Ena sekunden står man inne på Designtorget...
Och nästa har man redan landat hemma.
Snopet på nåt sätt.
Och det händer förstås alltid när man just börjar förstå att man rest bort, haha.
Ah, vi har haft tre härliga dagar.
Efter att ha landat rätt så tidigt på lördag morgon fick vi snällt nog hämtning på Arlanda.
Och så chillade vi ett tag i Åkersberga innan vi åkte ut till Vaxholm, åt lunch och strosade.
Jag försökte få syn på kungen Ingemar Stenmark men tyvärr.
På kvällen satt vi ute på altanen och åt hummer med lyxiga tillbehör.
Kanhända slank det ner ett och annat glas bubbel, vin eller rom och cola också, men det behöver jag ju inte skriva om här.
Eftersom V är en sån kär och viktig vän till mig hade jag bestämt mig för att våra män skulle trivas ihop.
Och det gjorde de. Förenade av ett brinnande teknikintresse och varsin koko-fru, haha.
På söndagen kom pojkarna hem efter övernattning hos mormor. Då stod fotbollsmatch och kalas på agendan. Så jag och herr B bestämde oss för att åka ut i skärgården på egen hand i det vackra vädret.
Men lagom till att jag tog på solbrillorna på kajen i Vaxholm drog det in elaka moln...
Och strövandet ute på den fina ön med naturreservat förvandlades till en lerig språngmarsch till ett kafé.
Behöver jag tillägga att precis alla utom vi var klädda efter väderlek?
Nåja. De andra var förstås inga norrlänningar. Och vi fortsatte att demonstrera det rätta virket genom att sitta ute på båten även på hemvägen, när alla andra satt inne och huttrade. Jag med genomskinlig vit tunika och herr B som skulle ha behövt torkarblad på glasögonen.
I Vaxholm fick vi sedan en snilleblixt: Ja, vi tar bussen till Åkersberga så slipper herr P hämta oss!
Hur svårt kan det va liksom?
Eh, jättesvårt visade det sig. Vilket också vårt värdpar hade varnat oss för.
Den korta versionen: vi hoppade av första bussen på fel ställe, irrade omkring mitt ute i ingenstans på jakt efter nästa buss, vände tillbaka och hoppade på samma buss igen, hoppade av, stod på fel sida vägen...
Jaja. Till slut ringde herr P och sa: Rör er inte. Jag kommer! ....Ridå.
Men å andra sidan: Det är väl ändå inte varje dag två lantisar som aldrig åker buss lyckas ta sig mer än halvvägs mellan Vaxholm och Åkersberga.
Det fortsatte att vräka ner så det blev pizza till middag, ett varmt bad och sedan ett glas vin framför en film i deras härliga soffa.
Jag somnade. JAG. Som aldrig sover.
Sedan rusade jag upp för trappan, lät bli att borsta tänderna (!!!) och slängde mig i sängen.
- Prata inte med mig så kanske jag slipper vakna till. Sa jag till herr B.
Och banne mig - sov jag inte hela natten!
Tur det. För igår var det shopping i Täby Centrum på agendan. Inte min idé som man kanske skulle ha trott. Inte heller kära V:s. Även om det är hennes favvoställe och hon flikade in ett Täääby Ceeentrum i var och varannan mening när vi ville ha förslag på vad vi skulle göra. Nej, det var herr B som nödvändigtvis skulle dit och köpa en eh,...data- och tv-grunka av bästa kvalitet.
Efter lunch på Donken och en hel massa rännande vinkade vi av V och satte oss på tåget in till Stockholm. Jag menar, man kan ju liksom inte vara i Stockholm utan att vara i Stockholm.
Man kan visst inte heller vara på resande fot utan att äta minst en kebab. Enligt herr B.
Vi gick in på Designtorget (min favvo), Lagerhaus (min favvo) och Buttericks (min favvo) (jo, man kan ha mååånga favvisar).
Sedan kostade vi på oss svindyrt snabbtåg ut till Arlanda. Hutlöst dyrt faktiskt. Men på nåt sätt ändå värt det.
Så small det bara till och vi var hemma.
Och jag har faktiskt ingen aning om vi varit borta alls eller om jag bara drömt det...
Ah, jag får väl fråga kära V och P när vi träffas senare i sommar för att åka karuseller till vi spyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar