O-allting

I den här landsändan är vi kända för att sätta o framför vartenda ord.
Och det är nästan som att jag börjar misstänka att det var jag som startade alltihop.
Jag har nämligen:
oskickat in mina sjukintyg,
oskickat in nåt papper som FK skulle ha,
otagitredapå om jag har någon ny chef över huvud taget,
otagit tjänstledigt (ologiskt, men det ska tydligen göras),
okollat mejlen för att ta del av viktig info i min rehabilitering,
och så vidare.
Behöver jag säga att jag är tämligen ointresserad av dylikt?
Rehabiliteringsprocessen står och stampar.
Naturligtvis för att alla fall framåt kräver att jag mår bättre - medan det inte finns någon hjälp att få mig att må bättre.
Nå. På dagens möte kommer jag säkert ändå att skämta, skratta och vifta med mina knallrosa tånaglar.
Vara uppfylld av stunden och på riktigt tro på att arbetsträning var de än föreslår kommer att funka.
Om jag inte lyckas besinna mig förstås.
Men det är så osett som det kan bli.