Att vara jag

Mitt nya jag alltså.
Mitt utbrända, trötta och icke stresståliga jag.

Sov som en kratta i natt.
Jag och herr B skulle skilja oss.
Vi rök ihop över att han skåpätit pålägg för 100(!) kronor.
Han orkade inte höra på mitt tjat.
Varvid jag smällde lillemans höga barnstol i golvet för att han skulle lyssna.
Sedan var skilsmässan ett faktum.
Och jag vaknade.
Kunde inte somna om.
Kl 04 tänkte jag att det inte var nån idé alls...
Eftersom jag hade en enormt viktig tid att passa:
Nämligen att köpa biljetter till Jesus Christ direkt de släpptes kl 09.
Just före 08 åkte la familia.
Jag låg kvar i sängen för att vila mig i form inför långhelgen.
Jag skulle tro att jag somnade typ 8.45...
Och vaknade med ett ryck strax efter 10.
Gaaah!!!
Jag skulle aldrig förlåta mig själv om biljetterna var slut.
Fort, fort till datorn.
Jodå. Puh. Det fanns biljetter kvar.
Knappa in, knappa in....
Vaddå fel lösenord???
Kände att den där mardrömskilsmässan närmade sig på riktigt.
Typiskt herr B att fippla med sånt.
Och medan Ticnet obehagligt fort tickade ner minuterna jag hade på mig att slutföra köpet fick jag bita i det sura äpplet och ringa min blivande exman.
Jaha. In på Internetbanken med hans dosa.
Knappa, knappa, knappa.
Fel lösen ändå.
Och så rätt lösen.
Till slut.
Och jag kunde torka stresstårarna och låta nya glädjetårar flöda.
Två biljetter på första parkett!

...och jag är helt slut.