OM jag ändå hade lite vin hemma...

För mig som lever i en konstant berg- och dalbana finns det ju, som jag brukar skriva om, inte särskilt många platåer i hjärnverksamhet att pusta ut på.
Det har varit rätt tungt ett tag.
Men nu har det lättat.
Och gissa vad jag gör då?
Jepp, bokar in allt möjligt med alla möjliga och omöjliga.
Igår kväll var jag både fysiskt och psykiskt äppelmos efter att ha gjort ärenden med la familia och sedan druckit kaffe hos herr D och fru A.
- Hur ska jag orka träffa bästaste H imorgon? Beklagade jag mig för min man. Som förstås inte ens bemödade sig om att svara. För han visste ju att jag skulle släpa mig till stan i vilket skick jag än var.
Vilket jag förstås också gjorde.
Jag och H har bara ett par chanser per år på oss att kunna umgås så det gäller ju att passa på.
Men igen då:
När bipolaritetens uppskruvning krockar med utbrändheten brukar det inte sluta så bra.
Hoppas bara att jag hinner genomföra alla åtaganden framöver först. 
Inklusive Stockholmsresan då.
För jag är ju så gla´ i alla jag vill träffa.

Hur som helst...
Halva reapriset på Åhléns.
Mmmm.....mumsigt!
Och nu går inte presentskåpet att stänga längre.
Men jag köpte även lite grejer till mig själv.
Tänkte att jag kunde unna mig det med lite födelsedagspengar.
Brödburk i plåt tex. En tröja. Klistermärken (kanske lite svåragjort om det egentligen räknas till presenter förresten. För det är ju där jag sätter dem).
Och - håll i er nu:
En epilator. Eller eppilator? Eppillator? Eeeepilatoor?
Hahaha!
Jag har förmodligen norra jordklotets mest orakade ben.
Jag har inte jättemycket hår på dem med det är lååångt.
Det är osett om jag vågar använda mitt tortyrredskap, men jag känner mig i alla fall väldigt kvinnlig på det där rätta sättet.
På Kapp-Ahl hittade jag söta flätade ballerinaskor för 37.50. My kind of prisklass.
Sedan dog jag och åkte hem. Ja åkte. Jag var så trött att det nog var tur att bilen hittade hem av sig själv.

Nu vill jag ha vin.
Så dää så.
Men det har jag inget.
Klantigt nog.