Fröken Freud har gjort illa sig i benet.
Sätter knappt ner frambenet alls när hon går.
Och så gråter hon.
Jag har ingen aning om vad som hänt.
Kanske är det Nestor som bufflat omkull henne.
Kanske gjorde hon sig illa i skogen igår kväll.
Risken finns förstås att vi måste ta henne till veterinären.
Roligare födelsedag kunde man ju ha.
Tur i oturen är i alla fall att mamma och plastefar kommer hit med hämtmat i afton.
Och att jag gjorde bort stora släktbjudningen igår.
När man inte riktigt vet var den här dagen slutar, menar jag.
Nej usch.
Jag har aldrig upplevt sjuka/skadade hundar.
Och helst vill man ju intala sig att man aldrig ska behöva uppleva det heller.
Men förr eller senare händer det förstås nåt.
Jag är så himla blödig att det förmodligen gör ondare i mig än i Freudan.
Livet börjar efter 40, sägs det ju.
Och därmed alltså inte på själva 40-årsdagen.
Uppenbarligen.
Alla mina katter har haft någon form av kronisk sjukdom eller akuta besvär, jag hatar att åka till veterinären... Å andra sidan är jag en jävel på att medicinera katter, ta feber på dem, blodprov och sprutor är easy peasy... Håller tummarna för att hon bara har kortvarigt ont och att det gått över av sig själv till i morgon!
SvaraRadera