Gästerna som kommer är inga storätare.
Och bryr sig definitivt inte om ifall jag köpt eller lagat nåt själv.
Nej, buffébordet är för min egen skull.
Så dää så.
Och därför måste det också vara fisk-, räk-, kräft- och rombaserat.
Så dää dää så.
Och ost? Sa jag ost? Att jag älskar ost?
Vb-paj, ostbricka, mozzarella, fetaoströra...mmmmmm, så gott!
Ja.
Visst låter jag uppåt?
Hehe, vänta bara ett par timmar tills jag har vräkt ut allt över köksbänken och står och kastar omkring mat som svenska kocken.
Antagligen gråter jag en skvätt då.
Och förbannar mina ambitioner.

Och annars då?
Tja, same ol´ same ol´.
Barnen hade lämnat Evas bur öppen i morse.
Igen.
Förra gången var hon borta ett dygn.
Då hade vi tur som hittade henne i rummet invid. Mitt på golvet och nyfiket nosande på Nestors jättesnok.
Den här gången tänkte jag att det var karma om hon var borta för evigt.
Men nej då. Efter en liten stund hittade jag henne när hon brottades med en bit toalettpapper täckt med dammråttor under tv-soffan.
Puh!

Jag försökte klippa gräset inför kalaset.
Men ryggen håller inte.
Så strunt samma.
Och när vi satt upp partytälten syns det inte så mycket.
Och med vi menar jag herr B och 13-åringen.
Man ska inte utmana sitt goda humör i onödan.
Det blir nog bättre om de får svära åt alla små pinnar som inte passar i varandra än om jag gör det.