Några mejl skickade.
Mobilnumret utlämnat till diverse handläggare.
Nytt möte inplanerat.
Liten gråtskvätt producerad på mötet.
Viktigt brev postat.
Påskrifter på gudvetallt avklarade.
Erbjudit skjuts till FK-handläggare.
Fixat fin morsdagspresent till min moder.
Förberett middagen.
Tagit på mig att skjutsa förskoleklassen till bowling och hamburgerlunch.
Så.
Det får räcka.
Eeeh, vänta nu...
Den där sista punkten...kan man ju undra hur den hamnade där.
Nåja.
Lite barnskrik, bowlingsmällar och jättehög dunkadunkamusik på Max har väl ingen utbränd skalle dött av.
Ha ha ha (lite halvvasst).
Nä, det var verkligen inte meningen att gråta på mötet.
Jag tycker inte att det passar sig.
Jag menar, det räcker ju med att alla VET allt om mig - de behöver faktiskt inte SE det också.
Men är man en känslomänniska redan som frisk är det förstås svårt att ha ett staket med skylten privat runt sig när man har nere hela sitt känslomässiga immunförsvar.
Nå.
Jag grät en skvätt för att jag sa precis som läget var. Hur lite jag orkade och hur jag reagerar på belastning, stress och krav. Både AF-kvinnan och FK-snubben förstod...och ekade tillbaka allt så jag fick höra mina egna ord utifrån.
Sånt känns märkligt.
Och verkligt.
Som att det sjunker in.
Där satt jag helt fulltaggad och tänkte börja arbetsträna...
Men glömde visst bort att jag knappt klarar 6 timmar i veckan på ett sånt kravlöst ställe som Hälsans Trädgård.
Reality check liksom.
Jaja. Jag får väl göra nåt flumflum med andra flumflummare ett tag till.
Tills jag hittar orken och sugen.
Och för all del stegen till den slemmiga mörka brunnen.
För jag är jäkligt less på att sitta där nere.
Ah. Det var ett bra möte.
Jag är alldeles uppfylld av så många som jobbar för att få människor på fötter.
Glad och ödmjuk inför att lilla jag fortfarande syns och räknas med.
Typ.
Underbar text. Och bandet är visst från Skellefteå
Fint med yrkesfolk som sköter sig. Annars du Bull så tycker jag ju att du gör tämligen mycket överlag. Ett gäng barn som du tar väl hand om, kompisar, skjutsningar, sjukhusbesök, tandläkarbesök o allt som hör vardagen till. Trots att du inte är frisk. Så jag tycker du orkar mkt ändå, men att lägga jobb ovanpå dessa sysslor....ja då blir det ju för mkt för en bränd hjärna. Du får väl leva som hemmafru ett tag...sen får du gå ut i världen och göra andra stordåd. Det största är väl ändå den tid man lägger på sina barn. Eller på sina djur för all del. Du har inte funderat på att importera en grupp Flamingos förresten? Flamingouppfödare. Jamen skapligt yrke! Äh. Jag har inget vettigt att säga. Vill bara att du ska tycka att du är bra! Kram
SvaraRaderaGlad över att mötet gick bra och att handläggarna var vettiga! Och jag vet precis det där med att gråta. Jag tror alltid att jag ska klara det, bara kunna vara rak och faktafull, och sen bara brister det och tårarna sprutar och jag kan inte få till ett enda vettigt ord...
SvaraRadera