Leifboorkologi

Ja, det känns som om hela sommarlovet tillbringas med hjärnan i Leif Boork-mode.
På sin höjd kommer det en och annan klyscha annars är man fullt upptagen med att göra milkshake eller hacka ogräs.

Exempel på Boork-dialog:

- Fint väder idag.
- Ja. Det är sol. 
- Får den vara framme blir det varmt.
- Annars blir det mulet.
- Ja. Om det inte skulle regna idag?
- Vet inte. Vilken dag är det?
- Det kan vara torsdag.
- Ja, är det torsdag så är det inte långt till helgen.
- Nä. Då är det nästan helg. Bara fredagen kvar.
- Det skulle visst vara fint väder i helgen.
- Då blir det varmt.
- Om det blir det så grillar vi.

Osv.
Man kan fortsätta med sitt stating the obvious i all evighet.
Säga sånt som varken tillför eller engagerar någon.
Men som inte heller provocerar eller utmanar de som lyssnar att tänka till eller i nya banor.
Det är skönt.
Oväntat skönt.

Inte lika skönt när det gäller kommenteringen av en spännande hockeymatch däremot.
Men det orkar jag inte skriva om nu.
Det är ju så fint väder idag.
Och om det håller i sig kommer det att fortsätta att vara sol.
Förmodligen rätt så varmt i söderläge också.


Här kommer bilder från gårdagens inlandstripp till Lycksele, där vi gick på djurpark, såg en crossuppvisning och grillade med kompisar i en husvagn på campingen:

 Bjärven hade fått busiga ungar. Det är inte varje gång man är där som järven syns till så det var faktiskt jättekul att se ungarna brottas. Mer exotiskt än att se apor på andra djurparker till och med.

 Min björnskräck höll sig i schack. Undrar om jag får dra av inträdesbiljetten som terapi?

 Skinksallad och pitabröd i djurparken. Att äta/dricka varje 2-2½ timme har varit mitt mantra ända sedan jag blev mamma. Hungriga och törstiga barn är inte att leka med när man är på resande fot.

 När kramade du en get senast?

 Nå. Det är uppenbarligen inte bara jag som vill ha getter hemmavid. På bilden har han sina gamla crocs på sig. En av dem flyter nu omkring hos sälarna och han har nyinköpta röda fuskisar istället. Men det vill han helst inte prata om.

Titta så glad jag skulle vara om jag hade en egen husvagn. Det var nära att herr D (ryggtavlan) och fru A hade fått nattockupanter. Om bara inte 9-åringen hade varit på sitt allra värsta humör hade vi kanske stannat. För sovplatser fanns det imponerande gott om.

 Titta så glad han skulle vara om han hade en egen husvagn. Han vet bara inte om det själv. Själv vet jag precis hur det står till i min egen skalle och grämer mig fortfarande över att vi inte köpte herr D:s gamla vagn i början av sommaren.

En galning som hade en ramp mitt i stan och körde omkring och gjorde bakåtvolter. Jag vågade bara titta genom kameran. Men ungarna var grymt impade och radade upp sig efteråt för att få autografer på armen. Våra vänners son gick steget längre och gick stolt därifrån med en autograf i pannan. Kanske inte lika kul idag för småtrollens tjocka svarta krumelurer på armarna sitter som berget.